Villkoren i välfärden: “Vi måste hinna se hur vårdtagaren mår – inte bara bocka av minuter”

För undersköterskan Annelie Gyllander Skog i Vänersborg tillhör uteblivna pauser en vanlig arbetsdag. Stressen är konstant – och utrymme för återhämtning finns inte.

– Det är väldigt vanligt att man inte hinner pausa eller ens gå på toaletten. Det är bara att köra på, säger hon.

Hon arbetar inom hemtjänsten, ofta ute på landsbygden. Någon gång kan hon hinna ta en paus i bilen, men att hinna åka in till lokalen är i princip uteslutet.

– Ibland händer det något akut, då får man åka in. Annars blir det ingen paus alls. Det är inte realistiskt i vår verklighet.

“Vi ska göra så mycket som möjligt – hela tiden”

Tidspressen är ständigt närvarande.

– Vi ska hinna med så mycket som möjligt. I vissa områden bor brukarna i hyreslägenheter, då finns det ingen tid mellan besöken alls. Du hinner inte ens gå ut med soporna emellan besöken.

Tid som tidigare fanns för att förflytta sig har skalats bort.

– Förut hade vi restid. Nu har vi ingenting. Det gör att många kollegor blivit rejält stressade.

Annelie har själv upplevt att inte hinna på toaletten under ett helt pass – och det har haft konsekvenser.

– Det gör dig bara ännu mer stressad. Jag har haft kollegor som fått kissa i skogen. Själv har jag haft besvär och fått jätteont i magen. Vad ska man göra? Det är inte alltid man kan vänta.

“Man presterar sämre – och riskerar att missa saker”

Konsekvenserna är inte bara fysiska – de sätter sig också i huvudet.

– Du blir trött, tankarna snurrar och man blir okoncentrerad. Då är det lätt att missa något. Och när du är ute hos brukare har du inte alltid tillgång till dricksvatten heller, så du får ta med allt själv – men det gör ju att du dricker för lite också.

“Vi har inte ens tid att vara medmänniskor”

När arbetsmiljön är så här pressad, påverkas även kvaliteten i omsorgen.

– När vi har 20 minuter hos någon så ska vi hinna allt. Men man jobbar snabbare än man borde bara för att hinna. Vi hinner inte sitta ner och prata. Och då ser man inte heller hur brukaren verkligen mår.

För att det ska bli bättre krävs flera förändringar, menar Annelie.

– Vi behöver mer restid mellan brukare, särskilt på landsbygden. Allt är så slimmat nu – vi får inte ha någon tom tid alls. Det håller inte i längden.

Hennes budskap till politiker och beslutsfattare är tydligt:

– Tänk om det var ni eller era anhöriga som fick vård. Vi måste hinna vara människor i jobbet – inte bara bocka av minuter i ett schema.