Josefine är Sveriges bästa bussförare

I april i år var Josefine Blomberg färdigutbildad bussförare. I augusti knep hon titeln Sveriges bästa bussförare.

-    Jag är en sån som vill visa att jag kan, för mig själv och för andra.

Josefine Blomberg är uppvuxen bland fordon. Både hennes pappa och hennes farmor har kört rally och hon är utbildad lastbilsförare. Hon började köra cross när hon var två år och har kört enduro och folkrace.

-    Jag trivs i den världen. Och det bästa med att vara bussförare är att jag får köra tunga fordon varje dag.

Det var i oktober förra året som Josefine såg en annons om att bussföretaget Nobina sökte förare. Hon sökte och blev anställd och fick börja med att gå en internutbildning där hon fick lära sig hur en buss fungerar, hur den är uppbyggd och så klart fick hon lära sig att köra en.

-    Den stora skillnaden är att i en buss har du däcken bakom dig men i en lastbil sitter du på däcken, förklarar hon.

Josefine hade bara kört linjetrafik i knappt tre månader när hon anmälde sig till tävlingen Sveriges bästa bussförare som arrangeras av Sveriges bussföretag och tidningarna Trafikforum och Resforum. Det första provet, ett teoriprov gjordes av 570 bussförare, 40 av dem tog sig till semifinal och sen var det 20 bussförare kvar i finalen och Josefine var en av dem. De 20 finalisterna fick ta sig till Stockholm för att utföra de fem delmomenten som skulle avgöra vem som är Sveriges bästa bussförare. Det var manöverprov, backningsmoment, service och bemötande, en katastrofövning och slutligen ett prov i sparsam körning. 

-    Jag var överlägsen i fyra av fem moment men tabbade mig lite vid HLR-övningen, säger Josefine märkbart besviken över att hon inte lyckats med inblåsningarna. 

Hon kunde i alla fall åka hem med titeln, ett diplom och en glasskulptur som nu tronar hemma i Skivarp.
Josefine beskriver sig själv som målmedveten och hon trivs som bussförare även om det kan vara svårt ibland med resenärer som klagar eller som inte betalar för biljetten.

-    Det kan bli många strider i en buss och jag har lärt mig att jag inte kan ta alla. Det kan gå åt mycket energi till vardagliga saker. Men jag är jättestolt och det händer att resenärer kommer fram och pratar med mig för att de har sett att jag har vunnit. Det lyfter.