2020 – året som blev inställt. Eller?

En del menar att det här var ett riktigt skitår. Ett år som de bara vill glömma och lägga bakom sig. Jag förstår och har respekt för att de tycker så. Det blev sannerligen ett år som vände upp och ner på allas våra liv där vi tvingades till den kanske största utmaningen vi någonsin varit med om. Både som individer och som samhälle. Ja, på många sätt var det ett riktigt skitår. Det värsta någonsin i modern tid - och i vårt samhälle så som vi känner det. Men det fanns också ljusglimtar mitt i utmaningen.

Välfärdens yrkesgrupper har uppmärksammats som sällan förr. Medlemmarna i Kommunal som bär samhället med sina händer, med sin tid och i sina hjärtan har synts och hörts och tagits på allvar. Medlemmarna inom LO-förbunden som bygger samhället, lagar maten och serverar oss på caféer och restauranger, håller butikerna öppna och transporterar varor och gods över hela landet, har kämpat på sina arbetsplatser. Alla de som går till jobbet, varje dag, som inte kan arbeta hemifrån, som knappast kan hålla två meters avstånd och som inte kan ta en annan buss om den första är full. Oumbärliga yrkesmänniskor som måste komma till jobbet i tid. För andras skull.

Visst har vi ställt in. Men viktigast är att vi ställt om.

Vi har gjort skillnad kamrater, tro mig. Vi har sett till att fler har rätt skyddsutrustning, vi har varit delaktiga i att ta fram bättre rutiner och vi har medverkat till att arbetsgivarna har anmält allvarliga arbetsskador till Arbetsmiljöverket. Vi har begärt riskbedömningar, vi har ställt krav och vi har stoppat farligt arbete. Vi har stått upp för samhället, vi har tagit ansvar, vi har räddat liv. Många av er har gått så långt utanför alla gränser som vi andra inte ens kan föreställa oss. Det kallas mod.Vi har varit modiga. Vi har också varit proffsiga, handlingskraftiga och närvarande.

Kommunalare, kära kamrater, det är ni som bär samhället. Det är vi tillsammans, som gör skillnad. Var stolta, var nöjda och var framförallt ödmjuka inför dem som inte vet det vi vet. Att medlemskap i en fackförening har betydelse. Att otaliga timmar av samtal, planering och strategiskt arbete sker i tysthet. Att arbetarrörelsens idé om solidaritet och jämlikhet, är den enda rätta vägen till ett bättre samhälle.

Trots svåra utmaningar, hårt slit, stora påfrestningar och tidvis en känsla av uppgivenhet så finns det ändå en viss trygghet i insikten om att vi har mycket kvar att göra. För tillsammans är det som ger oss styrka och kraft, gemenskapen är den som ger oss glädje och glöd. Vi blir aldrig klara och vi kommer heller aldrig någonsin att ge upp. Vi vilar för att återhämta oss. Vi backar, men bara när vi tar sats. Så kommer vi att fortsätta, att outtröttliga flytta fram positionerna för medlemmarna i Kommunal.

2021, Här kommer vi! Kan hända att vi är något urladdade till en början, men snart kommer vi igen med nya oanade krafter.

Detta är mitt nyårslöfte till er; jag ska göra allt jag kan för att vi ska gå framåt.