Balans på slak lina – ny rapport om välfärdens finansiering

De senaste åren har kommunernas ekonomi präglats av minskade intäkter och kostnader som måste anpassas efter intäkterna. Resultatet har inneburit stora nedskärningar och underskott i var fjärde kommun (2024).  

Trots minskade intäkter i kommunerna vill politiker ofta avisera satsningar. I realiteten innebär dessa pengar dock ofta nedskärningar, som dessutom kommer med ytterligare uppgifter till verksamheterna. Om en nämnds budgetramar inte förändras i takt med inflationen, befolkningsutvecklingen och demografin, måste de som arbetar i verksamheten utföra samma uppgifter för pengar som är värda mindre och till fler personer. Detta innebär att kommunen har skurit ned i verksamheterna även om det kan se ut som att nämnden har fått mer pengar. 

Konsekvenserna riskerar bli allvarliga. Om politiken aviserar satsningar som i realiteten innebär nedskärningar, samtidigt som personalen vittnar om allt mer pressade verksamheter och fler arbetsuppgifter riskerar förtroendet för välfärden skadas. Resultatet är en demokratiförlust. Dessutom ger balanskravet kommunerna incitament att agera procykliskt, exempelvis måste kostnaderna minska i lågkonjunktur när kommunala investeringar i stället skulle kunna användas för att bekämpa konjunkturen.  

För att välfärden ska kunna hålla en jämn och god kvalitet måste finansieringen av välfärdens verksamheter bli mer hållbar, långsiktig och transparent. Kommunerna förtjänar goda planeringsförutsättningar, välfärdsmedarbetarna förtjänar medel som motsvarar kraven och medborgarna förtjänar insyn i var ambitionsnivån ligger och vad vi kan förvänta oss av vår gemensamma välfärd. 

Kommunal kräver nu tydlighet i statens styrning av kommunerna och kommunernas egen ekonomistyrning: 

• De generella och riktade statsbidragen behöver värdesäkras och höjas 

  Kommuner behöver rimliga planeringsförutsättningar i budgetarbetet och kostnader för riktade insatser ska inte vältras över på kommunerna. En värdesäkring av statsbidragen innebär dessutom att det blir tydligt om det sker satsningar på eller nedskärning i välfärden och kan utformas så att kommunerna inte riskerar späda på konjunkturen. Statsbidragen ska värdesäkras baserat på inflation, befolkningsutveckling, demografi och konjunkturläge. De generella statsbidragen behöver dessutom höjas för att kommunerna historiskt och i dagsläget inte har kompenserats fullt ut för regelförändringar som påverkar deras intäkter eller kostnader. 

• Generella statsbidrag ska vara huvudregeln och de riktade statsbidragen behöver förenklas 

  När riktade statsbidrag är nödvändiga bör de bli mindre administrativt  tunga och vara utformade för att kunna finansiera insatser av betydelse. De ska ha breda användningsområden, slås ihop med liknande statsbidrag, vara tidsbegränsade, utformade för att minimera administration och kunna finansiera betydande insatser. Dessutom behöver staten ha mer framförhållning när det kommer till det riktade statsbidragen och information om statsbidragen behöver finnas samlad hos lämplig myndighet och förändringar av de riktade statsbidragen bör presenteras i god tid. 

• En ny styrning behövs för välfärden 

  I de fall regeringen vill se långsiktiga förändringar i kommunerna förespråkar Kommunal regelstyrning av kommunerna i stället för riktade statsbidrag. Regelstyrning kommer i enlighet med finansieringsprincipen med ökade medel i form av generella statsbidrag, därför förutsätter detta även värdesäkrade statsbidrag.  

• Politiska prioriteringar behöver tydliggöras på lokal nivå 

  En utredning bör tillsättas med uppdraget att utreda hur kommunernas budgetar kan redovisas så harmoniserat och transparent som möjligt för att synliggöra satsningar och nedskärningar. För att kunna följa upp kommunernas budgetar och analysera de politiska prioriteringarna vill Kommunal även att kommunbudgetarna ska publiceras samlat och offentligt i likhet med räkenskapssammandragen som publiceras av SCB.