Hot och våld mot ambulanssjukvårdare – kartläggning 2026
Hot och våld är en allvarlig och återkommande arbetsmiljörisk inom svensk ambulanssjukvård. En rapport av Kommunal presenterar ambulanssjukvårdares erfarenheter av hotfulla situationer, brister i informationsdelning och riskbedömning. Även behovet av bättre samarbete för tryggare arbetsmiljö och säkrare vård.
Rapporten bygger på en nationell kartläggning och ger en samlad bild av de utmaningar som ambulanssjukvårdare möter i sitt dagliga arbete.
Ambulanssjukvårdaren som hjälper andra utsätts för risk
Kartläggningen genomfördes mot bakgrund av det ökande antalet hot- och våldssituationer inom ambulanssjukvården samt den nationella debatten om deras trygghet och säkerhet i arbetet. Mordet på en ambulanssjukvårdare i Harmånger blev en tragisk påminnelse om att de kan möta mycket allvarliga risker i sitt dagliga arbete.
En stor andel ambulanssjukvårdare beskriver hur hotfulla situationer blivit en allt vanligare del av arbetsvardagen. Psykisk ohälsa, missbruk, drogpåverkan, kriminalitet och social utsatthet anges som återkommande orsaker bakom hot och våld. Många vittnar också om situationer där polisens närvaro saknas eller dröjer, vilket innebär att ambulanspersonalen tvingas hantera riskfyllda situationer på egen hand.
Kartläggningen visar bland annat:
- Hot och våld är en återkommande arbetsmiljörisk för många ambulanssjukvårdare.
- Många upplever att situationen försämrats under de senaste tio åren.
- Viktig information om hot, våld eller riskfyllda patienter når inte alltid ambulanspersonalen före framkomst.
- Brister i informationsdelning och riskbedömning försvårar möjligheten att förbereda sig inför riskfyllda uppdrag.
- Utbildning, samverkan och förebyggande arbetsmiljöarbete skiljer sig åt mellan regioner och verksamheter.
- Lokala lösningar och informella arbetssätt ersätter ofta nationellt likvärdiga rutiner och system.
- Hot och våld riskerar att påverka både personalens hälsa, patientsäkerheten och verksamheternas kompetensförsörjning.
Konsekvenser för personal och patienter
När ambulanssjukvårdare skickas till uppdrag utan tillräcklig information om kända risker ökar risken för både fysisk och psykisk skada. Återkommande hotfulla situationer kan leda till oro, stress, försämrad arbetsmiljö och långsiktiga hälsokonsekvenser.
Bristande information och otillräckliga riskbedömningar kan också försena vårdinsatser eller innebära att ambulanspersonal tvingas avvakta eller avbryta insatser på grund av säkerhetsläget. Därmed påverkas inte bara arbetsmiljön utan även patientsäkerheten.
Kommunals slutsatser
Kommunal bedömer att utvecklingen är allvarlig och att hot och våld mot ambulanssjukvårdare måste betraktas som en prioriterad arbetsmiljö- och samhällsfråga.
- Ambulanssjukvårdare ska inte behöva utföra sitt arbete utan tillräcklig information, riskbedömning och tillgång till stöd vid riskfyllda uppdrag.
- Det krävs tydligare nationella rutiner för informationsdelning och riskmarkeringar.
- Stärkt samverkan mellan ambulanssjukvård, polis, räddningstjänst och SOS Alarm
- Fortsatta satsningar på utbildning, övning och förebyggande arbetsmiljöarbete.
Hot och våld mot ambulanssjukvårdare är inte enbart en arbetsmiljöfråga. Det är också en fråga om trygghet, beredskap och möjligheten att säkerställa en säker och fungerande ambulanssjukvård för hela befolkningen.
Ladda ner rapport
Frågor och svar om kartläggningen
En direkt risk är att ambulanssjukvårdare utsätts för fysisk eller psykisk skada i samband med uppdrag. Det kan leda till oro, stress, försämrad arbetsmiljö och långsiktiga hälsokonsekvenser för personalen.
En annan risk är att ambulanspersonal tvingas avvakta eller avbryta insatser på grund av hotfulla situationer, vilket kan försena vårdinsatser till patienter med akuta vårdbehov.
Det finns även en risk att återkommande hot och våld påverkar möjligheten att rekrytera och behålla personal inom ambulanssjukvården, vilket på sikt kan påverka verksamhetens kompetensförsörjning och operativa förmåga.
En direkt risk är att ambulanssjukvårdare anländer till potentiellt farliga situationer utan möjlighet att göra en korrekt riskbedömning eller förbereda sig på hotfulla händelser.
Det kan även innebära att ambulanspersonalen saknar möjlighet att begära polisiär assistans i tid eller att rätt skyddsåtgärder inte vidtas innan framkomst.
Ytterligare en risk är att skillnader mellan regioner och verksamheter leder till ojämlika arbetsmiljöförutsättningar och varierande säkerhetsnivåer för ambulanssjukvårdare runt om i landet.
En risk är att ambulanssjukvårdare saknar tillräcklig utbildning och förberedelse för att hantera hotfulla eller våldsamma situationer på ett säkert sätt.
Det finns också en risk att tillbudsrapportering och uppföljning fungerar olika mellan verksamheter, vilket kan göra att viktiga arbetsmiljöproblem inte identifieras eller åtgärdas i tid. Ytterligare en risk är att avsaknaden av nationellt likvärdiga rutiner leder till att ambulanssjukvårdare får olika förutsättningar för trygghet och säkerhet beroende på var i landet de arbetar.
Ambulanssjukvårdare riskerar att skickas till potentiellt farliga situationer utan tillräcklig riskbedömning, stöd eller möjlighet att förbereda sig, vilket kan utsätta personalen för hot, våld, psykisk belastning och i värsta fall fysisk skada. Samtidigt riskerar bristande informationsöverföring att fördröja vårdinsatser och försämra patientsäkerheten.
Ökad psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet och social utsatthet i samhället har bidragit till att hotfulla situationer blivit vanligare inom ambulanssjukvården samtidigt som brister i informationsdelning och polisiär tillgänglighet kvarstår.
Kommunal bedömer att det krävs nationellt tydligare rutiner för informationsdelning, riskmarkeringar och samverkan mellan ambulanssjukvård, polis och SOS Alarm. Ambulanssjukvårdare ska inte behöva utföra sitt arbete utan tillräcklig information, riskbedömning och tillgång till stöd vid riskfyllda uppdrag
