"Vi måste kämpa för det vi har, annars kommer vi att tappa det"

I snart 40 år har Susanne Danielsson jobbat inom köksverksamheten i Umeå kommun. Först som kökspersonal, och senare kock. Sedan många år tillbaka är hon dessutom ett engagerat skydds- och arbetsmiljöombud för Kommunal.   

Vi hälsade på Susanne Danielsson på arbetsplatsen i köket på Tegs centralskola för en pratstund inför arbetsmiljödagen den 28 april. 

Hej Susanne! Vad gör du som arbetsplats- och skyddsombud på din arbetsplats?
Hela tiden är det saker som kan hända, olika brister. Nu till exempel är vår diskmaskin för hög, så de måste komma och sänka den. 
Det blir inte bra för axlarna. Men om man har bockat av en sak så är det ingenting som säger att det inte kommer fler. Sedan gör jag skyddsronder och brandskyddsronder.

Hur arbetar ni fackligt här? 
Vi bestämmer tillsammans, och vi förändrar tillsammans.  Det blir först en diskussion, och sen tar vi det vidare till chefen. 
Och det är det det går ut på. Det är inte jag själv som ska förändra saker och ting, utan man måste göra det tillsammans. Det är så det blir förbättringar! 

Vad är det bästa med ditt jobb?
Vi jobbar inga kvällar, inga helger och inte så långa arbetstider.  Det är socialt och varierande, vi lagar mat, städar, fixar och donar.
Och så gillar jag ungdomarna, och att göra lite extra gott ibland - som idag till exempel, när det är tacos. Och så får man en push när de säger att det är gott, då blir man glad! 

Är det någon särskild arbetsmiljöfråga som är viktig just i det här yrket?
Det här är ett tungt jobb, vi blir ofta utslitna eftersom det är kroppsarbete hela dagen. Det är tung mat som ska lyftas, stora mjöl- och pastapåsar och matvaror som ska packas upp. Men det är bra om vi använder de hjälpmedel som finns, till exempel så har vi vagnar och höj- och sänkbara bord som man kan styra. 

Någon särskild händelse du minns från dina år som ombud?
I bland har folk gjort sig illa. På en arbetsplats jag var på så var det en som fick ström i sig, det var en stor visp som sitter i taket som var strömförande. Då skickade jag upp honom på lasarettet direkt.  Men det gick bra, sedan anmäldes vispen och blev åtgärdad. Folk att de kan kontakta mig så hjälper jag till med hur de hur de ska gå vidare.

Den 28 april är det Internationella arbetsmiljödagen. Behöver vi en sådan dag? 
Ja. Jag tror inte att så många yngre vet så mycket till exempel. De tar inte upp det här i skolan som när jag var ung - då kom olika fackförbund och stod en hel dag och informerade, sådant tror jag inte finns längre. Sedan kan man aldrig vara nöjd. Vi måste kämpa för vad vi har, annars kommer vi att tappa det. Det är ingenting som säger att det finns kvar om vi inte kämpar för det.