Mirja är redo för sin andra mandatperiod i riksdagen

Mirja Räihä är undersköterskan som blev fackligt förtroendevald och valdes in i Kista stadsdelsnämnd när hon insåg att hon behövde finnas där besluten fattas. Hon fortsatte på olika poster i kommunfullmäktige och vid 63 års ålder tog hon plats i riksdagen. Nu har hon snart avslutat sin första mandatperiod och känns hemmastadd i riksdagshuset när hon slår sig ner i en fåtölj utanför kammaren.

Fredagar är mötesfria dagar och byggnaden är närmast folktom, förutom en skolklass som får en guidad visning.

Varför kan vi inte ha kvar Tidöregeringen?

– Jag tror att om de vinner kommer det inte bara att handla om migrationspolitiken. Då kommer de att gå hårt åt både fackföreningar och folkbildningen. Simona Mohamsson (L) och Ebba Busch (KD) har visserligen sagt att vi måste satsa på folkbildningen, men de får ju aldrig med sig Moderaterna och Sverigedemokraterna. Jag ansvarar för minoritetspolitiken, och där har de redan från början små anslagen fullständigt demolerats. Riksorganisationer har fått sina statsbidrag halverade under mandatperioden. Det märks inom vartenda område.

Rädsla i Rinkeby, Tensta och Hjulsta

Mirja Räihä har sedan i februari knackat mycket dörr i Rinkeby, Tensta och Hjulsta. Hon säger att regeringens politik väckt stor oro i hela Järva.

– De är rädda för att bli av med sina uppehållstillstånd och oroliga för hur det ska gå för deras barn. Vi pratade med en person som aldrig tidigare röstat, men som tänkte göra det nu eftersom vi måste byta regering.

– Samtidigt fattar inte regeringen att det är invandrarkvinnor som bär upp äldreomsorgen i det här landet. På Karolinska har man sagt att om vi kastar ut invandrarna måste vi stänga hela sjukhuset. Då pratar vi om biomedicinska analytiker, labbtekniker och labbingenjörer. Kan vi inte analysera prover kan vi inte heller operera.

"Trevligt, utmanande och utvecklande"

Innan hon kom in i riksdagen var socialutskottet hennes drömutskott. I stället hamnade hon i konstitutionsutskottet, med ansvar för minoritetsfrågor, och nu vill hon fortsätta där.

– Under fyra år har jag lyckats bygga ett nätverk bland minoritetsgrupperna och försökt driva de här frågorna. Det tar också tid att lära sig hantverket. Dessutom kommer flera socialdemokrater att lämna utskottet, så några av oss som sitter där nu behöver vara kvar.

Att sitta i konstitutionsutskottet är krävande, framför allt under våren. Det är då KU-anmälningar mot ministrar granskas och mötena blir långa. Trots det är hon mycket glad över att vara heltidspolitiker och vara med och förändra.

– Det är trevligt att vara i riksdagen, men det är också utmanande och utvecklande. Man upptäcker nya kunskaper hos sig själv och lär sig hela tiden. Det är väl det som är utmaningen: att jag är 67 år och fortfarande inte fullärd.