Hoppa över menyn och gå direkt till innehållet
Anpassa

30 års kamp för arbetskläder inom omsorgen i Malmö

Monica Smidje facklig företrädare Malmö vård och omsorg
Nästan 30 års kamp för arbetskläder inom omsorgen i Malmö är slut.
Foto: Monica Brundin Danielsson
2020-05-28
Kommunal sektion Malmö vård och omsorg vann kampen om arbetskläder inom vård och omsorg - men det tog nästan 30 år. Monica Smidje är facklig företrädare och en av dem som tog kampen. När jag ser tillbaka på allt arbete som Kommunal har lagt ner under närmare 25 år, på att driva frågan om att all personal inom vård- och omsorg ska ha tillgång till arbetskläder som arbetsgivaren både ska tillhandahålla och tvätta, så är det en underbar känsla att äntligen har kommit i hamn.

Den 1 januari 1992 genomfördes Ädelreformen vilket innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för vård och omsorg för äldre och handikappade. Detta ansvar låg tidigare på landstingen. Då började även avvecklingen av Värnhems sjukhus som var ett av landets största sjukhus för äldre med ca 1000 vårdplatser. 1995 beslutades att boendeplatserna på Värnhems sjukhus skulle ersättas med platser på lokala sjukhem till 2005 men avvecklingen gick snabbare än beräknat. Då förändrades även arbetsuppgifterna för omvårdnadspersonalen, man fick sköta de boendes tvätt, städa både de privata lägenheterna och allmänna utrymmen samt laga mat.

Ideologin var att inrätta ”eget(särskilt) boende” med egen lägenhet med pentry där man skulle komma bort från en sjukvårdsmodell.

Och en ideologisk utgångspunkt om att ”alla i princip ska göra allt”. I ett hem finns inga specialister som rusar ut och in när man är krasslig. Med denna ideologi så försvann mycket av det som varit en självklarhet när man vårdar äldre: hygientänket, sköljrum och arbetskläder. De flesta av de äldre som skulle bo kvar hemma i stället för att komma till ett särskilt boende var multisjuka och sköra. Allt färre fick plats på boende med hänvisning till kvarboendeprincipen. Att inte jämställa förutsättningarna som gällde hälso- och sjukvård med vård- och omsorg, då finns det ingen insikt om komplexiteten i verksamheten.

På vissa arbetsplatser så uttryckte personalen att man ville ha kvar sina arbetskläder men arbetsgivaren skulle ”hålla budget” så då fick man välja mellan arbetskläderna och ha kvar befintlig personal och då blev valet enkelt.

2007 ändrades kraven i Socialstyrelsens föreskrifter om basala hygienrutiner. Efter att ha genomfört tillsyn och kartläggningar av vårdhygien konstaterades stora brister. Då blev skrivningen skarpare och förtydligade att arbetskläder ska ha korta ärmar, bytas dagligen eller vid behov, får endast användas på arbetsplatsen samt kunna tvättas i 60 grader. Detta gällde dock bara för verksamheter som omfattades av hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen samt lagen om omskärelse av pojkar.

Efter ett tag så började Kommunals medlemmar att höra av sig gällande arbetskläder. Man reagerade på att man skulle arbeta i sina privata kläder med tanke på både smitta och slitage.

Sektionen började att i olika forum kräva rätten till arbetskläder genom att avsluta alla formella möten med meningen: Och för övrigt så anser Kommunal att medlemmarna ska ha rätt till arbetskläder på cirkulationstvätt. Från och med 2010 så yrkade också alla sektionerna i Malmö i budgetskrivelserna att arbetskläder skulle införas. Det fanns också en allmän förvirring kring begreppet arbetskläder. För Kommunal så är arbetskläder något som arbetsgivaren tillhandahåller i tillräcklig omfattning till vad som krävs (byte varje dag samt vid behov) och till alla anställda oavsett anställningsform. Arbetskläder ska bestå av överdel och nederdel och arbetsgivaren ansvarar för tvätten av dessa.

Fortsättning följde genom att Kommunal 2010 gjorde en skrivelse till stadsdelsförvaltning Centrum med krav på arbetskläder på cirkulationstvätt till personalen som arbetade inom vård och omsorg. Med följande anledningar: patientsäkerhet, undvika vårdrelaterade infektioner, basalhygien/smitta, för att undvika smittspridning, jämställdhet, det är en självklarhet att de manligt dominerade yrkena bär arbetskläder, professionaliteten, att arbetsgivaren ska vara stolta över sina anställda och att vara med och höja yrkesstatusen för undersköterskorna. Privata arbetsgivare tillhandahåller arbetskläder till sina anställda, varför inte kommunen? Vi kom inte ända fram men personalen som jobbade på särskilda boende fick arbetskläder på cirkulationstvätt.

Och för övrigt så anser Kommunal att medlemmarna ska ha rätt till arbetskläder på cirkulationstvätt.

Kommunal vilade inte i detta utan fortsatte att sätta press på arbetsgivarna. Utifrån förbundets direktiv 2012 så lade sektionen in en framställan till arbetsgivaren enligt AML 6:6a gällande arbetskläder. Våra krav var att arbetsgivaren skulle tillhandahålla arbetskläder som skulle kunna tvättas i 60 grader samt ett ombyte. Arbetsmiljöverket kom på besök den 3 september 2012 och ställde frågor både till arbetsgivaren (10 vård- och omsorgschefer) och till Kommunals skyddsombud som var delaktiga i framställan. Kommunals företrädare fick presentera sina frågeställningar och arbetsgivaren fick redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av framställan.  Arbetsgivarna svarade att man tillhandahöll skyddskläder, att man har hygienriktlinjer, att man inte visste att någon personal som blivit smittade, att man har utbildningar i hygien, att man tillhandahåller regnkläder!! Att man delar ut skriften ”Rena händer och rätt klädd”, att det inte fanns någon vårdtagare som var smittade av MRSA eller ESBL. En av 10 svarade att man är villig att tillmötesgå Kommunals krav på arbetskläder på cirkulationstvätt.

När Arbetsmiljöverket återkom med sitt svar den 29 oktober samma år så var beslutet att men inte meddelade något förbud eller föreläggande mot arbetsgivaren. Detta för att man tillhandhöll skyddsutrustning vid risk för smitta och att det inte fanns några krav i AML på att arbetsgivaren ska tillhandahålla arbetskläder. MEN samtidigt i samma beslut så skrev man:  kortärmade arbetskläder ska alltid användas, de får bara användas på arbetsplatsen, att det finns ombyte om kläderna blir smutsiga eller våta, att de ska tvättas i minst 60 grader samt att arbetsgivaren ska ansvara för tvätt av arbetskläder. Detta beslut blev naturligtvis väldigt underligt, Kommunals krav biföll verket men inte att arbetsgivaren ska tillhandahålla arbetskläder! Hur tänkte då arbetsgivaren kontrollera att detta efterföljs? Om man inte tillhandahåller arbetskläder och tvätt av dessa, ska man kika in i de anställdas tvättstugor? Kolla vilka kläder som kan tvättas i 60 grader? Att man byter när man ska genom att ha med sig flera uppsättningar till arbetsplatsen? Att man inte använder kläderna på andra ställen än på arbetsplatsen?

Då arbetsgivaren inte kunde uppfylla dessa krav så fick man ett föreläggande av ett vite på 400 000 kr om man inte hade säkerställt att dessa åtgärder vidtagits.

Nu vidtog en rättslig prövning utan dess like.

Kommunal överklagade verkets beslut till förvaltningsrätten precis som arbetsgivaren gjorde och därefter en runda till kammarrätten och deras beslut kom den 27 maj 2014, arbetsgivaren ska stå för kostnaderna för de anställdas arbetskläder!

Samma år så beslöt Stadskontoret att utreda arbetskläder till vård och omsorg. Ärendet gick till remiss till stadsdelsnämnderna och denna skulle vara avslutad den 24 september. Därefter så beslutade Kommunstyrelsen i december att tillhandahålla arbetskläder till all berörd personal och att detta skulle ske via hyra och tvätt via upphandling från den 1 januari 2017. Man skulle också utreda möjligheter för kommunal tvätt i egen regi. (detta blev det tyvärr inget av pga lagstiftning).

Under tiden som detta pågick så blev det ytterligare ändringar i Socialstyrelsens basala hygienrutiner, 1 januari 2016 så kom de att även omfatta i princip all vård och omsorg under Socialtjänstlagen, samma regelverk som gällde för Hälso- och sjukvård.

Det startades en arbetsgrupp som skulle göra jobbet inför ett upphandlingsunderlag. När det var klart så blev upphandlingen överklagad och en ny upphandling fick genomföras. Även denna blev överklagad och man insåg att detta inte skulle fungera. När det rör sig om så mycket pengar så är viljan från berörda entreprenörer ofantligt stor att använda sig av jurister som gör allt i sin makt för att kunna hitta något i underlaget som går att klaga på.

Arbetsgruppen började då att jobba med en inriktning, att kläder skulle köpas in och ägas av Malmö stad, anlita tvättjänst på upphandling samt att man skulle tvätta kläder på särskilda boende och korttider.

I och med pandemin så gick detta fortare än beräknat vilket i sin tur gör att det har blivit en viss turbulens kring arbetskläderna.

Arbetsgivarens förslag att det var hemtjänst och HSL som skulle ingå i tvättjänsten och att boende och korttider skulle tvätta kläder själv var något som Kommunal inte kunde acceptera. Alla arbetskläder ska tvättas av någon annan och inte av Kommunals medlemmar! Med detta pratade vi med media och nämndens politiker och de fattade det kloka beslutet att alla arbetskläder ska tvättas via tvättjänst

8 maj 2018 kom skrivningar kopplat till Socialstyrelsen Basala hygienrutiner i Arbetsmiljöverkets nya Allmänna föreskriften AFS 2018:4 om smittrisker.

Jag är övertygad om Kommunals kamp för arbetskläder drev på både ändringar i Socialstyrelsens och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Med tanke på vilken kraft som ett förbund med många medlemmar kan föra en fråga vidare när många vill samma sak så är det inte mycket/många som kan stå emot även om det har tagit orimligt lång tid.

När jag ser tillbaka på allt arbete som Kommunal har lagt ner under närmare 25 år, på att driva frågan om att all personal inom vård- och omsorg ska ha tillgång till arbetskläder som arbetsgivaren både ska tillhandahålla och tvätta, så är det en underbar känsla att äntligen har kommit i hamn. Jag tänker på hur hånade vi har blivit när vi upprepade vårt mantra och arbetsgivaren tyckte att det räckte med skyddskläder. Äntligen kan man vila i denna fråga och gå vidare med andra utmaningar med att företräda medlemmarna och tillsammans med dem arbeta för att arbetsmiljön på deras arbetsplatser ska bli bättre samt att anställningsvillkoren förbättras.