INTERVJU: Hur fixar man social distans i en verksamhet som i vanliga fall handlar om allt annat än det?


2020-04-24

Det är en utmanande tid för många av Kommunals medlemsgrupper, så även i förskolan. Hur fixar man social distans i en verksamhet som i vanliga fall handlar om allt annat än det? Vi pratade med Nadja Ruutikainen Näätänen, barnskötare på förskola i Fagersta, om hur de jobbar under corona-pandemin.

Nadja Ruutikainen Näätänen, barnskötare på förskola i Fagersta
Nadja Ruutikainen Näätänen, barnskötare på förskola i Fagersta
Foto: Kommunal

Hur har ni anpassat er på er förskola?

– Vi försöker bedriva verksamheten så normalt som det går. Den största förändringen är att vi vistas mycket ute. Nästan alla lämningar sker utomhus. Vi har också börjat göra aktiviteter ute som vi annars gör inomhus. ”Inneleksakerna” har nu blivit ”uteleksaker”. Sedan håller vi såklart avstånd till föräldrarna när de är där. När vi är i hallen är vi inte så många där samtidigt.

– Alla möten där vi samverkar med andra förskolor är digitala. För att undvika att ”beblanda” oss för mycket så åker vi inte mellan förskolorna. 

– Vi är så klart också noggranna med den basala handhygienen.

Sköter sig vårdnadshavarna?

– Det märks en tydlig skillnad på hur de beter sig i lokalen – om de kommer in i huset går de inte längre än hallen. Naturligtvis är vi tydliga med att barnen ska vara friska. Om vårdnadshavarna för egen del känner förkylningssymptom får de ringa innan de lämnar sitt barn, knacka på fönstret och så går vi ut och hämtar barnet.

Har ni haft en bra dialog med arbetsgivaren?

– Det tycker jag nog, kommunen har varit bra på att ge tydlig information. Efter påsk har vi haft många sjukskrivningar bland personalen, och tillsammans med arbetsgivaren har vi gjort en risk- och konsekvensanalys som har väglett oss i våra prioriteringar. 

Hur resonerar ni kring social distans när det gäller barnen?

– Förskolan är barnens trygga plats, och så vill vi att det ska fortsätta vara. Små barn förstår ju inte vad det är som händer i världen. Men vi har blivit mer nogranna med att de inte ska vara så närgångna och ”i ansiktet” på varandra när de umgås, och vi är snabbare med att läsa av och agera om ett barn håller på att bli krassligt.

Dela sidan