Egen regi – elefanten i verktygslådan i kampen mot arbetslivskriminalitet
Blogginlägg
Två myndighetsrapporter har på senare tid satt ljus på stora problem kopplade till kriminalitet i offentligt upphandlad verksamhet. Men i förslagen på lösningar finns en blind fläck – faktumet att det alltid är en möjlighet att återta verksamheter i egen regi.
I en färsk myndighetsgemensam rapport om organiserad brottslighet i välfärden visas att kriminella aktörer har etablerat sig brett i just de delar av välfärden där privata utförare verkar. Det handlar i klartext om skattepengar som göder kriminalitet. Det handlar också om sämre kvalitet i välfärden och inte sällan om exploatering av arbetare. Rapporten är tydlig med att privatisering, kombinerad med tillitsbaserade system för kravställning och uppföljning, skapar sårbarheter som utnyttjas systematiskt.
Statskontorets rapportFörbättrad kontroll och uppföljning av privata utförare i kommuner och regioner från i fjol rör sig i samma landskap, men från ett styrningsperspektiv. Den landar i att kontrollen är avgörande – men samtidigt ofta bristfällig, ojämn och otillräckligt prioriterad. Problemen beskrivs i termer av informationsasymmetri, svårigheter att formulera fungerande avtal, bristande resurser och begränsade möjligheter att ingripa när något går fel.
Det handlar i klartext om skattepengar som göder kriminalitet.
Det finns fler exempel på liknande rapporter och utredningar de senaste åren. Mönstret känns igen; när det kommer till förslag på lösningar så landar det i regel kring samma typ av åtgärder: mer kontroll, bättre uppföljning, skarpare krav, ökad tillsyn. Det är i grunden rimliga förslag. I många fall också nödvändiga. Som så ofta när det kommer till komplexa problem behövs det en hel verktygslåda av åtgärder.
Men frågan är hur långt vi kan – och bör – gå på den vägen. Varje ny kontrollmekanism kräver resurser. Varje extra tillsynsinsats innebär mer administration, fler uppföljningar, fler utredningar. Steg för steg byggs en kontrollapparat upp kring den upphandlade verksamheten. Hur mycket resurser är det rimligt att lägga på att kontrollera verksamhet som vi själva har valt att lägga ut?
Mönstret känns igen; när det kommer till förslag på lösningar så landar det i regel kring samma typ av åtgärder: mer kontroll, bättre uppföljning, skarpare krav, ökad tillsyn.
Att upphandla verksamhet framställs ofta som ett sätt att sänka kostnader. Och visst – på kort sikt innebär det ofta en besparing. När anbuden pressas och konkurrensen hårdnar, sjunker priserna.
Men det vi inte ser i upphandlingsunderlagen är de långsiktiga kostnaderna. Vad kostar det när arbetsvillkor dumpas? Vad kostar det när seriösa aktörer trängs undan av oseriösa? Vad kostar det när myndigheter måste lägga allt större resurser på att upptäcka och bekämpa fusk och kriminalitet?
Och kanske viktigast av allt: vad blir nettokostnaden för samhället när skattepengar, via upphandlingar, i praktiken bidrar till att göda oseriösa strukturer?
När verksamheter kännetecknas av hög informationsasymmetri, svårmätbar kvalitet, beroenderelationer och konkret sårbarhet för organiserad brottslighet, då är det kanske inte förvånande att kontrollen brister. Frågan är snarare om problemet ligger i genomförandet – eller i själva organiseringen?
Ibland är det mest rationella att ta tillbaka verksamheten i egen regi, det vill säga drivas av kommuner och regioner själva. Detta gäller särskilt i branscher där riskerna för arbetslivskriminalitet, oskäliga arbetsvillkor och bristande arbetsmiljö är höga. När det offentliga är arbetsgivare ökar insynen och kontrollen. Risken för fusk minskar.
Ibland är det mest rationella att ta tillbaka verksamheten i egen regi, det vill säga drivas av kommuner och regioner själva.
Detta sker också i praktiken. Systematiska översikter av forskningen om ”backsourcing” visar hur återtagande i egen regi ofta aktualiseras när kvalitet brister, kostnader ökar och kontrollen inte fungerar. När kontrakt inte fungerar i praktiken och styrningen brister, tvingas det offentliga ta tillbaka verksamheter.
I Kristin Linderoths rapport från Arena Idé analyseras bland annat Lomma kommuns återtagande av äldreomsorgen i egen regi. Bilden är tydlig: kommunen fick bättre rådighet, personalens arbetsvillkor blev bättre och det blev färre klagomål från medborgare.
Ett perspektivskifte är nödvändigt i denna fråga. Den utbredda föreställningen om att offentlig verksamhet måste upphandlas för att vara effektiv behöver utmanas. Kommunal vill att egen regi alltid utreds och värderas som ett alternativ innan beslut tas om upphandling. Egen regi är inte alltid lösningen, det är inget universalmedel. Men det är ett reellt och underutnyttjat alternativ – ett viktigt verktyg i verktygslådan.
