Från urholkning till avveckling

År: 2025

Den offentligt finansierade välfärden är avgörande för Sveriges ekonomi såväl som en central del av landets krisberedskap. Här utbildas medborgarna, här tar sig människor tillbaka till samhället efter sjukdom och skador. Barnomsorg, äldreomsorg och stöd till personer med funktionsnedsättning berikar barnens och brukarnas vardag och ger möjlighet för anhöriga att arbeta och leva ett vanligt liv.

Den här rapporten visar både att välfärden är underfinansierad och att styrningen av den brister. För att kunna leva upp till medborgarnas behov och det uppdrag politikerna ger till välfärdsverksamheterna krävs ökade ekonomiska resurser och en förbättrad styrning. 

I rapporten beskrivs hur välfärdens förutsättningar kraftigt förändrats, till exempel genom att:

• Skatternas andel av BNP har sjunkit och därmed påverkat välfärdens finansiering negativt. 
• Vinsterna i välfärdssektorn har ökat från cirka en halv miljard kronor år 2000 till över fem miljarder kronor år 2023. 
• Befolkningens sammansättning har förändrats – sociala utmaningar har ökat och socialtjänsten får in och utreder svårare ärenden och ett större antal anmälningar.
• Medicinska framsteg räddar fler liv men ökar samtidigt kostnaderna och mängden arbete i sjukvården. 

Rapporten lyfter också tre perspektiv som visar varför välfärdens finansiering behöver stärkas:

• Höjd beredskap – I kris eller krig blir samhället ännu mer beroende av en välfungerande välfärd, vilket inte minst blev tydligt under pandemin. 
• Ambitionshöjningar – När politikernas uppdrag till välfärden blir mer ambitiösa, med ökad grad av reglering som följd, och förväntningarna på välfärden ökar måste de ekonomiska resurserna öka i motsvarande grad.
• Demografin – Med en allt äldre befolkning krävs att en större andel av den arbetsföra befolkningen arbetar inom välfärden.

Samtidigt är det möjligt att ändra styrningen av välfärden för att använda dagens resurser bättre. Rapporten visar tre konkreta exempel på styrning som bidrar till höga kostnader: 

• När antalet gymnasieskolor ökat mer än antal elever har allt mer resurser lagts på overheadkostnader och ökad kontroll. Under en period där antalet gymnasieelever ökat med drygt 13 procent, har antalet anställda på Skolverket och Skolinspektionen ökat med 51 procent. 
• Digitala vårdtjänster används i huvudsak av friska åldersgrupper med korta avstånd till närmaste vårdcentral. Digitala vårdtjänster har potential att sänka tröskeln för att söka vård och undvika långa transporter när det är möjligt. Idag används dock tjänsterna främst av unga och relativt friska personer i större städer med följden att de som kanske behöver vården mest inte får den först. 
• Kommuner och regioner skulle ha mycket att vinna på att samordna IT tjänster. Idag bedrivs förvaltning, upphandling och utveckling av IT-system i många fall i stuprör inom respektive kommun eller region. En större nationell samordning skulle kunna förbättra IT-tjänsterna och frigöra resurser. 

En stärkt välfärd kommer att kräva fler som arbetar inom välfärden. Även inom detta område finns mycket som kan göras redan idag. Genom att bli av med den ofrivilliga deltiden, minska sjukfrånvaron och nå ett jämställt föräldrauttag frigörs ett arbetskraftsutbud, delvis inom befintlig personalstock, motsvarande 46 000 tjänster. 

Avslutningsvis ger Facken i Välfärden fem förslag för att öka finansieringen och förbättra styrningen av välfärden:

1. Värdesäkra statsbidragen. Statsbidragen behöver automatiskt kompensera för löneökningar och demografiförändringar. 
2. Stopp för pressmeddelandepengarna. Det måste vara tydligt hur en ökning av anslagen till verksamheterna förhåller sig till en uppräkning i takt med kostnaderna så att nedskärningar inte kan maskeras som satsningar.
3. Det behövs bättre kunskap om vad valfrihetssystemen faktiskt kostar skattebetalarna. Privata välfärdsföretags rätt att etablera sig kan innebära ökade kostnader för samhället. Därför behöver valfrihetsystemen utredas och fakta läggas fram som kan ligga till grund för en saklig debatt om valfrihetssystemens betydelse för välfärdens finansiering. 
4. En översyn av de per capita-baserade ersättningssystemen. Att betala aktörer per “huvud” leder till skeva incitament, inte minst på skolområdet med höga fasta kostnader per elev – vilket kan tvinga kommuner till drastiska åtgärder vid marginella skillnader i barnkullarnas storlek. 
5. Digitaliseringen behöver samordnas nationellt. Staten bör ta ett nationellt ansvar kring investeringar och utbyggnad av infrastrukturen för digitalisering och AI. Dessutom krävs fler initiativ som stöttar kommuner och regioner i till exempel upphandlingar av digital infrastruktur. Idag gör regioner och kommuner olika vilket skapar ojämlika förutsättningar för invånare och personal att ta del av välfärden över landet.