Hoppa över menyn och gå direkt till innehållet

I trygghetens tjänst med skrattet som vapen

På demensavdelningen Boken är man en familj som har roligt.
På demensavdelningen Boken är man en familj som har roligt.
Foto: Sofia Tollbo
2018-09-21
Att drabbas av demenssjukdom är en stor sorg. Dels för den drabbade som i början av sjukdomen är väl medveten om att något är fel. Men också för den anhöriga som får bära sorgen och hantera bemötandet av personen som insjuknat. Till demensavdelningen Boken, på äldreboendet Furugården, i Vaggeryd flyttar demenspatienter som inte längre kan bo hemma. Där jobbar Ann-Helen och Yvonne som undersköterskor.

—  Varje dag är vi stolta över att vi kan ge de boende livskvalitet trots den svåra sjukdom de lider av, berättar de båda som arbetat inom demensvården i flera år.

De beskriver sin vardag på jobbet som både krävande och givande. Genom en utbildning för några år sedan blev båda övertygade om att de är på rätt plats. Att de vill arbeta med demensvård.

—  Utbildningen blev en bekräftelse och gav insikten om att vårt bemötande är en förutsättning för ett gott liv för våra boende, förklarar Yvonne.

Det var genom utbildningen Yvonne och Ann-Helen fick vi förståelse för det som kallas EPK: episoder av psykisk klarhet. Det är ögonblick då den demenssjuke personen upplever mental klarhet och minns saker ur sitt liv. Dessa ögonblick kan uppstå då patienten är tillfreds. Men de kan även uppstå spontant i olika situationer

—  Med den kunskapen inser vi hur viktigt det är att alltid kunna skapa en bra känsla hos de boende, berättar Ann-Helen som tillsammans med Yvonne arbetar aktivt för en god stämning.

En familj som har roligt ihop


På Boken är man en familj där skrattet är ett viktigt vapen mot sorgen. Man låter humor vara en central del av vardagen och med den kommer man långt.

—  Vi kan skoja och skratta tillsammans varje dag på Boken, berättar Yvonne glatt och understryker att man aldrig har roligt på någons bekostnad.

Flexibilitet och tålamod är a och o


Dagsformen hos de boende är personalens kompass. Efter den kan personalen navigera och anpassa dagen för de boende på bästa sätt. Det är inte alltid läge att skoja men ibland kan det vara skrattet som vänder en besvärlig situation. Som undersköterska på Boken måste man därför vara en människokännare av rang. Man måste också vara flexibel för att parera plötsliga förändringar i humöret hos de boende. Och framför allt får man inte vara rädd för att göra fel.


—  Vi måste våga bjuda på oss själva men samtidigt vara beredda på att det inte alltid mottas på det sätt vi tänkt oss, berättar Ann-Helen som beskriver ett arbete som också ställer stora krav på tålamodet.

Det goda bemötandet blir bekräftat


Många av de dagliga rutinerna kräver mycket arbete av personalen. Det kan röra sig om en dusch som måste bli av men där den boende vägrar. I det läget är både Yvonne och Ann-Helen samt deras kollegor beroende av sitt bemötande. Här gäller det att bemästra sin rastlöshet och stress, att aldrig sprida den känslan vidare till patienten.

—  Vårt viktigaste uppdrag är att de boende hela tiden ska känna en trygghet i oss, förklarar Yvonne och Ann-Helen som båda menar att de får bekräftelse på det från de demenssjuka personen varje dag.

Det kan vara genom en kram från damen som normal sett inte vill bli rörd. Eller genom ett hjärtligt skratt från mannen som varit orolig. De där stunderna betyder mycket för såväl personal som boende. Och tack vare det aktiva arbetet för att skapa ett gott klimat vill de boende alltid vara nära sin personal.

Trygghet – även för anhöriga


Till familjen på Boken hör även de anhöriga, vilka är välkomna när de vill. Många anhöriga söker även stöd i personalen som värdesätter de relationerna högt.

—  Det är en stor sorg för många anhöriga att förlora sina livskamrater, föräldrar och syskon till sjukdomen. Vi finns här som stöd för dem och tillsammans kan vi skapa den bästa situationen för de boende, säger Ann-Helen.

Yvonne och Ann-Helen är stolta över sitt yrke. De önskar att fler förstod vilket fantastiskt jobb de har, trots arbetsbelastning ibland, där de får göra skillnad för individer varje dag. Där tryggheten skapar ett lugn och skrattet trollar bort det svåra för en stund.