Räddningstjänstens förmåga och bemanning 2025

År: 2025
Författare: Mikael Svanberg

Under april och maj 2025 genomförde Kommunal en enkät för att undersöka bemanning, återhämtning och yrkeskompetens inom räddningstjänstens utryckningsstyrkor under sommarmånaderna juni, juli och augusti. Sedan starten 2020 är det nu femte gången, med undantag för 2024, som enkäten genomförs. Enkäten riktar sig till förtroendevalda medlemmar, yrkesverksamma inom räddningstjänsten. En nyhet i 2025 års enkät är att den även omfattar frågor om räddningstjänstens förberedelser inför höjd beredskap. Syftet är att kartlägga hur långt kommunala räddningstjänster kommit i sitt arbete med utbildning, övning och planering kopplat till det civila försvaret – ett område som blivit allt viktigare. 

Sommaren 2025, till skillnad från 2020, präglas av ett alltmer instabilt omvärldsläge och en tydlig ökning av klimatrelaterade risker. MSB:s brandriskprognoser och andra aktörer visade redan i maj att stora delar av landet riskerar att nå de högsta nivåerna i brandriskklassificeringen – klass 5E – vilket innebär att en liten gnista snabbt kan leda till omfattande bränder i skog och mark. 

Trots de skarpa lärdomarna från skogsbränderna 2018 och en rad statliga utredningar, visar Kommunals enkät att stora delar av räddningstjänstens utryckningsstyrkor fortfarande saknar tillräcklig kompetens. Endast 30 procent av de svarande uppger att någon utbildning i MSB:s riktlinjer för effektiva insatser vid skogsbränder har genomförts under hösten 2024 eller våren 2025. Hela 46 procent svarar att sådan utbildning inte förekommit alls. Kommunernas räddningstjänster har sedan de stora skogsbränderna 2014 och 2018 haft tid att rusta sig och skapa sig förmåga för att hantera vad som komma ska – om situationen skulle bli lika illa som för sju år sedan. Men sammantaget kan det konstateras att det inte finns något som pekar på att antalet brandstationer, brandbilar, brandmän och/eller brandbefäl har blivit fler 1till antalet inför sommaren 2025. Konsekvensen kan bli att det tar längre tid tills en utryckningsstyrka är på plats, färre händer och stövlar på olycksplatsen – vilket otvivelaktigt ger en sämre insatsförmåga och lidande för de drabbade.