’’Vi har segrat och nu får vi arbetskläder!’’
Monica Smidje är en av många kommunalare som har arbetat sedan 90-talet med att arbetsgivarna ska stå för arbetskläder inom äldreomsorgen. Nu har Monica och hennes kamrater vunnit en stor seger efter många års envist fackligt arbete.
Vi hör sällan berättelser om hur mansdominerade arbetsplatser behöver kämpa för att slippa jobba i sina privata kläder, om det medför att kläderna utsätts för slitage. Det är självklart att de har arbetskläder. I kvinnodominerade yrken har däremot detta varit en kamp som har förts i i många år och än är den inte vunnen i alla branscher.
Någon som har arbetat mycket med denna fråga är Monica Smidje. På nittiotalet arbetade hon som undersköterska på Värnhems sjukhus i Malmö. Sjukhuset vände sig till dem som behövde långtidsvård.
- Vi hade vita sjukhuskläder som gick på cirkulationstvätt, berättar hon.
Arbetskläderna togs bort
I januari 1992 infördes Ädelreformen som innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och handikappade. Tidigare hade det legat på landstingen. 1994 beslutades det att Värnhems sjukhus skulle läggas ned. De äldre och personalen fick flytta över till ett nybyggt äldreboende.
- Helt plötsligt trodde politiker och tjänstemän att de äldre som hade bott på sjukhemmet blev friska på grund av att de nu skulle bo i en liten lägenhet med ett rum, pentry och egen toalett, säger Monica Smidje.
På det nya äldreboendet försvann allt sjukhusaktigt som exempelvis sköljrum där personalen hade tagit hand om prover, urin etc. Dessutom skulle personalen inte längre ha arbetskläder utan i stället använda sina egna plagg. Därmed startade Monica och hennes arbetskamraters långa kamp för att få tillbaka arbetskläder på jobbet.
- De äldre var ju lika sjuka nu som förr men hygientänket försvann någonstans på vägen till det nya boendet.
Trams - tyckte arbetsgivarna
Från arbetsgivarnas håll tyckte de att personalen krav på arbetskläder var trams – det här var inget sjukhus och det fanns inte längre några patienter.
- Vi fick höra att vi hade skyddskläder som innebär ett plastförkläde och de billigaste handskarna av plast som lätt gick sönder och var alldeles för stora.
- Skyddskläder behövs också, men de ersätter inte arbetskläder, säger Monica Smidje.
Missnöjet bland kollegorna var stort och Monica och hennes fackliga kamrater framförde vid varje samverkan att de ha arbetskläder. Men de fick inget gehör för sina krav. I stället börjar nu åratal av fackligt fotarbete i form av skrivelser, insändare i tidningar, inlägg till politiker och arbetsgivare. Monica Smidje har tre tjocka pärmar med alla handlingar.
- Oberoende av vad ett ärende handlade om avslutade vi alltid alla skrivelser till arbetsgivaren med: För övrigt anser vi i Kommunal att personalen behöver arbetskläder på cirkulationstvätt!
Ny föreskrift
2007 kom Socialstyrelsen ut med föreskrifter om bashygien. Bland annat att arbetskläder ska bytas dagligen eller oftare vid behov, endast bäras på arbetsplatsen och vara kortärmade.
- Vi fick draghjälp av dessa föreskrifter plus arbetsmiljöverkets skrivelse som handlar om smitta.
Monica jobbade nu som huvudskyddsombud och hon skrev till sin egen förvaltning att: Arbetskläder behövs av tre skäl: för hygien och smittorisken, jämställdhet och för professionalism. Men Monica fick inga svar på detta heller.
- Därför gjorde vi huvudskyddsombud en anmälan till alla tio förvaltningar i Malmö enligt Arbetsmiljölagen kap 6 paragraf 6 A med en begäran om åtgärd.
Sedan började turerna igen den här gången mellan arbetsmiljöverket, arbetsgivarna som är Malmö stad och Kommunal.
- Arbetsmiljöverket höll med oss och förelade ett vite på 400 000 till arbetsgivaren. Vi blev jätteglada och trodde att vi hade vunnit. Men arbetsgivaren överklagade och drev frågan vidare rättsligt.
Malmö stad gör egen utredning
Samtidigt som kommunen överklagade domen gör man överraskande nog en egen utredning som ledde fram till att kommunen fattade ett beslut 2014 att arbetskläder på cirkulationstvätt skulle bli av från första januari 2017 inom äldreomsorgen och inom LSS.
Den upphandling som gjordes har dock blivit överklagad av ett av de förlorande bolagen, så Monica och hennes kollegor får vänta på arbetskläder ytterligare ett tag till.
- När det blir klart ska kläder provas ut av de anställda, skåp och omklädningsrum måste till. Det här är en större procedur än vad jag anade när jag började tjata. Så vi får nog inte våra arbetskläder förrän till 2018.
Besvikelse på hur de lokala politikerna har agerat under alla dessa år är stor.
- De sa ja till våra motioner om arbetskläder, men som arbetsgivare gjorde de inget för att genomföra detta. Politikerna har inte tagit denna fråga på allvar och de har inte heller varit modiga. Men 2014 tog de sitt ansvar och det var bra.
- För min del handlar det mycket om yrkesstolthet. Jag är stolt över att vara undersköterska och klädseln är viktig för att uppfattas som professionell. Men vi är där nu! Vi segrade till sist! Säger Monica Smidje.
