Visioner räcker inte för en bra arbetsmiljö
Blogginlägg
Regeringens nya arbetsmiljöstrategi innehåller bra övergripande mål och visioner för arbetslivet. Problemet är att de inte verkar vilja investera något för att driva igenom målen. För att välfärdens arbetsmiljö ska bli bra måste regering och riksdag också ta ett större ansvar.
I går publicerade regeringen sin arbetsmiljöstrategi för åren 2026–2031. Som en övergripande problembeskrivning är den träffsäker. Den tar upp många av de problem och risker som medlemmarna i Kommunal möter på arbetsplatsen. Strategin lyfter viktiga frågor som hög arbetsbelastning, psykisk ohälsa, hot och våld, samt hur digitalisering och AI förändrar arbetslivet. Den innehåller också bra visioner och mål för goda arbetsvillkor och ett bättre arbetsliv.
Strategin ska styra mot fyra olika mål: arbetslivet ska vara hållbart, hälsosamt, tryggt och innovativt. Delmålet om ett hållbart arbetsliv handlar om att alla ska kunna, orka och vilja arbeta ett helt arbetsliv. Arbetet ska också bidra till hälsa, utveckling och välbefinnande. Att arbetslivet ska vara tryggt innebär att ingen ska riskera säkerhet, liv eller hälsa på grund av arbetet. Den innovativa delen handlar om att goda arbetsmiljöer bidrar till individers, arbetslivets och samhällets förändring, utveckling och omställning. Hur arbetet går med att uppfylla målen ska rapporteras årligen, i regeringens resultatredovisning till riksdagen.
Glappet är väldigt stort mellan dagens arbetsmiljö inom välfärden och ambitionerna i arbetsmiljöstrategin.
Så, jättebra mål! Men – hur i hela friden ska målen kunna uppnås? För glappet är enormt mellan dagens arbetsmiljö inom välfärden och ambitionerna i arbetsmiljöstrategin. Regeringen själva lyfter att sjuktalen är de högsta på arbetsmarknaden och att kompetensförsörjningen är en långvarig utmaning. De skriver: ”Många i den skattefinansierade välfärdssektorn anger att de inte orkar arbeta heltid med den nuvarande arbetsbelastningen samtidigt som det är brist på personal inom denna samhällskritiska sektor.”
Jag saknar framför allt fyra områden i strategin, som snabbare skulle leda till att målen uppnås.
En slimmad välfärd, som varken tar höjd för medborgarnas behov eller kraven på verksamheten, kommer fortsätta producera arbetsrelaterad ohälsa och arbetsmarknadens högsta sjuktal.
Till att börja med är det ekonomiska satsningar. Förutom kunskap, ambitioner och tillsyn behövs en klok fördelningspolitik. Välfärden finansieras med skattemedel. En slimmad välfärd, som varken tar höjd för medborgarnas behov eller kraven på verksamheten, kommer fortsätta producera arbetsrelaterad ohälsa och arbetsmarknadens högsta sjuktal.
Sedan har vi problemen med att så många arbetsgivare inte bedriver ett aktivt arbetsmiljöarbete för att skapa en hållbar arbetsbelastning. Det behövs ett tydligare och skarpare straffansvar för de arbetsgivare som inte följer Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete och organisatorisk och social arbetsmiljö.
En annan del som saknas är förslag för en utbyggd företagshälsovård. Både arbetsgivare, arbetstagare och skyddsombud behöver mer arbetsplatsnära stöd i komplicerade arbetsmiljöfrågor, vilket kräver en utbyggd professionell företagshälsovård.
Slutligen behövs en kraftsamling för välfärden på regeringsnivå – vilket Kommunal och övriga förbund inom Facken i välfärden har efterlyst i möten med ansvariga ministrar under det senaste året.
En bra arbetsmiljö i välfärden ger vinster till alla – arbetstagare, arbetsgivare, medborgare och samhället i stort – men för att vi ska nå dit krävs politiska prioriteringar och investeringar.
Arbetsmiljön inom välfärden är inte bara en angelägenhet för personalen. Den berör alla som är beroende av tjänsterna i sektorerna. En bra arbetsmiljö i välfärden ger vinster till alla – arbetstagare, arbetsgivare, medborgare och samhället i stort – men för att vi ska nå dit krävs politiska prioriteringar och investeringar.
Hoppet står nu till de politiska partierna inför valet, att komma med förslag på hur välfärdens riskyrken ska kunna bli friskyrken. Regering och riksdag behöver säkerställa en långsiktigt hållbar finansiering, som säkerställer rätt bemanning, konkurrenskraftiga arbetsvillkor och goda organisatoriska förutsättningar.
