Min story - om att arbeta inom hemtjänsten
Det är dags att skapa en hemtjänst att lita på - det är dags att gå från stressiga minutscheman till hållbar tillitsstyrning. Har ni gjort något bra på er arbetsplats som har gett resultat? Eller arbetar ni efter minutstyrning och stress utan möjlighet till återhämtning och rimliga raster? Ris eller ros? Berätta din historia!
Medlemmarna i Kommunal har länge larmat om att nuvarande styrningsformer inom äldreomsorgen inte ger ett arbetssätt som fungerar, varken för arbetstagare eller för de äldre. Detalj- och budgetstyrning har skapat en verksamhet som alltför ofta präglas av bristande kvalitet och dålig arbetsmiljö. Äldreomsorgen har högst andel sjukskrivningar på hela den svenska arbetsmarknaden.
Nu är det dags att lyssna på arbetstagare, omsorgstagare och forskning genom att staka ut en annan väg framåt. Här behöver vi hjälp från just dig som arbetar inom hemtjänsten. Du som har fått nog av minutstyrning och stress utan möjlighet till återhämtning och rimliga raster. Vi vill med hjälp av din story försöka få arbetsgivarna och politiken att en gång för alla att LYSSNA på proffsen inom välfärden.
Varför vill vi höra din berättelse?
Jo, för att vi ska kunna göra mer som är relevant för just dig. Och för att uppmärksamma andra på vilken tillgång ni är för samhället, för våra äldre.
Berätta din story i formuläret nedan. Du kan självklart välja att vara anonym, men vi vill att du fyller i den kommun du arbetar för.
Det är dags för förändring!
Kommunal tar fajten!
Funderar du på hur du ska skriva?
Det är enkelt - skriv direkt från hjärtat. Kanske kan du beskriva en arbetsdag, som en dagbok? Eller kanske berätta om en speciell händelse som gjort att du känt dig otillräcklig för en brukare? Kanske har du en bra idé eller ett förslag på hur ditt arbete skulle kunna bli bättre? Ordet är fritt - det är du som är proffset.
Läs storyn från en medlem i Sölvesborg:
Mitt schema är så pressat att jag knappt vet vart jag ska börja. Besöken ligger orimligt tätt inpå varandra och körtiderna är helt obefintliga. Lämnar jag en brukare kl.11:44, så ska jag vara hos nästa brukare kl.11:44, och då är det ändå en bit att köra. Det faller ju på sin egen orimlighet. Det finns ingen tid för kisspauser och kommer det ett larm eller att jag skulle behöva stanna kvar hos en brukare fem minuter extra så är hela den dagen körd. Jag kör som en fartdåre för att hinna med och riskerar mitt körkort varje dag för att kommunen vill hålla sin budget. Häromdagen hade jag 35 besök på en dag. De flesta vet nog att de boende inte precis är grannar med varandra. Att jag hann med den dagen är ett mirakel. Har man rast slänger man i sig maten, och det finns inte en chans att man hinner varva ner. Dessutom ska jag under rasten hinna skicka mail, ringa telefonsamtal, kanske prata med min chef och hinna med planering. Har jag tur hinner jag säga hej till mina kollegor. Det finns inte en chans att hinna med att jobba med hjärtat för här är det bara in och ut som gäller. Och det är INTE så som jag vill jobba i alla fall…
