Ifrågasatta eller osynliga – tuffa villkor för kvinnor inom trafik

Färre kvinnor söker sig till trafikbranschen. Bland de vanligaste förklaringarna som kom upp på konferensen är att arbetstidsförläggningen är svår att förena med föräldraskap. En annan är att statusen försämras så att yrkesstoltheten försvinner. Kommunal kallade till konferens för att höra kvinnornas åsikter om yrket inför avtalsrörelsen. Förväntningarna var att ungefär samma frågor skulle komma upp som för männen inom trafiken, men kanske med en lite annan vinkel.

Susanne Gällhagen, ombudsman i Kommunal:

- Vi är vana inom Kommunal vid att kvinnor är i majoritet, men när det gäller trafikbranschen är det ju inte så. I den här branschen talas det ofta om förarmiljö och om toalettpauser, men för kvinnor handlar det om att förarstolarna är skapade för en man så att kvinnor inte alltid når ned till pedalerna, och att rastlokalens toaletter är ofräscha.

Antingen ignorerad eller utsatt

I diskussionerna om bemötande och status målades en dyster bild upp.

- Det har blivit mycket sämre. Knappt någon svarar när jag säger ”hej”. Alla bevakar sina rättigheter men tänker inte på att jag också har rättigheter, sa en deltagare.

Klagomål från passagerarna kommer ofta på ett sätt som gör det omöjligt att bemöta dem. Antingen slängs en kommentar ut, och passageraren går bara vidare, eller också leder missnöje till att en förare hängs ut på Facebook. Det kan ske över en så banal händelse som att föraren ber om biljetten. Många vet nog inte att detta får konsekvenser och att händelsen måste redas ut av arbetsgivare och fack.

En annan fråga om togs upp var oklara regler kring bussbiljett för flyktingar på förläggning. I vissa kommuner får förarna motstridiga besked kring detta, och i andra får de ta ett personligt ansvar för vilka som ska få åka. Förarna efterlyser bättre utbildning, och ett klarare och mer verklighetsanpassat regelverk som gör att både förare och passagerare känner sig trygga.

Stolar som inte passar alla

Ytterligare en fråga är den om förarstolar i bussarna. De är utformade efter en genomsnittlig man, och går inte alltid att anpassa så att de funkar riktigt bra. Följden kan bli smärtsamma muskelinflammationer. Många vet inte heller riktigt hur de ska sitta, och har inte tillgång till en ergonom hos arbetsgivaren.

- Är det inte konstigt att det ska vara så svårt att fixa stolar som funkar, idag när det går att göra det mesta med tekniken, sade någon.

Osäkra anställningar är också ett stort problem i trafikbranschen, något som uppmärksammats på tidigare konferenser. Konsekvenserna av detta i vardagen togs upp här: den som är timanställd får svårt att ha intressen utanför jobbet. Som en deltagare sa:

- Tänk om jag skulle vilja gå en kurs, då behöver jag ju ha ledigt samma dag varje vecka, men det går inte.

Yvonne Chevallerau, ombudsman i Kommunal, var imponerad av deltagarna på konferensen:

- Det är häftigt att så många har kommit från hela landet, det gör mig glad. Samtidigt gör det ont att höra att ensamstående mödrar inte kan jobba som förare. Och att vi idag, 2016, kan ha tjänster som är vikta för män – som gömmer sig bakom senioritetsprincipen - ger mig obehagsrysningar.