Världens bästa jobb - men usla arbetsvillkor ger otrygghet
- Brukarens behov styr vårt arbete – vi är deras förlängda armar, ben och många gånger deras röst utåt. Jag har ett helt fantastiskt jobb, men med otroligt dåliga arbetsvillkor, säger Joacim Ljadas, Umeå, som arbetar som personlig assistent.
Kommunal jobbar just nu för att personliga assistenter ska ha samma löneökningar som alla andra grupper på arbetsmarknaden. Joacim Ljadas har arbetat som personlig assistent i sjutton år. Han älskar sitt arbete, men de dåliga arbetsvillkoren medför en otrygghet i tillvaron.
- Det är världens bästa jobb. Vi gör det möjligt för brukarna att fungera i vardagen och det är ett fritt arbete där ingen dag är den andra lik. Men skulle jag tänka egoistiskt på pension, lön och trygghet skulle jag byta jobb direkt, säger Joacim Ljadas.
Personkemin måste stämma
Det är ett yrke som kräver fingertoppskänsla och att kunna känna in brukarnas behov. Det är viktigt att brukaren känner trygghet med sina assistenter.
- Mina brukare har egna arbeten och jag ska se till att de kommer till jobbet precis som vilken vanlig människa som helst. De ska vara på rätt plats, vid rätt tid och ha rätt utrustning med sig.
- Ju längre du har arbetat i yrket desto bättre fungerar det. Då vet du rutinerna och vet vad nästa drag blir. Det tar ett tag att skolas in – personkemin mellan assistenten och brukaren måste stämma.
Det kan ta flera månader att hitta rätt medarbetare.
- En stabil arbetsgrupp är oslagbar, där kollegorna har samma tänk kring jobbet och känner brukaren. Fungerar inte samarbetet blir det jobbigt.
- De senaste åren har det blivit ett genomfartsyrke. Folk är yngre och stannar som assistenter allt kortare tid.
Låga löner och kort uppsägningstid
Joacim Ljadas ser förklaringen till detta med att förutsättningarna för de personliga assistenterna är mycket dåliga. Han är själv fackligt aktiv och med i Kommunals förhandlingsdelegation.
- Vi har så himla dåliga villkor. Folk backar från yrket när de läser i sociala medier hur assistentbolagen ser på oss. Vi har väldigt låga löner och vi har fjorton dagars uppsägning, vilket medför en oerhörd otrygghet.
- Trots det ville arbetsgivarna att vi skulle ha noll dagars uppsägning vid de förra förhandlingarna, men det satte Kommunal stopp för. Ingen sund människa vill ha ett jobb där du sparkas på dagen. Det är ett så oerhört kortsiktigt tänk.
Arbetsgivarna måste ändra attityd
Arbetsgivarna klagar idag på att det är svårt att hitta arbetskraft till assistansbolagen.
- Den här branschen kommer att vara i fritt fall om inte Almega och Vårdföretagarna ändrar sin attityd mot oss personliga assistenter. Idag är vi inte värda någonting.
- De bråkar om några kronor, men vi vet att det finns pengar hos arbetsgivarna. De måste tänka om – det blir allt svårare att få folk att arbeta med detta.
Joacim har kollegor som har slutat på grund av dåliga löner och osäkra villkor.
- Har man huslån och familj går det inte att dribbla med tryggheten. De flesta jag känner går dessutom på timlön. Tryggheten skulle stärkas om vi fick månadslön i stället. Det skulle lösa mycket av branschens utmaningar. Det skulle vara en bra morot, säger Joacim Ljadas.
