Förhandling pågår: två delegater om krislägesavtalet
Just nu pågår förhandlingar mellan Kommunal och SKR och Sobona om förändringar i krislägesavtalet, KLA. Avsikten är att avtalet ska vara bättre anpassat till längre krislägen, utifrån erfarenheter från pandemin.
Kommunals avtalsdelegation består av 12 delegater – medlemmar i Kommunal som har erfarenhet av avtalet och också av den långa kris som pandemin har inneburit. Under veckan och även kommande helg pågår ett intensivt arbete för både delegation och förhandlare för att få till ett krislägesavtal som är bättre anpassat för längre krislägen.
Carina Lenngren (till höger i bild) har sin tjänst på intensivvårdsavdelningen på Huddinge sjukhus och är vice ordförande för Kommunal i Stockholms län. Hon har lång erfarenhet av vårdyrket och tar även ett långt fackligt engagemang med sig in i avtalsdelegationen. Hon ser mycket problem med avtalet som det fungerar nu.
– Det är helt orimligt att man kan vara anvisad att jobba 48 timmar per vecka under en så här lång period.
– Det är helt orimligt att man kan vara anvisad att jobba 48 timmar per vecka under en så här lång period. Det gör att nattpersonal jobbar lika mycket på en fyraveckorsperiod som de skulle ha gjort på en sexveckorsperiod. Och det har de gjort nu i flera månader under det sista året. Det finns småbarnsföräldrar som har missat ett helt år av sina barns utveckling och förhållanden som har gått i kras eftersom man jobbar så mycket och inte orkar något annat, säger Carina Lenngren.
Kommunal och de andra fackförbunden har framfört till SKR och Sobona vad de tycker behöver förändras i avtalet. Från Kommunals sida kretsar de viktigaste frågorna kring återhämtning, men även kring hur inflytande och dialog om avtalet ska fungera.
– Kommunal måste kunna ha mer inflytande när man ska fatta beslut om att använda sig av avtalet och den lokala hanteringen av det.
– Kommunal måste kunna ha mer inflytande när man ska fatta beslut om att använda sig av avtalet och den lokala hanteringen av det. Jag har full förståelse att arbetsgivaren vill ha ett centralt avtal, men då måste det bli mycket bättre än det som finns i dag. Och då pratar vi inte om bara ersättningar utan även om arbetsmiljö, återhämtning och hur länge man kan vara anvisad, säger Carina Lenngren.
Therese Andersen (till vänster i bild) sitter också med i avtalsdelegationen och hon har över tio års erfarenhet av akutsjukvård. Hon beskriver hur ett oerhört tufft år har slitit på personalen på hennes avdelning på den medicinska akutvårdsavdelningen på Skånes universitetssjukhus, och hur det såg ut när de blev anvisade att arbeta på krislägesavtalet.
– På MAVA Lund var vi fyra gäng, två gäng som arbetade 07.00–19.00 och två gäng som arbetade 19.00–07.00. Eftersom jag vanligtvis endast arbetar natt så jag fick fortsätta med det, men jag hade längre pass och betydligt fler. Man kom hem, sov, vaknade, åt och kramade om familjen för att sedan bege sig igen. Sen får man såklart beakta att när vi blev anvisade att gå över på krislägesavtalet i december förra året var vi redan trötta efter covid-19:s obarmhärtiga framfart. Och man ska inte heller glömma att vården redan innan pandemin var hårt belastad, säger Therese Andersen.
Idag finns det ingen bortre gräns på hur länge man kan ha krislägesavtalet aktiverat och inte heller hur länge en enskild individ kan anvisad på det. Det ser delegationen som ett stort bekymmer.
– När slutar något vara ett akut krisläge och snarare övergå i något som får anses vara ett normalläge?
– När slutar något vara ett akut krisläge och snarare övergå i något som får anses vara ett normalläge? För om det ska nya läget ska anses normalt så är ju det egentliga problemet att det är personalbrist och fattas sjukhusplatser. Om man förbrukar vårdpersonalen tills de brister så finns det snart ingen personal som kan arbeta längre. Kompetens som byggts upp under hela yrkesliv ersätts inte så lätt. Det får inte glömmas bort, säger Therese Andersen.
Här kan du läsa mer om krislägesavtalet och de pågående förhandlingarna.
