Vem ska stoppa äldreomsorgens underbemanning?
Blogginlägg
Kommunals nya rapport Underbemanning som norm handlar om personalens syn på äldreomsorgens underbemanning och om hur äldreomsorgen kontinuerligt stramas åt. Något som i sin tur ger personalen undermåliga förutsättningar att ta hand om äldre.
Det som är särskilt oroväckande med resultaten som vi presenterar i rapporten är den snabba försämringen.
Bara jämfört med förra medlemsundersökningen från 2021 (pdf) har personalens upplevelse av underbemanning blivit värre, kompetensnivån sjunkit och äldreomsorgens täckningsgrad minskat. Minskande täckningsgrad betyder att färre och färre äldre får insatser vilket leder till att det krävs väldigt omfattande och komplexa behov för att få insatser – det vill säga målgruppens ökade vårdtyngd. Detta har inte arbetsgivarna och politikerna kompenserat med ökade resurser. Detta trots att även förra medlemsundersökningens resultat var extremt alarmerande och undersökningen utfördes under pandemin då förutsättningarna var särskilt utmanande. Många – inte minst Kommunal – hade förhoppningar att lärdomar från pandemin skulle leda till ett skifte för svensk äldreomsorg.
Värre sedan pandemin
I medlemsundersökningen ombads undersköterskor och vårdbiträden ange i hur stor utsträckning de upplever att bemanningen på deras arbetsplats är tillräcklig. Det är värt att påpekas att alternativet ”sällan eller aldrig” betyder att bemanningen inte är tillräcklig ens varje månad. 43 procent av de svarande upplever att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Jämfört med förra medlemsundersökningen har upplevelsen av underbemanning förvärrats – då ansåg 37 procent att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig.
43 procent anser att bemanningen är så låg att det innebär en risk för de äldre minst en gång i veckan, och nästan en femtedel, 18 procent, att det innebär en risk för de äldre varje dag. 2021 ansåg 35 procent av svarande att bemanningen var en risk minst någon gång i veckan.
Socialtjänstlagen anger att äldre har rätt att få leva tryggt och självständigt och erbjudas stöd utifrån deras individuella behov. I medlemsundersökningen fick personalen svara på frågan om hur ofta de upplever att de har förutsättningar att ge god omsorg samt att tillgodose de äldres individuella behov. Det här är äldreomsorgens huvudsakliga uppgift, i ett idealläge skulle således alla svarande ge ett positivt svar.
Personalen upplever dock minst sagt begränsade möjligheter att ge god omsorg och tillgodose de äldres individuella behov. Endast drygt en tredjedel, 36 procent upplever att de har förutsättningar för detta dagligen. Jämfört med medlemsundersökningen 2021 har upplevelsen av förutsättningarna försämrats ytterligare. 2021 upplevde 45 procent av personalen att de hade förutsättningar att ge god omsorg och tillgodose de äldres individuella behov dagligen.
Vad blir det för äldreomsorg i framtiden?
Med andra ord – det är ett undantag och ytterst ovanligt att arbeta i en äldreomsorg som är rätt bemannad. Underbemanningen i äldreomsorgen har blivit en norm. Den nuvarande lagstiftningen (exempelvis socialtjänstlagen) har inte lyckats stoppa äldreomsorgens åtstramning och säkerställt rätt förutsättningar för äldreomsorgens personal. Ingen kan påstå att bemanningen idag utgår från behov, när underbemanningen är så utbredd.
Samtidigt visar Kommunalarbetarens gräv att kommuner anlitar kosulter som ska effektivisera som ska hjälpa kommuner att strama åt ytterligare.
Vad blir det för äldreomsorg, trygghet för de äldre om underbemanningsspiralen får fortsätta? Vem kommer att vilja arbeta i äldreomsorgen?
I år är det valår – en perfekt möjlighet för partierna att tydliggöra hur de tänker stoppa äldreomsorgens underbemanning.
