Pandemi och varsel – ett år i undersköterskan Josefinas liv

Klockan är strax efter åtta på kvällen. Josefina Lejdström ska gå på sitt nattpass klockan nio och konstaterar att så här dags på kvällen är det väldigt öde i entréhallen på NKS – Nya Karolinska Solna.

– Till och med Pressbyrån har stängt, säger hon.

Josefina Lejdström arbetar som undersköterska på neurointensiven. Men i mars kom pandemin och två avdelningar för covid-19-patienter med 60 extra platser utöver avdelningens ordinarie kapacitet öppnades inom några dagar. Nya kolleger kom från operations- och anestesisjukvården för att förstärka intensiven. De behövde läras upp varje pass.

I början fick hon och hennes kolleger testa sig fram, ingen visste hur sjukdomen utvecklades mer än att det gick fort.

­– Du kan prata helt normalt och två minuter senare kan du inte andas. Och kan du inte andas då dör du. Det är inte en vanlig förkylning. Det sätter sig på lungorna, inte i näsan. Det var väldigt mycket trial and error, innan vi såg att om vi gör så här så funkar det bäst.

Sjukskrivningar

När vi pratade i juni var bara några av kollegerna från de andra avdelningarna kvar, rutinerna hade satt sig och den ena covid-19-avdelningen hade stängt. Men då kom tröttheten efter att ha arbetat på ett krislägesavtal i några månader. För Josefina innebar det att hon jobbade tre pass på tolv och en halv timmar vardera innan hon hade ledigt i två dagar. Hon arbetar normalt treskift och 85 procent eftersom hon är småbarnsförälder. Flera av hennes kolleger hade börjat gå in i väggen.

– De är starka människor som man inte trodde skulle köra in i kaklet och nu mår de skit. Jag tycker att jag är stark men i går var jag jätteledsen. Det var en väldigt tuff dag, vi flyttade ihop två avdelningar för att vi ska vara på samma golv och kunna täcka upp för varandra under ledigheterna, sa hon då.

Dagen efter intervjun blir hon själv sjukskriven för utmattning. Hon var trött och arg, satt och grät och sov inte.

­– Jag skulle försöka vara mamma samtidigt som jag skulle jobba, nä, det tog slut.

Nu är hon tillbaka på jobbet. Efter sjukskrivningen följde semester.

– Nu känns det som att jobba deltid. Som att jag knappt hinner komma igång på dagen så kommer nästa skift och byter av en. Jag har inga covidpatienter men vi tar prover på de nya patienterna som kommer in.

"Vi orkar inte en andra våg"

Antalet smittade håller sig sedan några månader på en ganska låg nivå i hela landet. Få vårdas på intensivvårdsavdelning och ännu färre avlider. Men Folkhälsomyndigheten uppmanar fortfarande alla att hålla distansen och att hålla sig hemma om man känner sig det minsta förkyld. Regionen ber stockholmare att inte resa i kollektivtrafiken om det inte är nödvändigt. Förbudet mot allmänna sammankomster med fler än 50 personer kvarstår.

– Jag hoppas verkligen att det inte att det kommer en andra våg, för vi i vården kommer inte att orka det.

Nu startar varselförhandlingar

Trots pandemin som krävde enormt mycket av personalen och med en efterföljande vårdskuld som måste arbetas bort kvarstår det varsel för över 260 undersköterskor och läkare som Karolinska aviserade förra hösten. Den 16 september inleds förhandlingarna om varslet mellan arbetsgivaren och facken.

– Varslet känns fruktansvärt, vi känner oss uppgivna. Här ska vi jobba och slita precis som vanligt och veta att vi kanske blir varslade. Och jag som bara har två år inom SLL, jag kan ju inte vara säker. Det spelar ingen roll att jag arbetar på en högspecialiserad avdelning, det kan ju vara att någon annan från en annan avdelning blir omplacerad så tar den min plats istället.

–Vi har blivit av med 35 sjuksköterskor också som har sagt upp sig av olika skäl och vi undrar ju hur vi ska kunna ha platser öppna när vi har blivit av med dem. En undersköterska kanske får hoppa mellan flera platser då för att täcka upp, det är väldigt osäkert, säger Josefina Lejdström.