Efter fyra år med Tidöregeringen – vad har hänt med förskolan?
Blogginlägg
Nu är det dags att göra bokslut över Tidöregeringens förskolepolitik. Det har varit en mandatperiod präglad av stora ord. Regeringen har talat om de största skolreformerna på 30 år och den största omregleringen av friskolor någonsin. Men vad har faktiskt hänt, och vad har det inneburit för barnskötarna och barnen i förskolan?
Från vinstförbud till vinstbegränsning
Ett av regeringens första beslut var att ändra direktiven till utredningen om vinster i skolan som den socialdemokratiska regeringen tillsatte 2022. Uppdraget att utreda ett vinstförbud togs bort och ersattes med ett uppdrag att endast utreda begränsningar av vinstutdelning i vissa situationer. Det vill säga hitta former för att behålla vinstintresset i skola och förskola.
Resultatet blev förslag om vinstbegränsningar under de första fem åren för nystartade friskolor och för friskolor med kvalitetsbrister. Det är en liten bit på vägen men långt ifrån den helrenovering av friskolesystemet som regeringen utlovat. Efter fyra år med Tidöregeringen är det alltså fortsatt fritt fram för friskoleägare att köpa våffelstugor, jaktslott och sportbilar för pengar avsedda för barnens undervisning.
Förslag om bemanningsriktlinjer
2024 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att se över hur bemanningen i förskolan kan regleras. Barngruppernas storlek och personaltäthet har länge varit centrala frågor för Kommunal. Under mandatperioden har vi tagit fram två rapporter, uppvaktat politiker och drivit kravet på bindande bemanningsriktlinjer. När betänkandet slutligen presenterades i juni i år innehöll det välkomna förslag som ligger i linje med Kommunals krav.
Efter fyra år med Tidöregeringen är det alltså fortsatt fritt fram för friskoleägare att köpa våffelstugor, jaktslott och sportbilar för pengar avsedda för barnens undervisning.
Utredningen är ett viktigt steg i rätt riktning. Men betänkandet har dragit ut på tiden och förslagen kommer så sent att de inte hinner genomföras före valdagen. Efter fyra år med Tidöregeringen har alltså inga konkreta förslag presenterats för Riksdagen. Det återstår att se om förslagen om bindande bemanningsriktlinjer faktiskt blir verklighet.
Bristande finansiering
Tidöregeringen framhåller gärna att de har skjutit till pengar för att kommunerna ska kunna minska barngruppernas storlek och höja kvaliteten i förskolan. Det stämmer att anslaget funnits och höjts mellan regeringens första budget 2023 och budgeten för 2026. Men bakom den ökningen döljer sig i praktiken en nedskärning.
Samtidigt som anslaget höjts har regeringen beslutat att sänka maxtaxan. Det minskar kommunernas intäkter från föräldraavgifterna, och omkring en miljard av anslaget går därför till att kompensera kommunerna för intäktsbortfallet. Pengar som på pappret ser ut som en satsning på förskolans kvalitet används alltså till stor del för att täcka ett hål som regeringen själv har skapat. I praktiken innebär det en nedskärning av statsbidraget till kvalitetshöjande åtgärder i förskolan.
Runt om i landet har barnskötare varslats, men från regeringen har det varit tyst.
Samtidigt har kommunerna inte kompenserats för den kostnadsutveckling de mött. Många har därför tvingats skära ner i välfärden, och förskolan har varit särskilt utsatt. Sverige befinner sig mitt i en kraftigt demografisk förändring där barnkullarna minskar, vilket i många kommuner har lett till nedskärningar, nedlagda avdelningar och varsel.
Under Tidöregeringen har alltså resurserna till förskolan minskat, inte ökat.
Barnskötarna osynliggörs
Utmärkande för Tidöregeringens förskolepolitik är att när det talas om förskolan är det nästan uteslutande förskollärarna som står i centrum. Runt om i landet har barnskötare varslats, men från regeringen har det varit tyst.
I riksdagen har oppositionspartierna, efter att Kommunal ihärdigt har drivit frågan, lagt förslag om en skyddad yrkestitel för barnskötare. Även ett utbildningslyft riktat till barnskötare har föreslagits men förslagen har röstats ner av tidöpartierna.
I stället har regeringens stora flaggskeppsreform för förskolan varit att reglera lärarnas undervisningstid. Det är i grunden en välkommen reform för lärarna, men även här osynliggörs barnskötarna. Redan idag är det svårt för arbetslaget att få ut sin planeringstid och hinna med sina raster på grund av den låga bemanningen. När förskollärarnas planeringstid nu ska öka utan att bemanningen stärks eller finansieringen följer med, uppstår en enkel men avgörande fråga: Vem ska vara i barngruppen?
Barnskötarna är en avgörande del av förskolans arbetslag, men i Tidöregeringens politik är de osynliga.
Det är barnskötarna som riskerar att få betala priset. När bemanningen redan är för låg och arbetsbelastningen hög, riskerar ytterligare krav på verksamheten att läggas på en yrkesgrupp som regeringen hittills negligerat. Barnskötarna är en avgörande del av förskolans arbetslag, men i Tidöregeringens politik är de osynliga.
Nästa regering behöver sätta förskolan högt på den politiska dagordningen
Tidöregeringen har levererat stora ord. Nästa regering måste leverera det förskolan faktiskt behöver: fler kollegor, mindre barngrupper och pengar som räcker. Förskolan behöver inte fler löften – den behöver handling. Och resurser. En bra start är att börja med att genomföra förslagen från förskoleutredningen om att reglera personaltätheten och barngruppernas storlek i lag.
