Nu går hon i pension - Ewa Glimhed

Vi träffas i Ewas rum på sektion Malmö vård och omsorg där hon varit ordförande sen sektionen bildades och lång innan dess i andra sektioner i samma stad. Det står lådor i alla hörn och soppåsar dräller på golvet. Avslut pågår. 47 år av fackligt engagemang ska sorteras, slängas och skickas vidare.

Kan alla dina år som facklig företrädare summeras i en mening, undrar jag.

- Jag tänker på olika ord, till exempel kamp i det stora och i det lilla. Jag tänker på tålamod, det fackliga arbetet har lärt mig det. Jag tänker på förtroende och ärlighet, svarar Ewa som erkänner att hon drivs av ilska och av att skapa förändring.

Kamp! Ewa är kamp. Trots åren, de som facklig och de i livet, har hon aldrig slutat kämpa. Det är liksom hennes grej. Att stå på barrikaderna, ro i land viktiga frågor, vara med och skapa förändring. Kamp som går tillbaka till 1979 när hon startade sitt engagemang med att bli kontaktombud på sin arbetsplats, det som i dag heter arbetsplatsombud. Och sen 1996 sektionsordförande i olika Malmösektioner. Har jag nämnt att Ewa är undersköterska?

- Det är ensamt som ordförande, men nu när jag avgår är det så många som kommer till mig och berättar vad jag har betytt för andra. Det känns så klart bra.

Ewa pratar på om sina många uppdrag kopplade till facket och till politiken. Det är årtal och ”titlar” och exempel på framgångsrikt fackligt arbete. Sådant som gjort verklig skillnad. Och så säger hon att hon är färdig. Att hon i det fördolda under ett års tid förberett sektionskamraterna för sin sorti. Och nu när det är känt att hon ska gå i pension säger hon nej till allt. Till alla frågor hon får om fortsatt engagemang i andra organisationer.

Men varför väljer du att gå i pension nu? Du är ju bara 65 år gammal.

- Jag har haft fackliga kamrater som knallat, jag har rökt i 50 år och det är dags att njuta tillsammans med Per och Hymer (den lilla gråa dvärgschnauzern som är en av Ewas två älsklingar).

2002, berättar Ewa, var hon på väg att bli vidbränd. Hon besökte en läkare som sa till henne ”du ska vara sjukskriven för du är på väg in i väggen”. Men Ewa är inte precis den som tar till sig av ett sådant råd. Hon sa blankt NEJ, det var valår och sjukskriven det kunde hon absolut inte vara.

- Då fick jag höra från vänner, kamrater och familj att jag förändrats och lärde mig att jag inte är oumbärlig.

Som sagt, den 30 april går Ewa i pension, sen ska hon fira första maj såklart och sen ska hon och Per tågluffa i Europa och i höst åker de till Pers släktingar i Kanada.

- Sen efter det ska jag fundera över vad jag ska göra med resten av mitt liv.