Högre organisationsgrad på arbetsgivarsidan
Mellan 2006 och 2008 inträffade något helt unikt på den fackliga arenan i Sverige, enligt forskaren Anders Kjellberg. Andelen fackanslutna löntagare sjönk med hela sex procentenheter, från 77 till 71 procent. Ett sådant medlemstapp har inte förekommit sedan storstrejken 1909.
Detta innebär att de svenska arbetsgivarnas organisationsgrad nu är betydligt högre än arbetstagarnas; 80 procent av de anställda inom privat sektor har en arbetsgivare som är ansluten till en arbetsgivarorganisation. Bland de offentliganställda är siffran 100 procent.
Övrigt som sticker ut i statistiken är, enligt Kjellberg, att industriarbetarfacken har klarat sig jämförelsevis ganska bra. Allra störst var medlemstappet bland de yngre och de utlandsfödda löntagarna.
En så stor facklig tillbakagång under så kort tid är ovanligt även i ett internationellt perspektiv.
Branschavtal viktiga
Det finns dock ett land där facket hamnat i en betydligt värre nerförsbacke, och det är Storbritannien. Där låg organisationsgraden på 52 procent 1980. År 2008 hade den sjunkit till 27 procent. Anders Kjellbergs förklaring till detta är de slopade branschavtalen.
– Det är av yttersta vikt att fack på lokal nivå har ett branschavtal att hålla sig till. Det är den största lärdomen från England.
Ett land med motsatt utveckling är Spanien. Där har organisationsgraden ökat från blygsamma 8 procent 1980 till 15 procent 2006.
Nya medlemmar värvas i den framväxande tjänstesektorn, bland småföretagare på marknader, migranter och hantverkare i byggsektorn. (Källa:TCO-Tidningen nr 1:2008)
I början av 2000-talet bildades ett nytt fackförbund för de minsta småföretagarna eller ”los autónomos” som de kallas i dagligt tal; en grupp som kommer att växa överlag i Europa om de europeiska arbetsmarknadsexperterna får rätt i sin trendspaning.
Text: Ulrika Frykskog
