Sommaren pressar räddningstjänsten till sin gräns – igen

Ett antal av semestervikarierna utgörs dessutom av RiB-personal tillika deltidsbrandman, vilket kan skapa bemanningsluckor på RiB-stationerna/deltidsstationerna.

I brist på annat har övertid och extrapass blivit norm – en nödlösning som visserligen håller verksamheten i gång, men som varken är långsiktigt hållbar, uthållig eller förenlig med en god arbetsmiljö. 70 procent av respondenterna uppger att räddningstjänstens övriga samhällsuppgifter – såsom service- och underhållsarbete, övningar, utbildningsinsatser till kommuninvånare samt tillsyn – påverkas negativt under semesterperioden juni–augusti. I praktiken är det enbart utryckningsverksamheten som upprätthålls.

Ensamarbete – en farlig nödlösning

Att nästan 20 procent av de förtroendevalda uppger att operativ verksamhet planeras med inslag av ensamarbete är ett allvarligt varningstecken. I arbetsuppgifter som rökdykning, livräddning vid drunkning, trafikolycka mm och insatsledning är ensamhet inte lämplig.

Men det handlar inte bara om fysisk säkerhet. Ensamarbete innebär en tyst, konstant press på individen. Att tvingas ta snabba, avgörande beslut utan stöd. Att bära hela ansvaret om något går fel. Den mentala belastningen är enorm – särskilt i en redan riskfylld arbetsmiljö där sekunder avgör liv. Ensamarbete är inte bara en arbetsmiljörisk – det är ett svek mot de anställdas trygghet, säkerhet och psykiska hälsa.

Skogsbrandsutbildning saknas – används ojämnt trots nationella resurser

Trots de tydliga lärdomarna från skogsbränderna 2018 och det ökade hotet från klimatrelaterade extremväder, visar Kommunals enkät att utbildning inom skogsbrandsbekämpning fortfarande är bristfällig och ojämnt fördelad. Över 40 procent uppger att de inte har deltagit i någon utbildning kopplad till MSB:s riktlinjer för effektiva insatser vid mark- och skogsbränder – varken den nationella webbutbildningen under de senaste fem åren eller någon lokal utbildningsinsats under hösten 2024 eller våren 2025.

Även om vissa räddningstjänster erbjuder lokala utbildningar, är det långt ifrån alla som använder sig av den nationella webbaserade utbildning som MSB tagit fram för att säkra en gemensam grundkompetens. Resultatet är en otydlig och splittrad kompetensbild – där vissa grupper har erfarenhet och metodkunskap, medan andra saknar både grundutbildning och övning i att arbeta i terräng.

Det här blir särskilt problematiskt när utryckningsstyrkor från olika räddningstjänster ska samverka vid större insatser. När metodval, taktik och riskbedömning skiljer sig åt riskerar räddningsinsatsen att bli både ineffektiv och farlig – för personalen såväl som för allmänheten.

Skogsbrandsbekämpning kräver inte bara rätt utrustning, utan också samordning, samsyn och övning i gemensamma arbetssätt. Att detta fortfarande brister, sju år efter 2018 års bränder, är ett underbetyg till såväl arbetsgivare som huvudmän. De nationella utbildningsresurserna måste användas – och kompetens får inte blir en slump beroende på postnummer.

Fortsatt osäkerhet kring civilt försvar

Kommunal har även granskat räddningstjänstens beredskap för det civila försvaret – ett område som blivit alltmer centralt i ljuset av omvärldsutvecklingen. Resultaten är oroväckande tydliga: många heltidsstationer saknar fortfarande grundläggande förberedelser i form av utbildning, övning och operativa rutiner för höjd beredskap. Respondenterna fick uppge om deras brandstation eller räddningstjänst under 2024 eller våren 2025 genomfört någon form av utbildning eller övning kopplad till räddningstjänstens uppdrag under höjd beredskap (RUHB). 23 procent uppger att ingen sådan utbildning har genomförts. Bland dem som deltagit anger över 80 procent att det enbart rört sig om enstaka föreläsningar eller digitala utbildningar – alltså utan praktiska moment. När det gäller omfattningen på utbildningen uppger 40 procent att de genomfört mellan tre och fem timmars utbildning och 30 procent anger sex till tio timmar under hela 2024 och våren 2025.

Detta trots att heltidsanställda brandmän enligt statens intentioner förväntas utgöra ryggraden i det civila försvaret, med ansvar för att leda, samordna och instruera civilpliktiga vid kris eller krig.

I enkätsvaren uttrycker flera förtroendevalda en växande frustration: ”När ska utbildningen börja?”, ”Var är utrustningen?”, ”Hur ska vi leda andra när vi inte ens fått veta vad som förväntas av oss?”

Riksrevisionen har i sin granskning från mars 2025 bekräftat denna bild. De riktar kritik mot statens oförmåga att samordna återuppbyggnaden av det civila försvaret. Styrningen beskrivs som otydlig, målen diffusa. I synnerhet lyfter Riksrevisionen fram att sektorsspecifika aktörer – som räddningstjänsten – lämnats med stort ansvar men utan tillräckliga resurser, vägledning eller stöd.

I praktiken innebär detta att kommunal räddningstjänst förväntas bära en nyckelroll i totalförsvaret, men utan de verktyg som krävs. Det är ett högriskupplägg – både för samhällets krisberedskap och för de brandmän och brandbefäl som tvingas kliva in i ett ansvar de ännu inte fått möjlighet att förbereda sig för.

En brandstation är ingen reservlösning

Kommunerna har ett tydligt ansvar enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO) – att analysera risker, planera räddningsinsatserinsatser, upprätthålla förmåga och säkerställa tillräckliga resurser för att hantera olyckor och kriser. Trots detta visar Kommunals enkät att flera kommuner riskerar att inte leva upp till sina egna handlingsprogram. 60 procent av de förtroendevalda uppger att deras räddningstjänsts beredskap eller insatsförmåga försämras under semesterperioden juni–augusti.

När belastningen är hög blottläggs bristerna i många kommunala handlingsprogram. Det är ett allvarligt systemfel som riskerar både personalens arbetsmiljö och allmänhetens skydd.

Sommaren kommer inte som en överraskning. Den innebär en återkommande och förutsägbar ökning av belastningen vid vissa olyckstyper med fler människor i rörelse, risker med fler bränder i terräng, trafikolyckor, drunkningstillbud och ett reducerat personalunderlag på brandstationerna. Ändå tycks många kommuner luta sig mot hoppet om att det ska ”lösa sig”.

Att organisera räddningstjänsten utifrån marginaler, frivilliga extrapass och övertidslösningar är inte bara oansvarigt – det underminerar förtroendet för en samhällsbärande funktion. En brandstation är inte en reservlösning. Den är en grundpelare i samhällets trygghet och måste planeras därefter.

Kommunals budskap är tydligt:

• Regeringen och riksdagen måste utarbeta en förmågeplan för den kommunala räddningstjänsten.
• Skyddad yrkestitel måste införas för brandmän
• Fler platser vid MSB:s brandmannautbildning, SMO.
• Arbetsmiljö och bemanning måste säkerställas året runt.
• Utbildning i skogsbrandsbekämpning måste bli obligatorisk och nationellt samordnad.
• Kommunala handlingsprogram ska omsättas i faktisk bemanning och förmåga.
• Räddningstjänsten måste bli en del av totalförsvaret – i praktiken, inte bara på papperet.

Här finns hela rapporten Räddningstjänstens förmåga och bemanning 2025