Receptbelagd orättvisa – nu med 30 % mer klassklyfta!

Kort innebär det att du som patient nu måste betala 30 % mer ur egen ficka innan staten börjar hjälpa till med kostnaderna för dina mediciner.

Det är inte bara en teknisk justering. Det är ett politiskt och ideologiskt vägval. Ett val som säger att den som är sjuk, men inte rik,  får klara sig bäst den kan. Kroniskt sjuka, pensionärer, låginkomsttagare och personer med funktionsnedsättning är några av de grupper som nu riskerar att tvingas välja mellan mat på bordet och livsnödvändig medicin.

Regeringen (med SD som sidekick) kallar det ett ”nödvändigt beslut”. Vi andra kallar det för vad det är: en klassmarkör i pillerform.

Samtidigt som regeringen höjer läkemedelskostnaderna för dem som redan har minst, prioriterar man också skattesänkningar för höginkomsttagare och utökade ROT-avdrag. Det är en politik som inte bara fördjupar klassklyftorna – den underminerar också en av välfärdsstatens mest grundläggande principer: att vård ska ges efter behov, inte efter betalningsförmåga.

Det är smärtsamt tydligt vilka som får ta smällen – och vilka som går fria.

Det här beslutet är inte bara ett svek mot solidariteten. Det är ett svek mot idén om ett samhälle där alla har rätt till hälsa, oavsett inkomst. När tillgången till medicin blir en fråga om ekonomisk trygghet snarare än mänsklig värdighet, då har vi lämnat tanken om allas lika värde bakom oss.

Och nu, 900 kronor senare, står vi inför en brutal verklighet: notan för solidariteten har skickats till dem som redan lider mest. De sjuka, de äldre, de som varje dag kämpar för att få livet att gå ihop – det är de som får betala priset för en politik som sätter skattesänkningar före människoliv. Och regeringen? Den ser på i tyst samförstånd.

I det blåa Sverige är trygghet inte längre en självklarhet. Den är ett privilegium – reserverat för dem som har råd att vara friska.

- Angelica Fransson, arbetsmiljöansvarig ombudsman Kommunal Sydväst