Fattigdom är ingen väg in på arbetsmarknaden
Blogginlägg
Återigen hör vi arbetsgivarnas argument om att lägre löner skulle få fler i jobb. Men är det verkligen så det fungerar?
Svenskt Näringsliv gör återkommande utspel om hur den svenska arbetsmarknaden bör fungera. Det är inte konstigt. Vi företräder olika intressen och har olika syn på hur arbetsmarknaden ska utvecklas. Debatt och meningsutbyte är en naturlig del av den svenska modellen.
Men vissa argument återkommer så ofta att de nästan blivit tradition. Ett sådant argument är att de lägsta lönerna är för höga. Enligt Svenskt Näringsliv försvårar höjda lägstalöner etableringen på arbetsmarknaden. Därför, menar man, bör de lägsta tillåtna lönerna i kollektivavtalen hållas tillbaka för att fler ska få jobb.
Problemet är att verkligheten inte riktigt stämmer med den teorin.
Men om problemet verkligen handlar om att arbetsgivarnas lönekostnader är för höga finns det redan lösningar.
Men om problemet verkligen handlar om att arbetsgivarnas lönekostnader är för höga finns det redan lösningar.
Genom etableringsjobben tar staten en stor del av kostnaden. Kommunal har tecknat avtal om etableringsjobb inom de flesta av våra avtalsområden. För arbetsgivaren kan kostnaden i många fall hamna på omkring 10 000 till 12 000 kronor i månaden, alltså verkligen en spottstyver för en anställning. Trots det används etableringsjobben i en ytterst begränsad omfattning. De personer som har fått etableringsjobb i Sverige skulle rymmas i en skolaula.
Det är här resonemanget börjar gå ihop allt sämre.
Kanske handlar det om att flytta makt från löntagare till arbetsgivare?
Om lägre kostnader är nyckeln till fler anställningar borde arbetsgivarna stå i kö för att använda etableringsjobben. Om låga lönekostnader vore lösningen borde reformen vara en succé. Så har det inte blivit.
Därför blir det svårt att se kraven på lägre lägstalöner och tillbakahållna löneökningar som seriösa svar på arbetsmarknadens utmaningar. När de verktyg som redan finns inte används väcks frågan om det egentligen handlar om något annat. Kanske handlar det inte om att skapa fler jobb. Kanske handlar det om att flytta makt från löntagare till arbetsgivare?
För Kommunal är utgångspunkten enkel. Vägen in på arbetsmarknaden får aldrig vara fattigdom. Den som arbetar ska kunna leva på sin lön. Arbete ska ge trygghet, frihet och möjlighet att bygga ett bättre liv, inte bara vara ett sätt att kvalificera sig för fortsatt ekonomisk oro.
Det är en princip värd att försvara, även inför avtalsrörelsen 2027.
