Djursjukskötaren Nina brinner för djuren

Hej Nina! Berätta om din bakgrund inom djursjukvården?

– Jag har jobbat inom djursjukvården sen hösten 2004. Jag gick på gymnasium med inriktning djurvård och fastnade för djursjukvård genom kurserna om detta. Planen var att jag skulle praktisera först för att kunna ansöka till högskolan och plugga till djursjukskötare i Skara (ligger nu i Uppsala).

Men sedan fick jag fast anställning på samma arbetsplats där jag fortfarande jobbar. Jag tog sedan min legitimation på övergångsreglerna, vilket innebar en tentamen och en momentlista. Djurintresset har alltid funnits där.

Hur är jobbet i sig?

– Jag jobbar på ett stort djursjukhus där variationen är stor. Vi tar mest in hundar och katter. Men fallen varierar mycket, allt från vaccination till ortopedikirurgi och intensivvård. Jag jobbar mycket på operationsavdelningen som anestesisköterska, men är också en hel del på vårdavdelningen och intensivvårdsavdelningen.

Det är ett tufft jobb, både fysiskt och mentalt. Man behöver vara stresstålig och inkännande, vi träffar många djurägare som är oroliga för sina djur, och patienter som är alltifrån friska till döende.

Vilken är den vanligaste missuppfattningen tror du, vad gäller djursjukvård? Är det dyrare i Sverige?

– Jag upplever ofta att djurägare tycker att djursjukvård är dyrt och håller till viss del med. Det är kostsamt att behandla djur på djursjukhus. Men att hålla sig uppdaterad med den senaste teknologin med diverse maskiner och specialister för att kunna ge så bra djursjukvård som möjligt, är också kostsamt.

Vissa djurägare tycker också att vi har ett ansvar för att ta hand om djuren, även om de inte har råd, att vi bedriver en ideell verksamhet. Det skulle vi säkert också vilja göra. Men om verksamheten inte är lönsam, har vi snart inga jobb. Jag skulle gärna vilja slippa pengabiten helt, det vore en dröm att få kunna arbeta utan pengabegränsningar.

Vad tycker du mest om i ditt jobb?

– Jag tycker att narkos och intensivvård är roligast. Det är ofta patienter som kräver mycket. Man måste vara 100% närvarande hela tiden, de kan gå från att må bra till att bli jättedåliga snabbt. Sedan är det alltid roligt att få se djur som klarat sig mot alla odds återförenas med sina djurägare, det tröttnar jag aldrig på.

Har du några tips på kompetensutbildning i ditt yrke?

– Mycket av vår utbildning sker internt, det finns alltid någon som kan mer. Det finns massor av kurser man kan söka externt, och intranätet på arbetsplatsen ger en möjlighet att ta del av senaste forskning. I alla fall på min arbetsplats.

Vad har den fackliga delen för betydelse för dig och dina kollegor?

– Den fackliga verksamheten har utvecklat en trygghet för mig som arbetstagare, med ett kollektivavtal som reglerar lön och ob-tillägg bland annat. Den ger också stabilitet genom att den fackliga organisationen är stor och stabil.

Vad skulle facket kunna göra mer av eller bättre?

– Jag tror framför allt att det behövs mer folk med kunskap om branschen på alla nivåer och fler arbetsplatsombud.

Hur kan man nätverka i ditt yrke med andra kollegor i branschen?

– Det finns grupper på sociala medier inom djursjukvård man kan gå med i.

Vad skulle du tipsa en nybliven djurägare om?

– Ta information från uppfödare med en nypa salt. Lyssna mer på utbildad personal. Träna tidigt på hantering av djuret, såsom kloklippning, tandborstning och hantering på bord. Det underlättar när det väl är dags. Man kan också undvika en hel del problem genom att till exempel borsta tänder och ta hand om päls och klor. Och kastrera ditt djur om du inte vill avla.

Har du egna husdjur?

– Jag har en elva år gammal Pomeranian/Lhasa apso-blandning, som heter Fudge.

Slutligen, om du inte jobbade med djursjukvård, vad skulle du då jobba med?

– Om jag inte jobbade med djursjukvård, skulle jag nog jobba inom humansjukvården. Men det är helt fantastiskt att jag kan kombinera mitt djurintresse med min fascination för medicin i mitt jobb!