Hoppa över menyn och gå direkt till innehållet

Drömarbetsplatsen är inget litet kök

Kvinna med svart förkläde bärande en bricka med mat och dryck.
Foto: Privat
Astrid Wall Schwizer fick jobb på sin drömarbetsplats. Att jobba i ett storkök kan förutom att det kan vara väldigt roligt även vara både stressigt och tungt. Arbetsmiljöarbetet kan handla om tunga lyft och lyftteknik, belysning både ute i lokaler och vid arbetsbänkar och även ibland statiska arbetsställningar. Så rollerna som arbetsplatsombud och skyddsombud är otroligt viktiga i ett storkök.

Astrid Wall Schwizer är kock på Karlskoga lasarett men hon är även arbetsplatsombud, skyddsombud samt ledamot i ungkommittén i Kommunals avdelning Västra Svealand. Hon sitter även i den regionala ungkommittén som sammanför alla LO´s fackförbund.

Det bör vara en självklarhet att Astrid och alla hennes kollegor i storkök ska kunna vara trygga och må bra på arbetsplatsen. Då har skyddsombuden en viktig och ofta uppskattad roll. ”Jag tycker det borde vara fler skyddsombud. Det kan aldrig bli får många”, sa Astrid Wall Schwizer när hon var med i ett inslag i SVT Örebro för en tid sedan.

Den gången handlade det om en manifestation på Stortorget i Örebro mot arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Och engagemanget fattas inte. Då är det också välkommet att få veta att man gör ett bra jobb och det tycker Astrid att hon får för sitt arbetsmiljöarbete.

– Jag har absolut fått uppskattning av kollegor och arbetsgivare. Exempelvis har köket i Lindesberg inget skyddsombud, så dit åker jag en gång om året för att göra deras skyddsrond, säger Astrid Wall Schwizer.

– Jag upplever att mina kollegor vågar komma fram till mig och prata om problem, ofta har de frågor som rör arbetstider, lön och försäkringar.

Överlag fungerar dialogen med arbetsgivaren väldigt bra. Exempelvis har det förts en dialog med arbetsgivaren kring arbetsskor.

Svårt att beställa skor på "nätet"

– Vi får en viss summa att köpa arbetsskor för varje år, men mina kollegor upplever att det är ett lotteri att se en suddig bild på en sko i ett häfte med en vag beskrivning. Som bekant går och står kockar otroligt mycket. Därför vill vi att företaget/företagen regionen sköter skoupphandlingen med ska ha möjlighet att komma till arbetsplatsen och visa upp skorna.

Regionen (Region Örebro län) har utbildningar i belysningsergonomi för arbetsmiljö och nyligen har Astrid och hennes chef, tillsammans med motsvarande gäng i köket på Universitetssjukhuset i Örebro, upprättat en form av introduktionspaket för nyanställda, praktikanter och vikarier som pekar på risker med alla maskiner, grytor, ugnar, mixers och så vidare. Detta ska gås igenom tillsammans med handledare under de första dagarna i syfte att minska skador.

Arbetsplatsombud och skyddsombud

– Mina två roller som arbetsplatsombud och skyddsombud går hand i hand. Jag brinner för det fackliga. Det ska vara ett samförstående och arbetsgivaren och vi ska gå i samma riktning. Jag tycker det är viktigt att kunna ha ett långt arbetsliv.

– Det är jättemånga kockar i branschen i stort som slutar i förtid. För mig är det viktigt att ha en god fysisk arbetsmiljö och medarbetarna ska känna att de också är en del i det.

Sedan 2014 har hon arbetat på Karlskoga lasarett och 2019 blev hon skyddsombud. Hon är en kock med många idéer både när det gäller det fackliga och på jobbet och har inget emot att göra sin röst hörd. Men viktigast är ändå att alla medarbetarna är delaktiga och känner att det de gör betyder något.

Paus från musiken

– Jag utbildade mig till musiker på gymnasiet men behövde en paus efter examen och fann då ett intresse för matlagning, berättar Astrid och fortsätter.

– Jag gick en vuxenutbildning på Virginska skolan i Örebro och valde att ha min praktik på lasarettet. Innan examen blev jag behovsanställd och på återträffen med klassen efter praktiken berättade jag att det var min drömarbetsplats. Detta på grund av att allt lagas ifrån grunden, det är bra arbetsvillkor och arbetstider samt större trygghet än i restaurangbranschen. Jag känner mig också tryggare i att våga göra min röst hörd och kritisera delar i arbetet som behöver förbättras på något sätt, säger Astrid Wall Schwizer.