Villkoren i välfärden: “Man står och kniper medan larmen går”

– Jag hinner aldrig återhämta mig under ett åttatimmarspass. Det sätter sig i huvudet till slut.

Susanne arbetar inom äldreomsorgen i Skara. Hon beskriver en arbetsmiljö där vårdtyngden har ökat och där tiden för paus ofta prioriteras bort.

– Det har blivit bättre på vissa håll med fler i personalen. Men när vi har vikarier utan delegering, då känner man att man inte kan lämna för att ta lunch. Vi tar ansvaret – och det sliter.

Toaletten får vänta – man går om man har tur

Att inte hinna gå på toaletten under ett arbetspass är inget ovanligt.

– Vissa dagar larmar det hela tiden. Man kanske får gå efter en halvtimme om man har tur, men man står där och kniper. Det är tufft.

Stressmomenten har ökat i takt med att brukarna blir allt mer vårdkrävande. Många har fallrisk och rörelselarm, andra övervakas med kamera. Det skapar en ständig vaksamhet.

– Det finns inga naturliga pauser. Och det handlar inte bara om tid – det är också en kultur. Cheferna vill att vi sitter med brukarna. Går man undan blir det ifrågasatt. Vissa sätter sig i trappan eller omklädningsrummet bara för att få lite lugn.

Jobbet följer med in i lunchrummet

Att ens få sitta ner och andas en stund upplevs som svårt.

– Det är aldrig lugn och ro. Lunchrummet ger ingen vila, jobbet följer med in dit. Och då hjälper det inte att vi får en halvtimmes lunch. Det handlar om återhämtning – den finns inte.

Konsekvenserna är tydliga.

– Man blir trött, hjärntrött. Orken tar slut och då är risken att man gör fel. Sjukskrivningarna ökar, men många vågar inte säga varför. Det sliter på kroppen – men också på psyket.

Det har varit fruktansvärt i sommar

För Susanne är det tydligt vad som behövs.

– Vi behöver mer personal och mer återhämtning under dagen. Schemalagda pauser. Det är inte hållbart att jobba sex dagar i rad och bara få en dags vila.

Hon menar att problemet inte bara är akut – det är strukturellt.

– Det har varit fruktansvärt i sommar. Folk blir inbeordrade trots att de har semester. Hur ska vi orka?

Till beslutsfattare har hon ett tydligt budskap:

– Satsa mer pengar på vården. Sluta spara – det finns inget mer att spara på. Våra chefer hamnar också i kläm. Börja med hållbara scheman på riktigt, så kommer sjukskrivningarna att minska.