Vinst före värdighet – facklig kamp eller politiskt svek?

Heltidsanställda i kommunal äldreomsorg tjänar i snitt 2300 kronor mer i månaden än sina kollegor i privat regi. 63 procent av anställda i privat äldreomsorg jobbar deltid - ofta ofrivilligt, och 34 procent har tidsbegränsade anställningar. Det är inte bara siffror - det är människors liv, trygghet och framtid som står på spel. 

Vi har låtit marknaden ta över en av våra mest värdefulla samhällsfunktioner - omsorgen om våra äldre, med löften om valfrihet och kvalitet. Men vad blev resultatet? En äldreomsorg där börsnoterade bolag som Attendo och Ambea gör miljardvinster, samtidigt som personalen går på knäna och brukarna möter nya ansikten varje vecka. 

Forskningen är tydlig. Kontinuitet, kompetens och trygg personal är avgörande för god omsorg. Men i de vinstdrivna logiken är det billigare att ha timvikarier än fast anställda, att sänka kompetenskraven och att låta personalen springa snabbare. Det är en verklighet som hör hemma i kvartalsrapporter - inte på våra äldreboenden.

Det här är också en fråga om jämställdhet. Kvinnor dominerar äldreomsorgen, och när arbetsvillkoren försämras i verksamheten, är det kvinnors livsvillkor som urholkas. Deltidsarbete, låg lön och otrygga anställningar leder till lägre pensioner, sämre hälsa och minskad möjlighet att påverka sin arbetsmiljö. 

För oss i fackföreningsrörelsen är detta inget nytt. Vi har länge sett hur marknadslogiken tränger undan arbetsmiljö, trygghet och yrkesstolthet. Men nu har Kommunal presenterat ännu en rapport som visar hur det verkligen förhåller sig - och det är dags att agera.

För politiker som säger sig värna välfärden är frågan enkel. Ska skattepengar gå till aktieutdelningar eller till att skapa en värdig äldreomsorg? Det är inte längre trovärdigt att prata om valfrihet när valfriheten i praktiken innebär att personalen får välja mellan otrygghet och utbrändhet. 

Rapporten visar också att icke-vinstdrivande aktörer håller högst kvalitet - med bättre personaltäthet, högre kompetens och nöjda brukare. Det är med andra ord fullt möjligt att driva äldreomsorg utan att tumma på kvaliteten. Men det kräver att vi sätter stopp för rovdriften.

Vi kräver:

• Trygga anställningar som norm - inte undantag.
• Heltid som rättighet - inte som förmån.
• Nationella krav på kompetens och kontinuitet.
• Ett stopp för vinstuttag i välfärden.

Det här är inte bara en facklig fråga. Det är en demokratifråga. När personalen inte vågar slå larm om missförhållanden på grund av rädsla för repressalier, då hotas både arbetsmiljön och de äldres trygghet. När arbetsgivare kan byta ut personal för att hålla nere lönerna, då urholkas hela idén om ett hållbart arbetsliv. 

Vi som är fackligt aktiva måste fortsätta sätta press - på arbetsgivare, kommuner och lagstiftare. Och till politikerna säger vi: det räcker inte att prata om välfärd - ni måste försvara den.

Äldreomsorgen är inte till salu. Den är en grundbult i vårt välfärdssamhälle, och den förtjänar bättre än att vara en kassako för börsnoterade bolag.

- Angelica Fransson, arbetsmiljöansvarig ombudsman Kommunal Sydväst