130 arbetsplats- och skyddsombud inom funktionshinder träffades i Göteborg

säger Anna Skarsjö.

Kommunals förste vice ordförande Per Holmström fortsatte med att prata om hur viktiga de fackliga företrädarna är på arbetsplatsen. Kommunals kongress beslutade förra året att fördubbla antalet arbetsplats- och skyddsombud till 2019. Per Holmström flaggade också för att organisationsgraden inom funktionshinder är farligt låg, vilket gör att Kommunal har mindre möjlighet att sätta tryck på arbetsgivaren. Det är dessutom svårt att konflikta inom funktionshinder, eftersom man ofta är så nära sin assistansberättigade.

Ett av arbetsplatsombuden berättade om ett motstånd på arbetsplatsen att gå med i Kommunal. Kollegorna upplever Kommunal tungrott och toppstyrt. Anna Skarsjö tipsar då om att utgå från sig själv när man pratar om varför det är viktigt att organisera sig. Varför gick jag med, varför väljer jag att arbeta fackligt. Dessutom pågår nu en genomgripande förändring av Kommunal. Mer av det fackliga arbetet ska utföras av ombuden på arbetsplatsen, vilket gör att Kommunal kommer närmare medlemmarna. det pågår också en stor medlemsdialog där vi fångar in vad medlemmarna vill ha av sitt fackförbund och vilka förändringar den vill se. En ny ledning och nya strukturer har vi redan fått på plats, så arbetet är påbörjat.

Per Holmström påminde om att personliga assistenter är en stor medlemsgrupp inom Kommunal och kan, om man organiserar sig, sätta tryck både på sitt fackförbund och på politiken. Ett bra underlag när man talar om villkoren inom funktionshinder är rapporten ”Arbete på samma villkor som andra – Dags att styra upp den personliga assistansen” som Kommunal gjorde 2016. 

De tre politikerna från Socialdemokraterna, Marina Johansson, Tord Karlsson och Ingrid Andreae, fick representera arbetsgivaren Göteborgs stad. Även de diskuterade utifrån frågeställningarna ovan och svarade på frågor från de fackliga företrädarna. Frågorna och synpunkterna var många och trots att det var gott om tid avsatt för detta, räckte det inte riktigt till.

Två privata arbetsgivare, kooperativet GIL och stiftelsen Betaniahemmet, presenterade sig själva och hur de arbetar för att göra sig attraktiva för både assistansberättigade och personal. GIL profilerar sig genom att erbjuda kompetensutveckling och genom att driva socialpolitiskt arbete, något som personalen kan sympatisera med och vara stolta över. På Betaniahemmet har man börjat se över arbetstiderna för att kunna erbjuda heltider till alla. Det var inte aktuellt tidigare, men man ser nu att det behövs.

Arbetsmiljö

Det höga sjuktalen avskräcker människor från att söka sig till yrket, menar en av deltagarna. Cheferna inte har tillräcklig kunskap om arbetsmiljö. Tord Karlsson besvarar detta med att problemet måste lösas med fler anställda och att personalen får mer delaktighet och inflytande över arbetsvillkoren.

Anna Skarsjö, Kommunal Väst, tar också upp kostnaderna för en bristande arbetsmiljö. Sjukskrivningar kostar mycket pengar.

Tord Karlsson fick också besvara en fråga om vad man som arbetsgivare gör åt det absurda faktum att man ska behöva byta arbete för att komma upp i lön. Något bra svar på den frågan fanns inte, men det var inget okänt problem.

Ett av Kommunals ombud informerade om att det finns för få platser till de utbildningar som erbjuds. Om bara en person i gruppen får gå en utbildning så är det svårt att dela med sig av kunskapen och använda den i arbetet.

Yrkets framtid

Alla inbjudna talare var eniga om att det krävs mer pengar till verksamheten för att nå den nivå som önskas.  Men när inga pengar finns, vad gör vi då, frågar Anna Skarsjö. Lyssna på personalen, är hennes svar på sin egen fråga.

Flera av de fackliga ombuden lyfter arbetstidsförkortning som ett sätt att göra yrket mer attraktivt. Ett förslag som får blankt nej av Tord Karlsson. Det kostar alldeles för mycket pengar för staden och om det ska göras så är det staten som får betala för det.

Det är ett svar som bland andra Mohammad Aslani från sektion Askim Frölunda Högsbo inte nöjde sig med. Han menade att som arbetsgivare har staden ett ansvar för att förbättra arbetsmiljön och försöken med förkortad arbetstid borde testas i större omfattning. Vidare påpekade Mohammad Aslani att besparingar i verksamheten alltid görs ”längst ut”, till exempel genom att dra ner på personal och kompetensutveckling för personliga assistenter. Det måste väl gå att göra besparingar även högre upp i organisationen?

Petra Ramstedt, stödassistent från Askim Frölunda Högsbo, frågade politikerna hur hennes yrke skulle kunna uppfattas som attraktivt med de resurspass som hon fick samtidigt som rätten till heltid infördes i Göteborg. Det här ser olika ut i olika stadsdelar, men Petra Ramstedt har sju arbetsplatser, förutom sin ordinarie, som hon kan få gå till när hon har resurspass. Dagen innan resurspasset får hon veta vart hon ska gå och vilken tid hon ska börja arbeta.

menar Petra Ramstedt.

Svaret från Tord Karlsson var att det är sällan som dessa resurspass leder till att man behöver gå till nya arbetsplatser än sin egen, något som Petra Ramstedt höll med om samtidigt som hon vidhöll att resurspassen innebär stress och olust. Tord Karlsson menade vidare att det var upp till Kommunal att avgöra om heltidsavtalet var bra.

Anna Skarsjö, Kommunal, svarade då att heltidsavtalet är bra i grunden, men det tillämpas inte alltid på ett bra sätt. De tio stadsdelarna tolkar det olika, vilket på en del ställen har medfört försämringar för medlemmarna i Kommunal och det var naturligtvis inte avsikten då det undertecknades.

Det här var det första gemensamma mötet för alla Göteborgs arbetsplats- och skyddsombud inom funktionshinder. Det lär inte vara det sista, med tanke på allt som fanns att diskutera, med både politiken, avdelningen och varandra. Mycket är ju också i görningen, med tanke på LOV, så det finns allt att vinna på att hålla liv i det här branscharbetet.