Ge elevstödjarna rätt förutsättningar – så bygger vi tryggare skolor
Blogginlägg
Att svensk skola befinner sig i en trygghetskris har nog inte undgått någon. Men trots att både forskning och erfarenhet visar att trygga skolor byggs av närvarande vuxna har den politiska debatten kommit att handla om visiteringar, kvarsittningar och avstängningar. I Kommunals nya rapport Trygghetsskaparna visar vi varför trygghet i skolan i stället måste byggas genom stärkta förutsättningar för den elevstödjande personalen.
Den elevstödjande personalen finns nära eleverna varje dag och har fått en allt viktigare roll i svensk skola. De skapar trygghet, organiserar meningsfulla aktiviteter och ger stöd i skolans och fritidshemmets vardag. Gruppen omfattar bland annat barnskötare, elevassistenter, lärarassistenter, resurspedagoger och fritidsledare.
Tryggheten i skolan är under press
Många elever känner sig inte trygga i skolan. I Skolverkets enkätundersökning från 2024 svarade var tionde elev att hen regelbundet känner sig mobbad i skolan och lika många uppger sig vara rädda. Sex av tio högstadieelever och nästan fem av tio mellanstadie- och gymnasieelever anser att vuxna bara ibland, sällan eller aldrig har koll på om någon elev blir illa behandlad. Samma bild framträder i Brottsförebyggande rådets senaste skolundersökning. Nästan hälften av eleverna uppger att de utsatts för brott, och den vanligaste brottsplatsen är i skolan under skoltid.
För många anställda i skolan har hot och våld blivit en del av arbetsvardagen, och allra värst drabbad är den elevstödjande personalen.
Men det är inte bara eleverna som drabbas av otryggheten. För många anställda i skolan har hot och våld blivit en del av arbetsvardagen, och allra värst drabbad är den elevstödjande personalen. Nyligen rapporterade Kommunalarbetaren om elevassistenter som behöver använda skyddsutrustning på jobbet, blir hotade med kniv och utsätts för grovt våld. I Kommunals egen undersökning bland medlemmar som arbetar i skola och fritidshem svarar var femte elevstödjare att de utsatts för våld eller hot om våld dagligen eller varje vecka under det senaste året.
Politiken fokuserar på symtomen
Trots den allvarliga utvecklingen har politikens svar framför allt varit fler disciplinära åtgärder. Under den senaste mandatperioden har skolorna fått utökade möjligheter att visitera elever, avvisa elever från klassrummet och ge kvarsittning.
varför satsar vi inte mer på dem som finns närmast eleverna och har möjlighet att fånga upp problemen innan de eskalerar?
Disciplinära åtgärder kan ibland vara nödvändiga. Men de löser inte de problem som ligger bakom otryggheten. När elever och personal dagligen behöver parera våld och dödshot så räcker det inte med fler möjligheter till kvarsittning eller visitationer. Den verkliga frågan är varför situationen tillåtits gå så långt från början. Vad hade kunnat göras för att förebygga den? Och varför satsar vi inte mer på dem som finns närmast eleverna och har möjlighet att fånga upp problemen innan de eskalerar?
Det finns konkreta exempel på vad ett sådant förebyggande arbete kan åstadkomma. SVT rapporterade nyligen om Tallbackaskolan i Solna, där bråk och stök på rasterna länge följde med eleverna in i klassrummen. När Adam, som arbetar som barnskötare på skolan, fick ett tydligt uppdrag och ansvar att strukturera upp rasterna syntes en drastisk skillnad. Med fler strukturerade aktiviteter och ökad vuxennärvaro minskade konflikterna på rasterna och studieron förbättrades.
I stället för att släcka bränder när konflikterna redan har flyttat in i klassrummet kan skolor alltså förebygga dem. Genom att ge elevstödjarna ett tydligt uppdrag och möjlighet att arbeta långsiktigt kan de skapa meningsfulla raster, bygga relationer med eleverna och fånga upp oro innan den utvecklas till bråk, konflikter och otrygghet.
Dags att investera i elevstödjarna
När Izabelle Öhrn Johansson, som arbetar som elevassistent i anpassad grundskola, under Kommunals rapportseminarium fick frågan vilken förändring som skulle göra störst skillnad för arbetsmiljön och elevernas trygghet var svaret enkelt: fler kollegor.
Det är ingen raketforskning att trygghet byggs av vuxna som har tid att se, stötta och skapa relationer med eleverna.
Det är egentligen ganska talande. Adam på Tallbackaskolan visar vad en elevstödjare kan åstadkomma när uppdraget är tydligt och förutsättningarna finns. Men för att fler skolor ska kunna arbeta på det sättet krävs också tillräckligt många kollegor. Det är ingen raketforskning att trygghet byggs av vuxna som har tid att se, stötta och skapa relationer med eleverna.
Ändå har utvecklingen de senaste åren gått åt motsatt håll. Besparingar har tvingat kommuner till nedskärningar och uppsägningar i skolorna, samtidigt som kraven på personalen och behoven hos eleverna ökar.
Om vi menar allvar med att stärka tryggheten i skolan måste vi börja investera i dem som varje dag skapar den.
I Kommunals nya rapport kräver förbundet att yrkesrollen elevstödjare regleras, att utbildningskraven förtydligas och att den befintliga personalen får bättre möjligheter till kompetensutveckling och planeringstid. Bemanningen måste vara tillräcklig och anställningarna trygga för att verksamheten ska präglas av kontinuitet och kvalitet. Ingen ska behöva gå till jobbet med risk att utsättas för hot och våld. Arbetsmiljöarbetet måste vara systematiskt och skolans finansiering långsiktig och hållbar.
Om politiken på allvar vill komma åt otryggheten i skolan behöver den börja där.
Trygghet byggs inte genom visiteringar eller kvarsittningar. Trygghet byggs av professionella vuxna som har tid, kunskap och förutsättningar att se varje elev. Om politiken på allvar vill komma åt otryggheten i skolan behöver den börja där.
