Från tre tunga förtroendeuppdrag i Väst till förbundsledningen?

36-åriga Christine Marttila är ordförande för LO-distriktet i Västsverige, sektionsordförande för SU Östra och avdelningsstyrelseledamot i Väst. Men efter årets kongress kan de uppdragen få stå tillbaka för den ärofyllda posten som vice ordförande i Kommunals förbundsledning. Christine blev nominerad till posten av en enhällig Väst-delegation, bestående av 17 kongressombud.

Vad betyder den här nomineringen för dig?

– Den betyder jättemycket! Att min egen delegation här i Västsverige tycker att jag är så bra så att de vill ha mig i ledningen för Kommunal är jättestort. Det visar att de verkligen tror på mig och på att jag kan ha en plats i framtidens Kommunal, där det händer så mycket hela tiden.

Aktivt val att inte kandidera

Kandidaturen till vice ordförande trumfar alla tidigare nomineringar som Christine fått. Fram tills nu har hon dock gjort aktiva val att inte kandidera till exempelvis ledningen i avdelning Väst, även om hon fått frågan flera gånger.

– Jag har alltid tackat nej, eftersom ett sådant uppdrag skulle vara alldeles för svårt att kombinera med de uppdrag jag redan har i Västsverige. Men om jag får förtroendet som vice ordförande på förbundet så kommer jag enbart att fokusera på det uppdraget, vilket så klart också krävs.

Vad skulle du se som mest positivt med att bara ha ett uppdrag?

– Som förtroendevald behöver man ha väldigt många bollar i luften hela tiden. I dag sitter jag på uppdrag där jag kan styra vissa tider, men så fort till exempel avdelningsstyrelsen byter tider, så kör det så klart ihop sig. Man får lägga ganska mycket tid på att planera och pussla ihop sin tid. Även om man kommer att ha många olika saker på gång även i förbundsledningen, så har man då ändå bara Kommunal som man ska göra jobbet för. Det tycker jag känns bra.

Vad händer rent praktiskt om du blir vald?

– Jag blir ju anställd av förbundet och kommer därmed att ha min basarbetsplats i Stockholm. Men jag kommer inte att flytta direkt, utan börjar med att pendla och så får vi se sedan.

Via olika uppdrag och stärkande utbildning

Förutom de uppdrag Christine har i dag, så har hon varit både ombud och huvudskyddsombud, på sin arbetsplats och på sin avdelning på Östra sjukhuset. Hon har också gått den treåriga facklig-politiska utbildningen GAF.

– Det var faktiskt där som min riktigt stora utveckling började. Jag började ifrågasätta mer och mer. Man jobbar väldigt mycket med sig själv under den utbildningen. Man lär sig att släppa på prestigen och att våga att göra saker som är läskiga. Som att tacka ja till den här nomineringen till exempel. Jag vet ju egentligen inte vad som händer med det här. Det är jätteläskigt. Men jag vågar!

Vilken tror du skulle bli den största utmaningen i rollen som vice ordförande?

– Den allra största utmaningen vi har är att bli fler medlemmar, som är fackligt medvetna. Det är viktigt att så många medlemmar som möjligt vet nyttan av att vara medlem i facket, och att de också har verktygen till att driva på för förändring på arbetsplatsen. Fler medlemmar är viktigt, men inte bara att ha dem. De måste veta värdet av att vara anslutna, och vi måste arbeta för få dem engagerade.

Vad skulle du framför allt driva i rollen som vice?

– Dels det jag nyss nämnde – att vi blir och får fler utbildade och medvetna medlemmar – dels det facklig-politiska. Vi kan bara lyckas till en viss gräns när vi förhandlar med arbetsgivaren, och väldigt många av våra arbetsgivare är ju faktiskt politiker. Det behöver vi medvetandegöra.

Hur gör vi det på ett tydligt sätt?

– Jag brukar dra ett exempel när jag ska förklara det för någon utanför som säger att Kommunal är ett svagt fackförbund. Vilket ju inte alls stämmer - vi är jättestarka! Men om man jämför min arbetsgivare, Sahlgrenska, med Volvo, och hur de olika förhandlingarna kan se ut, så finns det en väldigt tydlig skillnad. På Volvo sitter de och diskuterar vinsten som företaget gjort det senaste året, och förhandlarna säger så klart att de anställda ska få ta del av den vinsten, eftersom de har bidragit till den vinsten genom sitt hårda arbete. På min arbetsplats har vi samma köp- och säljsystem som på Volvo. Politikerna köper de tjänster vi ska utföra, och när vi får fler akuta operationer och fler besök på akuten, så "överproducerar" ju vi, trots att politikerna inte har beställt det. Och då hamnar vi back i budgeten.

Så när vi kommer och säger till vår arbetsgivare att vi har överproducerat, så får vi till svar att de har fått ett sparbeting. Den problematiken säger egentligen allt. Och därför måste Kommunal arbeta stenhårt mot politiken och också gå in i politiken. Det räcker inte att vi är skitbra på att förhandla. En jättestor del av Kommunals arbetsplatser är ju politikstyrda. Ju fler som är medvetna om hur politiken fungerar och att det faktiskt ser ut så här, desto mer tryck kan vi sätta på att man måste satsa mer pengar på våra verksamheter.

Hur ser dina framtidsvisioner ut – är det här nästa naturliga steg för dig?

– Ja, om kongressen anser att jag är lämplig, och att jag är det vid just det här tillfället, så är detta definitivt nästa steg för mig. Men även om jag har mycket erfarenhet så är det inte säkert att tillräckligt många vet vem jag är för att jag ska bli vald. Det är ju alltid lite svårare för någon utanför Stockholm att kandidera och ta plats på förbundet. Dels för att man kanske inte är känd för så många utanför sin avdelning, dels för att det blir en mycket större social förändring för någon utanför, med pendling och så vidare. Jag tror faktiskt inte att vi haft någon från Väst på en liknande position tidigare.

Fler nominerade

Vilka andra som är nominerade till posten vice ordförande, och hur många de är, är ännu hemligt. Senast den 9 maj ska valberedningen lämna sitt förslag, och kanske står det rentav Christines namn på det förslaget.

En sak är i alla fall säker, och detr är att många kommer att sakna Christine om hon blir vald till vice under vårens kongres. Men vi kan då också vara säkra på att vi får en otroligt kompetent och engagerad kvinna på ännu en viktig post i ett av Sveriges största fackförbund.