"I min framtid ska man inte bli körd i väggen av att jobba inom välfärden"
I dag den 12 augusti är det internationella ungdomsdagen och vi får möta Elin Hällgren - ung och engagerad i Kommunal Västerbotten.
Elin Hällgren är aktiv på massor av olika sätt! Som arbetsplats- och skyddsombud på sin arbetsplats, i Skellefteås Sektionsstyrelse, som representantskapsledamot i Kommunal Västerbotten, som lokal Ledamot i Ungkommitén, som skolorganisatör på Avdelning Västerbotten och även skolinformatör för Kommunal.
Hej Elin! Kan du berätta lite mer om dig själv?
Jag heter Elin Hällgren och är 26 år gammal. Jag är uppfödd i Skellefteå och bor där tillsammans med min sambo. Jag har arbetat inom Skellefteå Kommun sedan jag var 17 år och jag har arbetat inom både äldreomsorgen samt stöd och service. De senaste två åren har jag arbetat inom förskolan. På min fritid spenderar jag gärna tid med mina vänner, familj och gudson på tre år. På vintrarna, om vi har möjlighet, är vi gärna i Thailand i en mysig kuststad som heter Ban Phe.
Därför är det viktigt att vi är organiserade, att känna samhörighet, att kunna kroka arm och fatta beslut tillsammans. Det är en stor skillnad på att stå där själv och att hjälpas åt.
Elin Hällgren
Vilka fackliga frågor tycker du är viktiga?
Alla fackliga frågor är viktiga, men organisering och arbetsmiljö är väl de frågor jag brinner lite mer för. Arbetsmiljö blev min hjärtefråga efter att jag själv blev utsatt för sexuella trakasserier på mitt arbete. Det kan gå fort på en arbetsplats att man blir hemmablind och man nästan blir accepterande inför det som sker. Som ung idag kanske man inte vet vad som är ok eller inte – det är verktyg jag inte kanske tycker man ska behöva då det inte ska få ske. I mitt fall hade jag inte modet att sätta ner foten och jag hade önskat att någon gjort det, och det var först när jag kontaktade Kommunal som jag fick stöd i frågan. Därför är det viktigt att vi är organiserade, att känna samhörighet, att kunna kroka arm och fatta beslut tillsammans. Det är en stor skillnad på att stå där själv och att hjälpas åt.
Vilka frågor har du drivit på er arbetsplats?
De senaste två åren har jag varit arbetsplatsombud och skyddsombud på min arbetsplats och inom barnomsorgen behöver vi rätt förutsättningar för vårt uppdrag. Vi har för stora barngrupper och för lite resurser. Det många inte tänker på är att vi trots att vi borde vara lite “skyddad verkstad” då vi arbetar med barn ändå blir utsatta för hot och våld av vårdnadshavare samt andra externa personer. Det här är kanske de saker som påverkar vår arbetsmiljö mest. Vi har ju en anmälningsplikt och ett lagkrav att vara barnens representanter och stå upp för deras rättigheter och välmående. Även om det är centralt i vårt uppdrag att driva barnens rättigheter tänker jag ofta att; vem står upp för oss? Hot och våld har med andra ord varit centrala frågor som jag drivit under våren.
Många som har fått information med sig hemifrån får ofta ingen information om varför man ska vara med i facket – det är bara något som sagts utan att det getts substans.
Elin Hällgren
Vad gör en skolorganisatör?
Vi är kort och gott länken mellan skolinformatörerna och skolan. Jag sköter kontakt med skolorna och ger information, sedan bokar jag in besöken och rapporterar in dem. Förutom det håller jag även utbildningar med skolinformatörerna.
Vad gör en skolinformatör? Vilka, frågor får du av ungdomarna när du besöker dem?
Vi är ute på skolorna och informerar om Kommunal. Vi informerar om skyldigheter, rättigheter och annat som gäller på arbetsplatserna. De flesta ungdomar vill veta vad som ingår i ett medlemskap, vad man får och hur det ser ut med lönen. Det kan bli en hel del djupa samtal och stundtals ledsamma berättelser - men man får ofta ha många fina och mänskliga möten.
Vad verkar ungdomar idag tycka om facken?
Det är väldigt blandat. Mycket beror på vad man har fått med sig under sin ungdom. Har man fått med sig något hemifrån? Har man haft vuxna runt omkring sig som talat om facket? Det har tyvärr börjat dala ut av det jag kan se. Många som har fått information med sig hemifrån får ofta ingen information om varför man ska vara med – det är bara något som sagts utan att det getts substans. En del tycker att det då bara verkar kosta pengar och ställer sig frågande till värdet av ett medlemskap - men att när man är klar brukar de flesta ha en annan syn och känsla av vad facken är. Man kan med andra ord fylla på med det “varför” som ibland inte kommer med hemifrån, om de nu diskuterat facket över huvud taget vid middagsbordet...
Arbetsgivarna behöver förstå det här och våga satsa på våra yrken om de både vill behålla personal, men också locka till sig ny!
Elin Hällgren
Vad tror du behövs för förändringar för att unga idag ska dras till Kommunals yrken?
Utifrån att ha arbetat med ungas perspektiv ser man ganska tydligt vad de flesta tycker. Det är det klassiska med högre löner, mer utrymme för återhämtning och bättre arbetsmiljö. Våran enkät vi gjorde i Västerbotten riktat mot unga var hjärtskärande - en kommentar sa bland annat “Jag vill ha ett arbete som inte suger ut hela min själ. Jag vill leva.”. En annan sa att han inte ville bli “körd i väggen”. Arbetsgivarna behöver förstå det här och våga satsa på våra yrken om de både vill behålla personal, men också locka till sig ny!
Vad kan vi som fackförening göra för att bli bättre på att möta upp ungdomarna i våra yrken?
Att jobba med ungverksamhet är viktigt och ger jättebra resultat. Vi har “Mötesplats för Unga” här i Västerbotten en gång per år. Vi har fått fler unga medlemmar och skolinformatörer och fler engagerade.
Jag tycker dock att vi behöver lägga in en högre växel och fånga ungdomarna tidigt. Vi behöver ha aktiviteter och visa fler sidor av facket. Vi behöver kunna skapa mening med medlemskapet. Jag har till exempel skapat en egen unggrupp i Skellefteå - vi kan kanske vara en trygg plats för någon? Ungdomarna är ju en del av framtiden – och hur vill vi att framtiden ska se ut? I min framtid ska man inte bli fattig eller “körd i väggen” av att jobba inom välfärden - som en av de unga sa, man vill ju leva!
