Massarbetslöshet och kompetenskris

År: 2025
Författare: Anders Bucht och Sofia Lindqvist

Dagens arbetsmarknad präglas av massarbetslöshet och kompetensbrist. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har räknat ut att det kommer behöva anställas nästan 123 000 personer enbart i äldreomsorgen till 2033. Samtidigt är 450 000 personer arbetslösa. Dessa siffror sammantagna gör det lätt att dra slutsatsen att situationen ska lösas genom en aktiv arbetsmarknadspolitik och att vi bara behöver omorganisera Arbetsförmedlingen och rusta och matcha de arbetslösa för att ta jobben i äldreomsorgen, förskolan eller lokaltrafiken. 

Här är Kommunals analys tydlig: Arbetsmarknadspolitiken, oavsett om vi pratar om arbetsmarknadsutbildningar eller exempelvis subventionerade anställningar, kommer inte ensamt kunna lösa dagens omfattande rekryteringsbehov i Kommunals största yrken. 42 000 utbildade undersköterskor och 97 000 utbildade barnskötare väljer idag att arbeta i ett annat yrke. Kommunal menar därför att det inte är brist på utbildad personal utan brist på människor som anser att löner, villkor och arbetsmiljö är tillräckliga i jämförelse med andra tillgängliga jobb. 

Fler behöver vilja jobba i välfärden. För att åstadkomma detta måste löner och villkor förbättras och ligga i paritet med andra jämförbara yrken och sektorer. Det finns ingen försvarbar anledning till att kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg ska ha avsevärt lägre löner, sämre villkor och tuffare arbetsmiljö än de som gäller för andra grupper arbetare med motsvarande utbildning. Detta måste vara utgångspunkten när vi talar om svårigheter att rekrytera personal i välfärden. En aktiv arbetsmarknadspolitik kan vara ett komplement – om insatserna formeras på rätt sätt. 

Det här är huvudorsaken till att parternas inflytande på arbetsmarknadspolitiken är avgörande. På central nivå måste fack och arbetsgivare se till att insatser, oavsett om det handlar om utbildning eller subventioner, inte motverkar sitt syfte. Det handlar om att säkerställa arbetsmarknadens funktionssätt och upprätthålla en sund konkurrens, trygga arbeten och god produktivitet. På lokal nivå handlar det framför allt om att undvika olika former av fusk, utnyttjande och missbruk.

Avsaknaden av fackligt inflytande illustreras tydligt av äldreomsorgen. Idag förvärrar arbetsmarknadspolitiken situationen. Låga löner och dåliga villkor upprätthålls av att arbetsgivare och politiker kan förlita sig på att täcka upp för personal som lämnar genom att rekrytera bland den allt större gruppen som står långt från arbetsmarknaden. Kommunal har och tar ett samhällsansvar när det gäller etablering på arbetsmarknaden, men det ansvaret kan aldrig vara på bekostnad av medlemmarnas långsiktiga löner, villkor eller arbetsmiljö. Fackligt inflytande och större inslag av insatser som leder till reguljära jobb är avgörande. Dagens utformning av arbetsmarknadspolitiken med fokus på subventionerade anställningar till personer som saknar rätt utbildning skapar ökade incitament för uppgiftsdifferentiering vilket leder till att de generella kompetensnivåerna sjunker. 

Rättvisa löner och rimliga villkor är en förutsättning för att arbetsmarknadspolitiken ska fungera såväl som för en kvalitativ välfärd. 

En aktiv arbetsmarknadspolitik skulle, om den utformades rätt, däremot kunna betyda mycket för den långsiktiga kompetensförsörjningen och kvaliteten i välfärden. Den massarbetslöshet som präglat svensk arbetsmarknad sedan 90-talskrisen är ett enormt problem för både samhälle och individer och en bidragande faktor till att vi hamnat i en situation där förutsättningarna i välfärden stadigt försämras.

För att skapa en arbetsmarknad med god och hållbar tillväxt och produktivitetsutveckling kommer prioriteringar och insatsernas utformning behöva förändras. Dagens politik bygger på subventioner till arbetsgivare, ofta till låglöneyrken, vilket i vissa fall håller företag som annars skulle vara olönsamma under armarna. I välfärden fokuserar politiken för att sänka trösklarna, i praktiken kompetenskraven, och på att skapa fler lågkvalificerade jobb. Politiken har också fokuserat på att skära ner de sociala skyddsnäten så pass mycket att människor ska tvingas ta jobb – trots att villkoren är undermåliga och i många fall direkt hälsovådliga. 

Istället för att slussa pengar till arbetsgivare genom subventioner behöver arbetsmarknadspolitikens resurser läggas på att rusta individer – till riktiga, varaktiga jobb med schyssta villkor. Genom utbildning till yrken i branscher med god tillväxt och hög samhällsnytta bidrar politiken till att stärka näringslivets konkurrenskraft och kvaliteten i offentlig sektor. 

En aktiv arbetsmarknadspolitik, med ett tydligt inflytande från arbetsmarknadens parter, är nyckeln till en dynamisk arbetsmarknad med god produktivitet och en hög, hållbar tillväxt.