Lönetransparens handlar om mer än paragrafer, det handlar om den svenska modellen
Blogginlägg
Just nu diskuteras EU:s lönetransparensdirektiv intensivt och regeringen vill öppna för en omförhandling av direktivet. Men det riskerar att urholka hela syftet, vilket främst skulle drabba de grupper där insynen i lönesättningen är begränsad.
Just nu diskuteras EU:s lönetransparensdirektiv intensivt. Det är egentligen inte så konstigt – direktivet har ett tydligt och viktigt mål: att minska osakliga löneskillnader och stärka principen om lika lön för lika arbete mellan kvinnor och män. Tanken är att nationella regler ska vara på plats redan i juni i år för att EUs arbetsmarknad ska bli mer jämställd och för att stärka löntagarna.
Därför var regeringens besked förra veckan överraskande. I stället för att gå vidare med nödvändiga lagändringar i diskrimineringslagen vill man nu öppna för en omförhandling av direktivet på EU‑nivå.
att öppna upp ett färdigförhandlat EU-direktiv är ett riskfyllt vägval
Att pausa eller öppna upp ett färdigförhandlat EU‑direktiv är inte ett neutralt tekniskt beslut. Jag tror att det är ett riskfyllt vägval. Erfarenheten visar att omförhandlingar sällan leder till starkare skydd för arbetstagare – snarare tvärtom. Resultatet riskerar att bli urvattnat, försenat eller i värsta fall helt förlorat.
Samtidigt tickar klockan. Sverige kommer med all sannolikhet att bli sena med genomförandet. Men ännu allvarligare är risken att själva syftet med direktivet hamnar i skymundan.
Vems agenda sätter riktningen?
I debatten har både företrädare för Svenskt Näringsliv och för Sveriges Kommuner och Regioner varit tydliga med sin kritik mot lönetransparensdirektivet. De har också öppet uttryckt stolthet över att regeringen lyssnar på dem – och i praktiken nu gör som de har efterfrågat.
För mig gör det bilden tydlig. Den politiska svängningen i frågan springer inte ur ett löntagarperspektiv, utan från arbetsgivarsidan. Det är därifrån trycket kommer, och det är där regeringen i dag tycks hämta sin riktning.
Det är problematiskt, eftersom lönetransparens ytterst handlar om maktbalans på arbetsmarknaden. Om de som redan sitter på mest information och störst resurser också får tolkningsföreträde i lagstiftningsprocessen, riskerar reformen att bli urholkad och tappa sin kraft.
för medlemmarna i Kommunal står mycket på spel
Den svenska modellen är en del av lösningen
För mig är det självklart att nya regler måste fungera i praktiken och samtidigt bygga vidare på den svenska avtalsmodellen. Men för att det ska fungera krävs att löntagarperspektivet tas på lika stort allvar som arbetsgivarsidans invändningar.
I väntan på politiska besked finns det också anledning att påminna om något grundläggande: arbetsgivare har redan i dag en skyldighet att arbeta med aktiva åtgärder och att samverka med facket för att förebygga och åtgärda osakliga löneskillnader.
För medlemmarna i Kommunal står mycket på spel. Det handlar om yrken där löneskillnader mellan kvinnor och män länge varit kända, där insynen i lönesättningen ofta är begränsad och där möjligheten att själv upptäcka och ifrågasätta osakliga skillnader är liten.
Om reglerna om lönetransparens fördröjs eller försvagas är det just dessa grupper som riskerar att bli förlorarna. Då handlar det inte om juridik eller EU‑processer, utan om verkliga löner, verkliga liv och om huruvida politiken faktiskt bidrar till ökad jämställdhet – eller låter gamla strukturer bestå.
