Tobias Baudins inledningsanförande - Kongress 2019

Tobias Baudins inledningsanförande som video (länk till Facebook)

OBS: Det talade ordet gäller.

Varmt välkomna till Kommunals 30e kongress.

Det är härligt att se så många av Kommunals vänner samlade i salen.

Fackliga och politiska kamrater.

Åhörare, arbetsgivare och media.

Det är en stor glädje att se er här.

And a particularly warm welcome to all our international guests

Men – ett speciellt välkomna till alla kongressombud.

Jag vet att ni är lika laddade som jag inför dom kommande fyra dagarnas arbete.

Det är en diger dagordning vi har framför oss.

580 motioner, 3 rapporter, en hel del val och rejäla framtidsdiskussioner.

Så det kommer bli tufft – sena kvällar och mycket jobb.

Men jag är inte orolig.

För vi ska ju göra det här tillsammans – och det är ni som är kongressen.

Med er har ni det finaste man kan få – era kamraters förtroende.

Jag vet att ni kommer att göra ett bra jobb.

Och jag vet att när våra viljor nu ska nötas, stötas och förhoppningsvis också mötas så är vår utgångspunkt respekten för varandras olika erfarenheter och argument.

Alla här inne vill Kommunals, medlemmarna i Kommunals, bästa.

Det vill också den man möter i debatten.

Faktiskt även när jag själv tycker att hen har helt fel.

Så, vänner – vi tar oss an denna kongress med respekt för varandra.

Jag personligen lovar att applådera alla inlägg, och göra mitt bästa för att bidra till en kongress med riktigt bra stämning.

Så jobbar vi på den här kongressen.

För att det är roligare så – men framförallt för att det blir bättre.

Vi blir smartare tillsammans.

Vi blir gladare tillsammans.

Vi blir starkare tillsammans.

Så nu hjälps vi åt att fatta dom bästa besluten.

För Kommunal, för medlemmarna, för framtiden.

Och så bygger vi ett Kommunal som förflyttar berg!

* * *

Kamrater,

På kongressen 2016 bestämde sig Kommunal:

Vi kan bättre.

Vi kan bli ännu bättre på att ta strid för rättvisa, högre löner, bättre arbetsvillkor – och på att alltid, alltid, ha medlemmen i centrum.

Vi var alla fullt medvetna om att för att lyckas – då krävdes det förändring.

Och det har varit utgångspunkten för mig, för förbundsledningen och förbundsstyrelsen, sedan dess.

Tillsammans pekade vi ut tre centrala utmaningar som vi fokuserat på i arbetet för att bygga Kommunal starkare.

Nu känner ni igen er. Jag har pratat – kanske till och med tjatat – om det här på varenda avdelning under vårens kongressturné.

För det första – medlemsnyttan måste stärkas.

Läget var allvarligt – en av fem medlemmar i Kommunal kände medlemsnytta. Alltså kunde svara på frågan varför dom är med i Kommunal.

En av fem!

Det skulle vi förändra.

För det andra, allmänhetens förtroende för Kommunal måste höjas.

Alla ska lyssna när Kommunal höjer rösten för medlemmarna i samhällsdebatten.

Vi låg på minus 19 i SIFOs mätning. Minus 19!

Statistikerna tyckte det var superkul att få göra nya grafer så att Kommunal skulle få plats i jämförelserna.

Det skulle vi ändra på.

För det tredje, Kommunal måste värva fler medlemmar.

Utvecklingen mot en allt lägre organisationsgrad – den ska vi bryta.

Och, precis som jag pratat om på turnén: för två av tre utmaningar är trenden positiv.

Vårt arbete har gett resultat.

Idag upplever mer än var fjärde medlem i Kommunal medlemsnytta.

När det gäller allmänhetens förtroende har vi gått från minus 19 till plus 4 på bara tre år.

23 punkter på tre år!

Självklart är plus fyra alldeles för lågt.

Men vilken resa!

Vilken förändring, på så kort tid.

Jag tror inte vi riktigt förstår vilken otrolig upphämtning det är.

Men det är inte jag som gjort detta.

Det är ni!

Så ge er själva en rejäl applåd!

* * *

Men, vänner, när det gäller den tredje utmaningen, medlemsantalet, är läget tuffare.

Och våren 2018 blev läget akut.

Kommunal blödde medlemmar.

Så var det.

Fast vet ni – idag undrar jag om vi inte ska vara lite glada för det?

För det var ju då vi bestämde oss – nu är det slutsnackat.

Insatser för medlemsvärvning ska vara Kommunals allra högsta prioritet.

Alla verksamheter och alla aktiviteter måste ställas mot den prioriteringen.

Det var dags att gå från ord till handling.

Det handlade om kraftiga omprioriteringar i hela organisationen.

Jag vet inte hur populära Värvningsinitiativet varit alla gånger – men uppdraget har varit tydligt.

I allt vi gör ska frågan ställas: gynnar detta medlemsvärvningen?

Bidrar det jag gör till att fler får frågan: Är du medlem i Kommunal?

Omprioriteringen har gällt alla.

Sektioner, avdelningar och förbundskontoret.

Det har kanske inte varit roligt hela tiden.

Nog har det varit lite obekvämt och utmanande ibland.

Men vänner,

Nu har det gett resultat.

NU, 2019, vänder det.

I april i fjol låg vi på minus 2 622 medlemmar på året.

Över 2 6oo minus!

I april i år är det plus 55.

Vilken vändning!

Helt fantastiskt!

Och jag vet vad det är som händer.

Det är ni, arbetsplatsombud, sektionsföreträdare, förtroendevalda och ni ombudsmän som är så viktiga för vår förening.

Ni tillsammans som gör jobbet.

Ni ser till att värvning - det är något vi gör hela tiden.

Det är en naturlig del i Kommunals DNA.

Då ger det resultat.

Och tänk – fyra fullsatta bussar med människor kliver in som medlemmar i Kommunal varje arbetsdag!

Det är ju helt makalöst.

Men – det behöver vara fyra och en halv buss.

Tänk – en halv buss till – i hela Kommunal.

Så lite behövs för att vi ska nå målen – och växa rejält.

Vi vet att potentialen finns.

Så, nu håller vi i och värvar, värvar och värvar igen.

För så jobbar Sveriges bästa fackförening.

Så jobbar en fackförening som har bestämt sig.

Så bygger vi ett urstarkt Kommunal.

* * *

Kongressombud,

Detta är den långsiktigt viktigaste frågan både för oss som fackförening – och för varje enskild medlem.

För även om Lenita är den starkaste människa jag känner så är det organisationsgraden som är musklerna när hon möter SKL eller Almega i förhandling om löner och villkor.

Det är organisationsgraden som ger oss vår styrka.

Den ger oss makt att påverka samhällets utveckling.

Att öka rättvisan och jämlikheten.

Att få kollektivavtal som levererar dom höjda löner och förbättrade arbetsvillkor som medlemmarna i Kommunal ska ha.

Därför hoppas jag att var och en av oss här inne ska bestämma sig:

Jag ska göra allt jag kan för att Kommunal ska vara minst 600 000 medlemmar år 2030.

Jag vet att vi kan – vi har varit 600 000 förut.

Och, vänner, vi ska bli det igen.

Vi gör det tillsammans.

Medlemmar, förtroendevalda, ombudsmän och anställda.

För vi är fackföreningskämpar.

Vi räds inte hårt arbete.

Vi är Kommunal – och vi kommer att lyckas!

* * *

Kongressombud,

Imorgon, i våra gemensamma framtidsdiskussioner, ska vi prata mer om varför vi behöver värva, vilka utbildningar eller andra insatser vi ska prioritera för att förstärka allt vi gör på värvningsområdet.

En sak som vi ska ha med oss in i dom diskussionerna är detta: Det finns en koppling mellan organisationsgraden och det politiska läget i Sverige.

För så här är det.

Högern har flyttat fram sina positioner. Idag är det 60/40 i riksdagen till högerpartierna.

Det som i valet 2006 beskrevs som en socialdemokratisk katastrof, bara 35 procent – vore idag ett succéval.

I riksdagen är Sverigedemokraterna, ett parti som ställer människa mot människa, tredje störst.

Arbetsgivarna tvekar inte längre för att ge sig på arbetsrätten.

Och sedan tjugo år har arbetarnas fackföreningar tappat. Både i medlemsantal och i organisationsgrad.

Så, det är inte konstigt att vi känner oss pressade och att det blåser hårt.

Förbundsvänner,

För att nu vara tydlig – det är bra att socialdemokraterna lyckades bilda regering.

Alternativet – en svag, djupt konservativ regering i beroendesställning till Sverigedemokraterna – vore en fullständig katastrof.

Så all heder till Stefan Löfven.

Det är fasiken inte lätt.

Men det är ledarskap. På riktigt.

Och jag har respekt för dom svåra avgöranden som ligger bakom.

Så, min slutsats av det politiska läget är att det ger oss ett tydligt uppdrag.

Vi i fackföreningsrörelsen måste göra vårt jobb.

Vi kan inte peka på någon annan.

Vi ska upprätthålla organisationsgraden – grunden för vår fackliga styrka.

Vi ska utveckla den facklig-politiska samverkan och se till att det kryllar med kommunalare bland beslutsfattarna.

Vi ska ta samtalen med medlemmarna och se till att arbetarrörelsen vinner:

Först valet till Europaparlamentet på söndag

Och sen vinner vi valet 2022!

Vänner,

Det är på oss det beror!

Det är vi som måste göra jobbet.

Och det jobbet – det gör vi.

Tillsammans!

* * *

Kongressombud,

När jag tittar på dagens arbetsmarknad så tänker jag ofta på min morfar.

Jag minns när han beskrev hur han och kompisarna fick stå där, med mössan i hand.

Bocka och buga

För att få jobb för dagen.

Och så var det tack.

Nu kan vi få mat på bordet.

Då hette det daglönare.

Idag kallas det sms-jobb.

Det är mobilen under huvudkudden.

Bäst att tacka ja.

Att inte klaga eller ställa krav.

För en behöver ju timmarna och lönen nästa vecka också.

Och när arbetsmarknaden ser ut på detta sätt – då presenteras en utredning som ska göra det billigare för arbetsgivarna att säga upp anställda och göra avsevärt fler undantag i turordningsreglerna.

Eller, kort och gott:

Mer makt åt arbetsgivaren – mindre trygghet för dig som anställd.

Vänner – blir detta verklighet förs löntagarnas rättigheter 50 år bakåt i tiden.

Det skulle försvaga den svenska modellen.

Det skulle rubba maktbalansen på arbetsmarknaden.

Utan att lösa ett enda problem.

Inte ens arbetsgivarna tycker att dagens utmaning handlar om att det är svårt att säga upp personal.

Tvärtom.

Problemet på svensk arbetsmarknad är att det är svårt att hitta folk.

Välfärdssektorn rekryteringsbehov är enorma.

Därför ska vi säga – högt så alla hör:

Låt arbetsrätten vara.

Den sköter vi.

Vi accepterar ingen politisk klåfingrighet i vår arbeträtt.

Där ska striden stå.

Om det ska vi berätta när vi träffar kompisarna och kollegorna.

Vid fikabordet, i bussgaraget eller på äldreboendet.

Så ser vi till att få en majoritet att protestera mot dumheterna.

Så får vi en rödgrön majoritet i riksdagen efter nästa val.

Och så får vi en politik som gynnar medlemmarna i Kommunal.

* * *

Förbundskamrater,

Detta är inte vårt enda uppdrag.

Vet ni – det är en ynnest att få vara ordförande för Kommunal – minst en gång i veckan är jag ute och möter den fantastiska svenska välfärden.

För det är inge snack – det är medlemmarna i Kommunal som med yrkesskicklighet, medmänsklighet och omsorg är den fantastiska svenska välfärden.

Vi hälsar barnet välkommet till förskolan med en kram och kompetens.

Vi löser konflikten på skolgården och kör bussarna som tar människor till jobben.

Vi ger Kajsa stöd i duschen och hjälper till med maten om handen darrar.

Vänner - det är faktiskt vi i Kommunal som ser till att hela Sverige fungerar.

Och det är vi jäkligt stolta över!

* * *

Men det betyder också att välfärdens brister är vardagen på jobbet för medlemmarna i Kommunal.

Och bristerna finns där. Tyvärr.

I dom stora barngrupperna i förskolan, i stöket på fritids och dom stängda avdelningarna på sjukhusen.

I galna scheman, tunga lyft och otrygga anställningar.

I bristen på kollegor – den kroniska underbemanningen.

Och ni vet att jag inte överdriver.

Inom välfärden är läget akut.

För ingen sektor är så personalintensiv som vården, skolan och omsorgen – det är personalen och deras förutsättningar att göra ett bra jobb som är kvalitén.

Den professionalism, det engagemang och den yrkesstolthet jag möter hos undersköterskor, barnskötare, bussförare och brandmän är imponerande.

Men deras budskap är tydligt – det går inte längre.

Och Kommunals budskap är lika tydligt: resurserna till välfärden måste öka!

Vänner, Kamrater,

Vi byggde den svenska välfärden utifrån en grundläggande princip:

Den ska finansieras efter förmåga och fördelas efter behov.

Det var ingen slump.

Nej, målet var en välfärd som omfördelar livschanser.

Men nu hotas vår generella och skattefinansierade välfärd av skattesänkningar och en tokstram budgetpolitik.

Då blir det helt absurt att läsa att försvarsberedningen vill öka anslagen till försvaret med ytterligare 30 miljarder kronor till år 2025.

Ja, det är helt absurt – för vet ni:

Ingen av alla dom medlemmar jag träffat på mina resor har önskat sig fler kanoner, däremot vill samtliga ha fler kollegor.

Ingen förälder jag mött har efterfrågat ett JAS-plan till – däremot vill dom gärna möta samma yrkesskickliga barnskötare varje morgon.

Och vet ni – ingen har någonsin skällt på mig för att det är för få pansarvärnsrobotar. Men många har varit riktigt förbannade när vården eller omsorgen brustit.

Och i det läget ska en ökning av försvarsbudgeten med över 50 procent fredas från konkurrens från andra budgetposter?

*

Utan att göra direkta jämförelser så vore det ju önskvärt om riksdagens partier visade motsvarande vilja till offensiva satsningar på välfärden.

Och det gäller hela välfärden.

Det gäller skolan, vården och omsorgen. Men också pensionerna.

Det är faktiskt inte möjligt att hävda fler äldreboenden, bättre primärvård, ökad personaltäthet, högre pensioner.

Och samtidigt sänka skatten.

Det går inte!

Man kan inte sänka skatterna med 20 miljarder, kräva avskaffad värnskatt, låsa över 30 miljarder mer till försvaret, betala av 150 miljarder på statsskulden – och samtidigt lova bättre välfärd i hela landet.

Det hänger inte ihop!

Så nu är det upp till bevis för alla som lovar mer, fler, bättre och högre – var är pengarna?

Det är dags att ta ansvar!

Därför uppmanar jag regeringen att bjuda in samtliga partier till samtal om välfärdens finansiering.

Jag ser två frågor man inte kan ducka för längre:

Hur moderniserar ni det finanspolitiska ramverket så att svenska folket får glädje av den svenska statens goda ekonomi?

Det är inte rimligt att prioritera avbetalningar på statskulden.

Den statsskuld som idag ligger på 1977-års nivå.

Och.

Hur ser ni till att skattenivån ökar så att resurserna räcker till en långsiktig finansiering av välfärden?

Den välfärd som är själva grunden för jobb och tillväxt!

Vänner,

Politik är att vilja.

Men det är också att välja och prioritera.

Och när välfärdens utmaningar hopar sig – då står Kommunal i första ledet för en generell och skattefinansierad välfärd.

Vi tar strid för medlemmarna i Kommunal.

Det är vårt arbetsliv – våra villkor och löner det handlar om.

Det är våra barns rätt till en skola som ger dom redskap att forma sina egna liv.

Det är vår rätt till en pension som det går att leva på.

Det är oss det handlar om.

Det här är vår kamp.

Och den kampen, den kommer vi att vinna!

* * *

Vänner,

Under dom gångna tre åren har vi gjort massor för att förändras, och för att visa medlemmarna att Kommunal förändras.

Det är Trampolin, Hälsa och Balans, Kollkollen, digitalt autogiro och en (löjlig) Robottupp.

Det arbetet, den delen av vår förändringsresa, ska fortsätta.

Det är viktigt.

Ett till område som jag särskilt vill nämna – och där Kommunal också behöver förändras – handlar om att eftersom medlemmarna är Kommunal måste Kommunal också vara medlemmarna.

Visste ni att 28 procent av medlemmarna i Kommunal har utländsk bakgrund?

Att 16 procent är under 30 år?

Vi kan bara konstatera att så ser det inte ut i Kommunals strukturer idag. Inte i våra demokratiska forum och inte bland förtroendevalda.

Det ska vi förändra.

Förbundsstyrelsen har satt det tuffa målet att minst 20 procent i alla led ska utländsk bakgrund.

Och andelen unga ska fördubblas, från 7 till 14 procent under samma period.

Det förändringsarbetet drar vi igång nu.

Det arbetet är avgörande för vår framtid.

*

Nu tror jag att det finns fler än jag här inne som tänker.

Bra! Det är viktigt.

Men måste verkligen allt förändras?

Ska vi inte ens ha några röda fanor längre?

Med anledning av det är det en sak jag ska göra.

En väldigt viktig sak.

För har man lovat något ska man leverera – det har mamma lärt mig.

Och man ska ha respekt för undersköterskor – det har livet lärt mig.

Och har man lovat en finsk, sisu-uska något då slirar man inte – då gör man som man lovat.

Så – Mirja Räihä – jag vet att jag lovade dig en röd fana när jag valdes till ordförande för tre år sedan.

Här är den.

Nöjd?

Nej?

Inte jag heller!

Du får dom här också!

Vänner – detta kommer inte förändras.

Vi kommer inte alltid stå med röda fanor på medlemsmötet.

Men vi glömmer inte vart vi kommer ifrån.

Vi glömmer inte våra rötter.

Vår ideologi eller våra värderingar.

Vi är redo att ta kampen för frihet, jämlikhet och solidaritet.

Vi vet att när vi håller ihop förändrar vi världen.

Och vi vet att kampen för alla människors lika värde är röd!

Och den här kampen – den är vår!

Och den tar vi – med stolthet. Och med glädje!

* * *

Kongressombud,

Framtiden behöver ett starkt Kommunal som är med och formar den.

Och jag är säker på att vi står inför en historiskt framgångsrik tid för Kommunal.

Det är vår tid nu!

Så, på fredag, när jag tackar presidiet för ett bra jobb och vi är hesa efter alla diskussioner då vill jag att alla vi tillsammans ska tycka att:

Vilken bra kongress det blev.

Med respektfulla och lärorika debatter.

Och så många härliga och kloka fackliga kamrater!

Men framförallt hoppas jag att vi alla ska känna att det är nu det börjar.

Äntligen!

Vi ska ta Kommunal in i framtiden.

Vi ska bli 600 000 medlemmar. Minst.

Så, nu kavlar vi upp ärmarna.

För vi är fackföreningskämpar, och en fackföreningskämpe ger aldrig upp

Vi tar framtiden i våra egna händer för ingen annan gör det åt oss

Vi vet att det är på oss det beror.

Det är vi som gör jobbet

Och det jobbet, det börjar nu!

Härmed förklarar jag kongressen 2019 för öppnad.