Anders Bucht

Tillväxt kräver fler arbetade timmar – men också människor som har råd att konsumera, investera och möjligheten att ta makten över sina liv. Ändå tycks Svenskt Näringslivs lösningar på att få fler i arbete fastna i samma gamla recept: sänkta bidrag, hårdare krav och lägre skatter. Den kommande regeringen behöver tänka större kring vad som faktiskt skapar jobb, tillväxt och en starkare välfärd.

Nu är det val igen. Regeringen, som tillsammans med Sverigedemokraterna haft majoritet i riksdagen i fyra år, har plötsligt vaknat till liv. I förra valrörelsen kom alla med förslag kopplade till äldreomsorgen, men hur gick det egentligen med vallöftena? Spoiler alert – det gick mycket dåligt.

Svenskt Näringsliv fortsätter att pumpa ut budskapet att en generell arbetstidsförkortning ekonomiskt är omöjlig att genomföra. Omtanken om personalen i välfärden som luftas i det senaste utspelet förvånar dock en smula. Så brukar det inte låta.

Regeringen skickade i början av april ett pressmeddelande om att jämviktsarbetslösheten äntligen, för första gången på 20 år, förväntas minska. Det vore naturligtvis glädjande, men jag måste ställa mig frågan: Till vilket pris?

Idag överlämnades slutbetänkandet för den så kallade vinstutredningen som är en del av Liberalernas omtalade helrenovering av friskolesystemet. Det blir allt tydligare att hela reformeringen varit ett skådespel och att det kommer krävas ett regeringsskifte om elever och personal ska prioriteras framför vinstutdelningar.

När ska vi sluta låtsas som att drivkrafterna att arbeta är för låga i Sverige? Är det verkligen okej att slå sönder livet för hundratusentals arbetare för att komma åt några få latmaskar eller fuskare? När ska politiken börja ta ansvar för arbetslösheten? Så många frågor, men så få svar från regeringen.

Regeringen vill kraftigt begränsa parternas inflytande över etableringsjobben för att få upp volymerna. Det kan vara en bra idé om syftet är att subventionera arbetsgivare, men om målet är att minska arbetslösheten är man fel ute. Då är det bättre att slopa nystartsjobben.

Skattesänkningarna i 2025 års budget är bara skummet på vågen som svept över Sverige sedan början av 90-talet. Ofattbart stora resurser har flyttats från gemensam till privat konsumtion. Sänkta skatter har av högern länge beskrivits som mirakelmedicinen som botar de flesta samhällsproblem, men hur kommer det sig då att vi, sänkningarna till trots, har en skola i kris, en omsorg som går på knäna och en allt våldsammare kriminalitet?

De negativa attityderna mot människor med utländsk bakgrund ökar i Sverige och det får konsekvenser – inte minst för medlemmarna i Kommunal. För att arbeta effektivt och trovärdigt mot rasism och diskriminering behöver Kommunal bli bättre på att se och lyfta medlemmarnas erfarenheter. Möjligheten att koppla statistik till utländsk bakgrund är en viktig, men ibland omstridd parameter.

En kommunalare får ett par hundra kronor i skattesänkningar från årsskiftet i den nya budgeten. I gengäld får hon eller han springa ännu fortare, skippa förmiddagskaffet och gå till jobbet trots feber om lönen ska räcka till. Det krävs inte mycket till analys för att se att det är en riktigt dålig deal.