Krönika: Arbetsgivarna behöver värdera bussförarna högt
Du som kör buss ska vara riktigt stolt över det du gör. Tack vare din insats kan människor ta sig dit de behöver. Så att de i sin tur kan få saker att hända, få sina jobb gjorda. Du påverkar människors liv varje dag. Många önskar nog att de var lika behövda på sina jobb som en bussförare är – om bussen kommer bara någon minut för sent undrar folk var du varit!
Jag brukar höra från bussförare att det som lockar med yrket är att ständigt vara i rörelse, att ha kommandot över ett stort fordon, och så förstås att få möta en massa olika människor. En del lär till och med känna återkommande passagerare på linjen, och blir oroliga om inte ”stammisen” dyker upp.
Sedan finns det förstås förbättringspotential i branschen, allra främst när det gäller arbetstid och arbetsmiljö. Det är viktigt att som bussförare ta vara på möjligheten att engagera sig och göra sin röst hörd, bilda fackklubb och bedriva ett fackligt arbete på arbetsplatsen.
När jag skriver den här krönikan pågår förhandlingarna som bäst mellan Kommunal och bussbranschen. Att förhandla handlar alltid om att möta en motpart som lägger motförslag på bordet. Det är en tuff uppgift där vi behöver ge och ta, köpa och sälja – men också dra gränser kring det som inte är till salu.
När du läser den här texten har vi förhoppningsvis ett nytt avtal klart. Förhoppningen är förstås att när allt är klart denna gång så har vi lyckats göra förflyttningar i rätt riktning mot bättre arbetstider och arbetsmiljö, samtidigt som vi hållit borta olika förslag på försämringar. Om arbetsgivarna är kloka så tänker de på att rekryteringsbehovet är stort i branschen, och att de verkligen behöver erbjuda goda villkor så att en ny generation ska satsa på bussföraryrket.
Malin Ragnegård
Förbundsordförande,
Kommunal
