Den svenska modellen

I Sverige har vi ett unikt sätt att styra över hanteringen av löner och anställningsvillkor till arbetsmarknadens parter. Den svenska modellen innebär att det är arbetsgivarnas organisationer och fackföreningarna som gemensamt förhandlar om vad som gäller kring löner och anställningsvillkor.

I Sverige har den svenska modellen funnits sedan 1938 då det första kollektivavtalet tecknades av LO och Svenska Arbetsgivarföreningen, SAF, i Saltsjöbaden.

Det finns en lagstiftning kring arbetet med anställningsvillkor men den gäller anställningsskydd, arbetstid, semester och annan ledighet. Genom kollektivavtal kan lagstiftningens regleringar förbättras. Vi har alltså ingen lag om löner och ersättningar till exempel.

Därför fungerar den svenska modellen

Här och i de andra nordiska länderna är arbetsmarknadens parter starka. Många av arbetstagarna är medlemmar i facket. Om färre arbetstagare väljer att bli medlemmar i facket kan inte fackförbunden sägas representera dem och den svenska modellen skulle kunna falla.

Den svenska modellen ifrågasatt

2010 klubbade den svenska riksdagen igenom den så kallade Lavallagen som bestämmer hur utländsk arbetskraft ska behandlas i Sverige. Lagen kom till efter det att EG-domstolen slagit fast att fackförbundet Byggnads blockad av ett lettiskt skolbygge i Vaxholm stred mot EU-rätten. Byggnads hade menat att de lettiska byggarbetarna skulle ha lön enligt svenskt kollektivavtal när de jobbade i Sverige, annars var det fråga om lönedumpning.  Meningarna går isär om hur Lavallagen förhåller sig till den svenska modellen och till EU:s utstationeringsdirektiv. 

Så fungerar en avtalsrörelse

En avtalsrörelse innebär att flera förhandlingar om nya kollektivavtal pågår samtidigt. Det är fackförbunden och arbetsgivarnas organisationer som förhandlar om vilka löner och villkor som ska gälla på arbetsplatsen. 

Dela sidan