…om jag säger 24 000 000 000…
Vad tror du att den siffran betyder?
Jo, det är vad regionernas sammanlagda underskott väntas bli i år. Och ja, du läste rätt:
Tjugofyra miljarder. Det är 24 tusen miljoner. Svindlande siffror.
Enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, är det bara fyra regioner som inte räknar med att säga upp folk i nuläget, och det är anställningsstopp, inköpsstopp, och hyrstopp i många regioner.
Under en partiledardebatt i TV4 i nyligen lovade statsministern att Tidöpartierna kommer att lägga fram en budget som ”ser till att vi inte säger upp människor i den svenska sjukvården”. Ett löfte som väcker hopp…men kan regeringen leva upp till sitt löfte?
Jag föreslår Tidöpartierna att läsa LO:s rapport; ”Välfärdsgapet - Resursbehov i vård, skola och omsorg till och med 2027”, där man inte bara visar på vad alla oerhörda resursbrister redan har lett till, utan faktiskt även föreslår en ny modell för indexerade statsbidrag som skulle ge kommuner och regioner en mer stabil finansiering.
Välfärden dras med otroligt stora brister, något som också påverkar arbetsmiljön och möjligheterna att klara personalförsörjningen till välfärden. Under mina arbetsplatsbesök, då jag träffar medlemmar i Kommunal, får jag ofta höra att man älskar sitt jobb, men att man inte orkar längre, utan funderar på att lämna yrket. Det är svårt att bemöta – och gör mig oerhört ledsen. Det ska inte behöva vara så.
Detta är inget som hänt över en natt, utan välfärden har länge dragits med stora brister.
(Ur LO:s rapport Välfärdsgapet👇 ):
• Större barngrupper i förskola och på fritidshem
• En allt snävare tolkning av vad som är en skälig levnadsnivå för en äldre person som behöver omsorg
• Ingen region i Sverige når upp till Socialstyrelsens riktvärde om att en specialistläkare i primärvården som mest ska ha ansvar för 1 100 invånare
• Skolan brister i sitt kompensatoriska uppdrag. I årskurs 9 är det mer än fyra gånger vanligare att barn till föräldrar utan högskoleutbildning får betyget F, alltså underkänt, i engelska än barn till högskoleutbildade
• Det ökade antalet som har privata sjukvårdsförsäkringar, 761 000 personer år 2022, är ett symptom på en bristande tilltro till välfärden och kan minska viljan att bidra till offentligt finansierad vård.
LO föreslår i sin rapport en ny modell i tre steg för att löpande justera statsbidragen till kommunsektorn så att kommuner och regioner ges en mer förutsägbar och jämn utveckling i sina inkomster.
STEG 1: Statsbidragen indexeras utifrån befolkningstillväxten och löneökningstakten. Detta skulle göra att statsbidragens andel av kommunsektorns inkomster skulle hållas relativt konstant över tid.
STEG 2: Statsbidragen höjs i takt med den förändrade åldersstrukturen. Den åldrande befolkningen medför ökade kostnader för välfärden men medför inte samma ökning i skatteintäkter. Om kommunerna själva ska finansiera utvecklingen kommer detta på sikt kräva höjda kommunal- och regionalskatter. Staten har tillgång till andra skattebaser och bör lättare kunna bära denna kostnad.
STEG 3: En konjunkturell komponent i statsbidragen införs som ger kommuner och regioner förstärkta statsbidrag i ett sämre konjunkturläge men som inte medför några nettotillskott till kommunsektorn i ett neutralt konjunkturläge. I dag ser vi tydligt hur kommuner och regioner tvingas till nedskärningar i en lågkonjunktur. Det är både ett problem för verksamheterna – då det behövs precis lika många undersköterskor och barnskötare i låg eller högkonjunktur – och för Sveriges ekonomi då kommuner och regioner riskerar att förstärka konjunktursvängningarna istället för att motverka dem.
Så varsågod, Ulf Kristersson! Läs kortversionen av rapporten här: Kortversion Välfärdsgapet Resursbehov i vård, skola och omsorg till och med 2017, så kanske regeringspartierna med stöd av Sverigedemokraterna till slut kan komma närmare sitt LÖFTE om att välfärden i framtiden ska få tillräckliga resurser, och att inga fler välfärdsarbetare ska behöva sägas upp.
Om du vill läsa hela rapporten hittar du den här:
