Mari Huupponen

Kommunal vet att den svenska äldreomsorgen är underbemannad, men vilken bemanning som är lämplig på särskilt boende är ingen självklar fråga. Faktorer som spelar in är bland annat riktlinjer och kvalitetskrav, de boendes behov, lokalernas utformning, personalens kompetens, samt förstås deras arbetsmiljö och – enligt Kommunal – alldeles för ofta viljan att hålla kostnaderna nere. Nyss har Stiftelsen Äldrecentrum kommit med en studie som väcker tankar på hur man kan tänka kring bemanning.

Från och med 1 juli 2022 ska alla som har hemtjänst bli erbjuden en fast omsorgskontakt. Från och med den 1 juli 2023 ska den fasta omsorgskontakten vara en undersköterska. Det är samma datum som undersköterska blir en skyddad yrkestitel.

Socialstyrelsen har som uppdrag att ta fram föreskrifter om vilka krav som ska ställas för att få bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska. I höstas skickade Socialstyrelsen ett förslag på föreskrifter om krav på godkända betyg i ämnen eller kurser på remiss. Nu föreslår Socialstyrelsen vissa förändringar till det tidigare förslaget. Kommunal har svarat på remissen och jag ska förklara hur Kommunal resonerar.

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) brukar lyfta svårighet att anställa utbildad personal som en huvudorsak till äldreomsorgens bristande bemanning. Men finns det verkligen en personalbrist i äldreomsorgen när arbetsgivare har råd att erbjuda så dåliga villkor?

Att en borgerlig kommun i Skåne som Lomma, där Moderaterna har varit största parti sedan 1985, valt att ta tillbaka sin äldreomsorg i egen regi har väckt mycket intresse. Kommunstyrelsens ordförande Robert Wenglén (M) har upprepade gånger betonat fördelarna med kommunal drift. Som till exempel på våren 2020, när han konstaterade att ”Upphandling är inte rätt väg när det gäller äldreomsorg i Sverige”, eller när han i en debattartikel i Sydsvenskan skrev att ”det går att få mer 'pang för pengarna' om äldreomsorgen drivs i kommunal regi”.