Välkommet besked om märket från industrin
Idag har parterna inom industrin enats om Industriavtalet, det så kallade märket. Kommunal, som organiserar över en halv miljon välfärdsarbetare, välkomnar avtalet och menar att beskedet från industrin ger facket goda möjligheter att förhandla fram höjda löner och förbättrade arbetsvillkor för medlemmarna i Kommunal.
- Idag har ett viktigt steg tagits mot höjda löner och bättre villkor för medlemmarna i Kommunal, vi kan konstatera att LO-samordningen har levererat. Jag anser att märket är välavvägt och kommer göra skillnad på riktigt, säger Malin Ragnegård Kommunals förbundsordförande.
Industriavtalet som påverkar arbetsmarknaden i stort har bäring på Kommunals avtal. Under 2023 förhandlar Kommunal över 40 avtal vilket berör över 500 000 medlemmar. Redan till helgen ska flera av Kommunals avtal slutförhandlas och löneökningar för alla medlemmar inom kommun och region ska fastställas på det avtal som löper till den 31 mars 2024.
- Vi hyser inga illusioner om att det här kommer bli en lätt avtalsrörelse och mycket står på spel i år. Men vi är fast beslutna att kunna leverera både bättre villkor och låglönesatsningar. Med ett välavvägt märke på plats känner vi medvind i det arbetet. Nu förutsätter vi att våra motparter kommer respektera märket och släppa sitt motstånd till satsningarna på de som har det tuffast, de med lägst löner, säger Johan Ingelskog, Kommunals avtalssekreterare.
Sammanfattning av motparternas krav
Inga garanterade löneökningar
Majoriteten av arbetsgivarorganisationerna vill att lönerna bestäms på företagsnivå utan att arbetsgivarna behöver förhålla sig till löneökningar eller lägstalöner som facket har förhandlat fram på central nivå.
Sämre arbetstider
Majoriteten av arbetsgivarorganisationerna vill försämra reglerna kring raster och göra det möjligt att arbeta fler helger i rad samt se till att arbetsgivarna får större frihet att sätta scheman efter sina behov.
Sämre anställningstrygghet
Majoriteten av arbetsgivarorganisationerna vill riva upp förbättringarna i anställningsskyddet vid tidsbegränsade anställningar, ta bort mertidstaket för att kunna hyvla tjänster och samtidigt precisionsbemanna.
Mer om märket
Se presskonferensen från från industrins parter i efterhand nedan.
Frågor och svar om märket
Märket sätts av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer inom industrin och är en norm för hur stora de genomsnittliga löneökningarna på svensk arbetsmarknad ska vara under den kommande avtalsperioden.
Majoriteten av arbetsgivarorganisationernas bud till Kommunal:
- Inga garanterade löneökningar
Arbetsgivarorganisationerna vill att lönerna bestäms på företagsnivå utan att arbetsgivarna behöver förhålla sig till löneökningar eller lägstalöner som facket har förhandlat fram på central nivå.
- Sämre arbetstider
Arbetsgivarorganisationerna vill försämra reglerna kring raster och göra det möjligt att arbeta fler helger i rad amt se till att arbetsgivarna får större frihet att sätta scheman efter sina behov.
- Sämre anställningstrygghet
Arbetsgivarorganisationerna vill riva upp förbättringarna i anställningsskyddet vid tidsbegränsade anställningar, ta bort mertidstaket för att kunna hyvla tjänster och samtidigt precisionsbemanna.
Märket bestämmer de genomsnittliga löneökningarna på ett avtalsområde. Det betyder genomsnittliga löneökningar på 7,4 procent över en tvåårsperiod, 4,1 procent första året och 3,3 procent andra året. Exakt vilken löneökning just du får beror på hur ditt kollektivavtal är utformat.
Vi noterar också att en 1350 kronors höjning av lägstalönerna är i linje med det vi yrkade på. På ett avtal med en lägstalön på 19 500 kr innebär det en höjning med 6,9 procent.
Vi är också positiva till att det finns en låglönesatsning i överenskommelsen.
I en förhandling får man ge och ta. Vi hade gärna sett att låglönesatsningen kom redan första året men kan konstatera att det var viktigt för arbetsgivarna att skjuta låglönesatsningen till det andra året.
Kommunal yrkade inte på något engångbelopp. Anledningen till det är att ett engångsbelopp just bara kommer en gång och därför inte kan ersätta löneökningar, det är där vårt fokus ligger.
På 1970- och 1980-talen befann vi oss i en situation då löneökningarna drev upp inflationen. Det resulterade i att löntagarna knappt märkte av en förbättrad köpkraft, trots att löneökningarna var goda. Och det var framför allt de med de lägsta inkomsterna som drabbades av den inflations- och lönespiralen, många gånger var det medlemmarna i Kommunal. Där får vi inte hamna igen.
Kommunals krav speglar därför den avvägningen mellan att å ena sidan trycka ner inflationen och å andra sidan säkerställa att de med de lägsta inkomsterna skyddas mot de värsta effekterna av de skenande priserna. Utifrån det här så ska vi få till så stora löneökningar som möjligt utan att elda på inflationen.
