"Bilder valda med omsorg"

Hej – vem är du?

Jag heter Hannele och arbetar i hemtjänsten i Lövånger och är 45 år med man och barn. Jag började arbeta som kontaktperson när jag var 18 år och är idag specialistundersköterska. Om jag kan kalla mig en Skelleftebo vet jag inte riktigt då jag är född i Övertorneå. 

Du har deltagit i ett projekt i Skellefteå, kan du berätta mer om det?

Jag var med i projektet för att belysa det positiva med mitt arbete, det som får mig att vara kvar. Det florerar massa negativitet kring mitt arbete – det pratas ju om “resurseffektiva scheman” och personalneddragningar med mera. Jag ville lyfta det fina med mitt jobb – att lära känna brukarna och de små sakerna i vardagen som jag tycker är viktigt. Då vi kanske handlar om att man enligt schema ska gå ut på en utevistelse eller aktivering, men vädret är dåligt - då kan vi ibland bli sittande inne och prata eller hjälpa till att vika tvätt. Det jag har velat visa handlar om de fina stunderna som får mig att trivas med sitt jobb. Folk frågar ibland om jag funderat på att byta jobb, och det är klart att jag funderat på att byta jobb – men jag kan aldrig se mig göra något annat. Jag tycker om att ta hand om folk, man kan få den där guldkanten av en brukare – en kram eller fina ord. Att jag tar mig tiden gör gott både för mig och den andre. 

Varför har man gjort projektet?

Jag vet inte direkt bakgrunden direkt. Men jag misstänker att det handlar om att lyfta arbetet på ett positivt sätt. Det handlar ju eventuellt om att rekrytera medarbetare till omsorgen. Om ingen får se det positiva med vad vi gör kommer folk vara rädda att arbeta inom omsorgen. 

Vad kan du se är positivt med ett sådant projekt?

Jag vill visa vad jag gör - jag gör inte det här negativa som det ibland rapporteras om. Jag blir drabbad av det i den utsträckningen att man gör nedskärningar och vad jag anser är försämringar. Men att visa mitt jobb och det som får mig att trivas var det som jag ville visa. 

Hur/vad kommer projektet att tas vidare?

Jag tyckte det var skitkul att vara med i projektet, det var flera yrkesgrupper med, både vårdbiträden och stödpedagoger och folk med vitt skilda bakgrunder. Då projektet var slut frågade jag Skellefteå Kommun vad planen var – de verkar fundera på vad nästa steg ska bli. Att lyfta det som är bra med det vi gör är det som får folk att kanske bli intresserade av våra jobb. Ofta fastnar folk i medias rapportering medan jag vill lyfta en annan. Hur Skellefteå Kommun tar projektet vidare vet jag inte, men det får vi se. Jag hoppas att det blir en fortsättning på projektet – att det inte stannar av. 

Jag fick ett mantra tidigt i min karriär: “Se individen!” Det har jag med mig än idag. Det gäller även de fysiska lokalerna men också de som bor där. Inom äldreomsorgen hade vi förut mer grundbemanning. Vi får idag mindre fötter på golvet – dock är det ju hjärtat, och att det får tid som är viktigt. Det tycker jag arbetsgivarna ska ha med sig. 

Kommentar från sektion Skellefteå:

Vad handlar projektet om och hur ser ni på projektet?

“Projektet syftar till att visa vardagen inom omsorgnära yrken genom ögon som vet vad det innebär och ge en mer nyanserad bild av arbetet inom kommunens vård, omsorg och stöd och lyfta fram stoltheten i yrkena. 

Vi på sektionen är positiva till detta särskilt eftersom de som deltog i projektet själva valde vad de ville visa ur sin vardag, alltså att arbetsgivaren inte styrde innehållet, och som fackförening är vi intresserade av att våra yrken får ses som de fantastiska yrken de är och att ett projekt som detta kan belysa och nyansera debatten kring våra yrken och dess förutsättningar och utmaningar.”