Kalmar kommuns enda heltidsanställda kvinnliga brandman fick jämställdhetspris.


"Jag vet inte om jag är så här modig, men jag har inget val. I början arbetade jag för min egen arbetsmiljö och nu för att alla tjejer ska ha förutsättningar att göra ett bra jobb. ’’ Det säger brandmannen Åsa Byström som i början av året tog emot ett pris för sitt jämställdhetsarbete inom räddningstjänsten i Kalmar.

Brandmannen Åsa Byström i Kalmar
Brandmannen Åsa Byström i Kalmar
Foto: Johanna Stjerna

SPANA IN NÄR ÅSA TOG ÖVER KOMMUNALS INSTAGRAM HÄR!

Åsa Byström har varit heltidsanställd i tio år i Kalmar brandkår. Hennes väg in i yrket började med en prova-på-dag med räddningstjänsten i Västervik.

Det var väldigt roligt. En brandman som hette Sara deltog under dagen. Jag tänkte att kan hon, kan väl jag. Hon blev min förebild.

Åsa bestämde sig för att bli brandman och fick då höra att hon aldrig skulle klara av de fysiska testerna. Men hon bevisade motsatsen och lämnade sitt arbete inom hemtjänsten. Därefter följde två års utbildning på SMO (skydd mot olyckor) i Sandö, praktiken gjordes i Kalmar och där blev hon kvar.

- När jag började arbeta som brandman fick jag ibland frågan om jag verkligen skulle orka bära en tung person. Den frågan fick jag aldrig i hemtjänsten även fast jag gjorde tunga lyft dagligen. Dessutom arbetade jag ensam där, till skillnad mot i räddningstjänsten där vi alltid hjälps åt på ett larm, säger Åsa Byström.

Trots glädjen att ha ett intressant arbete är det tufft att vara på en arbetsplats som ensam kvinna i operativ tjänst. I början handlade det om att bli en i gänget och Åsa försökte inte bry sig om skämten. Det rådde en ’’rå, men hjärtlig jargong’’ som det heter. Hon fick höra av kollegorna att hon var bra – ’’nästan som en kille’’.

Det skaver om du inte kan stå upp för sig själv. Någonting dör lite inom en och i början kunde det hända att jag grät i duschen för att sedan låtsas som ingenting. Jag ville inte framstå som tråkig. Jag har humor, men man måste inte vara rolig på någons bekostnad.

Åsa Byström är en lågmäld person som har tagit striden för sin plats och för sina framtida kvinnliga kollegor.

Ingen av de tjejer som kommer till yrket nu ska behöva göra denna resa. De ska känna sig välkomna och likvärdiga.

Riva gamla normer

Åsa menar att det inte är en fråga om hur individer uppträder utan om att strukturer måste ses över.

- Många vet nog inte varför jag fick kommunens interna jämställdhetspris 2017. Mycket av mitt arbete sker i det dolda. Det är frågan om många samtal, mejl och förslag som har gett resultat.

För ett år sedan invigdes den nya brandstationen i Kalmar. När det högtidliga första spadtaget skulle tas var klädkoden för personalen vit pikétröja. Men det fanns ingen i Åsas storlek.

- Du kan väl kavla upp ärmarna sa man till mig. Men pikén såg mer ut som ett tält på mig och jag såg ut som en pajas. Jag sa då till mina kollegor ’’ok jag har väl denna tröja, men när jag blir chef ska jag tvinga er att arbeta i tjejkläder’’. Då blev det tyst och sedan bestämde styrkeledaren att alla skulle klä sig i de vanliga blå pikéerna i stället.

Många tjejer slutar

2015 var tre procent av de heltidsanställda brandmännen i landet kvinnor och många slutar efter ett par år i yrket. Lokala nätverk med kvinnor i räddningstjänsten fyller därför en viktig funktion.

- I början åkte jag inte på träffarna med kvinnor i räddningstjänsten för jag ville inte distansera mig från min arbetsgrupp. Men när jag väl deltog på en träff kändes det häftigt att vara bland 80 kvinnliga brandmän. Det var en fantastisk känsla.

Åsa driver på för att det ska arrangeras prova-på-dagar  i  Kalmar där både kvinnor och män är instruktörer. Hon är ensam som heltidsanställd brandman på stationen, men det finns några kvinnliga deltidsbrandmän i organisationen.

Fortfarande är omklädningsrum för kvinnliga brandmän en bristvara. Det måste också finnas kläder, utrustning och verktyg som är i rätt storlek för kvinnor. Machoattityder försvårar också förändringar av arbetsmiljön.

Det finns ingen anledning att använda tung utrustning när det finns tillgång till lättare. Det är något som även män har nytta av och vi sparar på krafterna till annat. Trivsel på arbetet handlar i grunden om att känna sig sedd och att känna sig som en del av arbetslaget. Det är superviktigt med hur man uttrycker sig så att alla känner sig inkluderade.

Graviditet och amning

Kvinnor som är gravida måste omedelbart informera om detta till arbetsgivaren och de tas då ur operativ tjänst. Detta gäller även de som ammar. Risken är då att hamna på ett kontor med hitte-på- uppgifter. Alla vinner på om arbetsgivarna redan har tänkt ut projekt som kan genomföras vid sådana tillfällen. Förebyggande brandinspektioner kan vara en sådan arbetsuppgift. De fysiska testerna vid rekrytering handlar ofta om styrkeprov som exempelvis bänkpress.

Jag tycker att det är bättre med tester som är relevanta för yrket.  Kraven på testerna ska inte sänkas för att få in tjejer, men jag tycker det är viktigare med moment som förekommer i verkligheten. Det kan handla om att klippa med verktyg, såga, dra slang och tung docka.

Åsa går iväg för att byta om. Hon ser väldigt ensam ut i det stora omklädningsrummet.

- Det är jättefint och fräscht här, men på vissa stationer använder man flexibla väggar som kan flyttas beroende hur många kvinnor respektive män som det finns i omklädningsrummet. Fördelen är att då kan alla prata med varandra även fast man byter om på vart sida väggen. Männen kan ha jättekul när de byter om. Det är lätt att hamna utanför gemenskapen, säger Åsa Byström.


Brandmannen Åsas önskelista för att få fler kvinnliga kollegor

  • Använd ett inkluderande språk – tala inte bara om han/honom
  • Arbeta aktivt för lättare utrustning
  • Ha en handlingsplan för gravida
  • Gör de fysiska testerna arbetsrelaterade
  • Kolla över att omklädningsrum och utrymmen är likvärdiga

Dela sidan

Kontakta Kommunal

Har du frågor om medlemskap eller behöver du hjälp i något som rör ditt arbetsliv? Ring, så hjälper vi dig!

010-442 70 00Öppettider och andra kontaktvägar