Resten av livet ska inte krascha om du blir arbetslös
Blogginlägg
Regeringen skickade i början av april ett pressmeddelande om att jämviktsarbetslösheten äntligen, för första gången på 20 år, förväntas minska. Det vore naturligtvis glädjande, men jag måste ställa mig frågan: Till vilket pris?
Elisabet Svantesson är uppenbart stolt, pratar om en återupprättad arbetslinje och en effektiv integrationspolitik, samtidigt som ”arbetsmarknadsministern” Britz menar att det är ökade incitament att arbeta som nu gör skillnad.
Om vi lämnar regeringens nyspråk kan vi se att de åtgärder man genomfört eller planerar att genomföra i princip uteslutande handlar om att skära ner på a-kassan och de sociala skyddsnäten. Det är möjligt att man kommer få en viss effekt på arbetslösheten om man kraftigt urholkar försäkringar och bidrag även om vi än så länge inte sett detta. Risken är dock att försämrad köpkraft istället ökar arbetslösheten. Faktum är att det idag finns 100 000 personer fler i arbetslöshet än när Tidösamarbetet inleddes.
Den stora frågan som Svantesson inte rör är dock: oavsett effekt, vad händer med de hundratusentals människor som fortsatt är arbetslösa och som inte har råd att sätta mat på bordet? Efter 100 dagars arbetslöshet får man numera bara ut 70 procent av sin lön. Många barnskötare som blivit av med jobbet när barnkullarna minskar ska klara sig på runt 12 000 kronor i månaden – trots att man arbetat heltid och betalat in till a-kassan.
Risken är dock att försämrad köpkraft istället ökar arbetslösheten.
Det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik
Tidigare nämnda ”arbetsmarknadsminister” lyfter vikten av att fler ska se sina föräldrar gå till jobbet, men spelar det ingen roll för honom att mångdubbelt fler kommer se sina föräldrar gå under av stress över att inte få ihop vardagsekonomin när ersättningarna minskar?
Nästan 300 000 barn lever idag i ekonomisk utsatthet. Den siffran sjunker inte av att arbetslösheten, eventuellt, minskar något när de som inte fått ett arbete får det ännu tuffare.
Vad som behövs är en aktiv arbetsmarknadspolitik: utbildning, stöd från arbetsförmedlare, subventionerade anställningar, en a-kassa som gör att du hinner ställa om och hitta ett arbete som passar din kompetens.
På det området är det tyst. Här kommer inga pressmeddelanden från regeringen.
