"Vi måste börja prata klass"

Hon var kokerska på en förskola när hon började engagera sig fackligt, först som arbetsplatsombud och via LO-sektionen hamnade hon så småningom i Kommunal sektion Sydost. Hon blev så småningom ordförande för sektion Sydost.

–Det var roligt att få en chans att jobba fackligt. När jag kom sedan till sektionen för att berätta om vad vi gjorde, kom jag inte därifrån.

Varför blev du fackligt aktiv?
–Det var ju lite annorlunda på den tiden och det har förändrats mycket, framför allt till det bättre. Jag drivs av att vilja åstadkomma förändringar och jag såg att det faktiskt går att förändra när dörren öppnades. Ibland går det fortare och ibland är det väldigt långsiktigt. Men framför allt värdegrunden, alla människors lika värde, har alltid varit min ledstjärna. Vi ser ju att det finns stora orättvisor. Både hos arbetsgivaren och samhället i stort. Nu är jag kurshandledare på heltid både för Kommunal och LO, vilket är jätteroligt.

Varför blev du politiskt aktiv?
–Jag är uppväxt med politik, pappa pratade alltid politik vid köksbordet, det var viktigt att familjen åt middag och pratade politik och även självklarheten att vara med i facket. Jag satt i fullmäktige i kommunen. Så hände det lite saker i privatlivet och då tyckte jag att jag inte kunde lägga tid på politiken. Sedan var jag ordförande i sektion Sydost och då hade vi den inriktningen från förbundet att vi skulle kunna hamna i jävsituation. Jag var ju medlem i partiet men jag har börjat vara aktiv på senare år igen.

Vad driver dig?
–Just nu drivs jag faktiskt av att vi måste börja prata klass.  När vi ser klyftorna öka så katastrofalt och när vi tittar på arbetarklassen får arbetare inte ens reallöneökningar jämfört med den ekonomiska makteliten som bara får mer och mer pengar. Jag tänker jättemycket på LO:s undersökning om arbetarkvinnor inom LO-kollektivet där man visar att deras medellivslängd faktiskt sjunker. Det är ju katastrof, man har ju tittat på varför och det handlar om minutscheman och de långa arbetspassen vilket är lika med arbetsmiljön och att man har väldigt lite inflytande på arbetsplatsen. Det är min stora passion nu att prata om klasskillnaderna för vi är tillbaka i det samhället igen och det måste bli förändring.

Varför har vi gått framåt fackligt men bakåt när det gäller klasskillnaderna?
–Jag tänker att det handlar om att vi under ett tag faktiskt inte pratade så mycket om facklig-politisk samverkan, men nu har vi verkligen satt fokus på att vi måste vara med och påverka fackligt-politiskt och det är inte bara Kommunal utan hela LO-kollektivet. Det var 14 kommunalare i riksdagen och nu är det bara sju. Det innebär att vi tappat påverkansmöjligheter från de fackliga. Det är vi som vet hur verkligheten ser ut och det är inte så konstigt för det är våra arbetsplatser det handlar om, där vi är aktiva. Så vi måste tillbaka in i politiken. Sedan måste jag säga att vår före detta avdelningsordförande (Jessica Leiding som nu är Kommunals förbundssekreterare) har gjort mycket när det gäller den här biten. En fantastisk människa som också har peppat oss andra och visat hur vägen ska stakas ut och vart vi ska. Vi behöver ju eldsjälarna för att få glöd.

Det är val i höst, varför ska man rösta?
–För det första är det en demokratisk rättighet att rösta och om man inte aktivt deltar och röstar då kan jag bli krass och tänka: Då kan man inte komma och säga någonting. Det duger inte med att säga att jag blankröstar för det är som att knyta näven i fickan, det är ingen som ser det. Och om vi tittar på Kommunals värdegrund, vad vi står för, finns det inget annat parti än Socialdemokraterna för mig. De delar den värdegrunden. Därför är det viktigt att läsa partiprogrammen och ställa frågor. Jag var moderator på en politikerdebatt i Nynäshamn i går och man ser ju skillnaderna när Vänsterpartiet och Socialdemokraterna berättar vad de vill till skillnad från högerpartierna. Det blir väldigt tydligt när jag ställde frågan om karensdagen. Vänstersidan vill ta bort den och högersidan säger: Nej, den ska inte bort. För mig är det en viktig fråga som handlar om arbetarna. Vi har yrken där vi inte kan stanna hemma. Vi utsätts hela tiden för smitta och har tuffa scheman, vi blir sjuka av våra arbeten och straffas då ytterligare. Sen kan man tycka att det är konstigt att Sverige har en karensdag, när vi är ett av de rikaste länderna i världen, och det finns andra länder som inte har en karensdag. Det var förresten ett gäng kommunalare där och ställde en massa frågor och berättade om sin verklighet. Om vi inte har de samtalen med politiken så har de ingen aning. De sätter sig inte in i hur det ser ut i verkligheten. Det blev jättetydligt i går. Vi satt i två timmar och kunde ha pratat i två timmar till.