Hej Medlem- Jonas Björid, Brandman och arbetsplatsombud i Östersund
"Hej medlem" är en reportageserie om vardagshjältarna i Kommunal Mellersta Norrland.
I första delen får ni bekanta er med Brandmannen Jonas Björid som arbetar på brandstationen i Östersund. Han är även arbetsplatsombud sedan några månader tillbaka.
I elva år har Jonas Björid arbetat som brandman, men karriärsvalet var inte givet från början.
Jag hade aldrig någon pojkdröm om att bli brandman utan idén föddes väl lite när jag pratade med min kusin som arbetade som det. Då vart jag nyfiken och bestämde mig för att ansöka till utbildningen och när jag kom in på den så gjorde jag praktik på stationen här i Östersund och kände direkt att jobbet passade mig då det är både fysiskt och psykiskt arbete. Någonstans känns det som att man gör något bra för samhället också.
Det finns såklart också tuffa utmaningar med yrket då man ibland får åka på larm som innebär skadade eller chockade personer. Där tycker jag ändå att vi har ett bra arbetssätt hur vi hanterar dem situationerna men det är klart att du måste vara i bra mental form för att kunna bearbeta olika saker.
Efter utbildningen flyttade han till Stockholm och började jobba som brandman men efter några år var det dags att flytta hem till Östersund igen.
Det är en stor skillnad på att arbeta nere i Stockholm mot här i Östersund. För det första så har du många heltidsstationer på nära avstånd till varandra inom Stockholmsområdet, man kan stötta upp och hjälpa varandra ofta. Här uppe är vi den enda heltidsstationen i hela Jämtland men vi stöttas upp av deltidsstationerna. Löneutvecklingen är det också stor skillnad på beroende på vart i landet du bor. Inför min tredje sommar fick jag fast tillsvidaretjänst i Stockholm och samma löneökning som alla kollegor som var standard inom kommunal och enligt märket.När det var dags att flytta hem igen till Östersund gick jag från 29 000 i lön till 23 500 i månaden och har fortfarande ingen fast tjänst här efter fyra år. Det är väl det som är speciellt inom räddningstjänsten, här i Östersund finns det 30 tillsvidaretjänster och så länge ingen slutar så får man gå som vikarie och sätta upp sig på dem pass man kan jobba månad för månad. Den största utmaningen med det är att jag inte kan planera min vardag längre fram än en månad i taget. Man har ju frågat sig några gånger om det är värt det, men än så länge tycker jag om jobbet för mycket för att byta.
Har detta varit bidragande till att du också blivit fackligt aktiv?
Ja det skulle jag säga. När jag jobbade nere i Stockholm var fackliga frågor något man nästan aldrig behövde tänka på, organisationen var så stor och man visste vilka som hade fackligt engagemang och vem man skulle gå till om man undrade något. Här i Östersund blir det en helt annan situation eftersom vi är ensam heltidsstation i hela Jämtland.
Då ökar ju behovet av att vi här på stationen måste ta tag i det fackliga frågorna själva. Jag har egentligen aldrig haft något fackligt driv själv utan det har mest kommit av att det har saknats folk som har koll på dem frågorna och då kände jag väl att det kan vara bra att vara den personen som har koll.
Så det fackliga intresset är inget som funnits med dig länge?
Inte länge alls, jag är ju född 1989 och tillhör generationen som kallas ”millennials” vi har varit otroligt bortskämda med hur det har sett ut i samhället och i arbetslivet. På de arbetsplatser jag varit på har det inte varit någon skillnad om man varit kille eller tjej eller liknande och därav inga konstigheter med till exempel lönefrågor och lika rättigheter på arbetsplatsen. Det har inte funnits något som jag behövt kämpa för på det arbetsplatser jag varit.
Det är nu när det här med dygnsvilan kom som jag för första gången har stött på något som engagerar så pass mycket att vi kände att nu måste vi organisera oss på arbetsplatsen för att kunna vara med och påverka.
Jag och två kollegor gick ihop och tänkte att om vi är fler som delar på det fackliga frågorna blir det lättare.
Jonas Björid
Har ni fått bra stöd från Kommunal när ni väl bestämde er för att organisera er här på arbetsplatsen?
Ja det har funkat jättebra, vi har träffat sektionen lokalt några gånger och vi hade en representant med från Kommunal på lönerevisionen.
Nu är dygnsvilan den största fackliga frågan, varför blir den så stor tror du? Vad kommer bli den största skillnaden för er som arbetar?
Framför allt så blir ju den stora grejen för dem som har familj eller pendlar en längre bit att dem kommer behöva jobba fler pass och inte få lika mycket tid hemma. Det blir också en stor skillnad rent arbetseffektivt här på stationen. Som det är idag kan vi jobba med en viss planering och rutin som gör att effektiviteten av till ex skötsel av fordon mm blir bättre än om det ska behöva göras flera gånger på ett dygn för att man ska byta personal. Vi hinner också med mycket av det jobb som ska göras i slangverkstaden och rökverkstaden även om vi blir avbrutna för larm så kan vi ta upp det arbetet efter och hinna med det under arbetspasset. Jag tror också att den stora oron bottnar i att vi inte har någon kontroll eller vetskap om hur det kommer bli. Även om vi får igenom en dispens räcker den ett år sen måste vi ansöka på nytt så det kommer hela tiden ligga en oro för hur det kommer bli framöver.
Vi är ju väldigt sällan sjukskrivna inom räddningstjänsten så det här med att det ska vara ett arbetsmiljöproblem köper vi inte riktigt. Man pratar också om längre återhämtning men för oss blir det ju tvärtom. Om vi får fler pass så kommer vi behöva vara på stationer fler dagar och få kortade tid mellan passen än vad vi har idag, så för oss går inte argumenten ihop.
Vad kan Kommunal göra för att förbättra för er inom räddningstjänsten?
Vi är ju en väldigt liten del i Kommunal har man märkt nu när man är mer aktiv och så är det med räddningstjänsten i stort också, vi är en liten organisation. Det som jag tycker saknas från Kommunals håll är ett mer branschinriktat fokus på räddningstjänsten. Om man jämför lite med BRF så är ju dem väldigt aktiva med att skapa det här branschfackliga för oss inom räddningstjänsten, ibland känns det som att kommunal är lite för stora och breda för att vi inom räddningstjänsten ska känna oss relevanta i sammanhanget.
Tillbaka till yrket som brandman då, vad är det bästa med ditt yrke?
Variationen helt klart, den ena dagen är aldrig den andra lik. Sen att det är både fysiskt och psykiskt arbete tycker jag är kul och också där får du en stor variation. Man jobbar också mycket med problemlösning vilket är roligt och passar mig. Det är också otroligt kul att jobba i grupp och den gruppgemenskap man bygger tycker jag är fantastisk. Och sen har det även varit arbetstiderna.
