Hallå där Zara Leghissa!
2022-11-17
Tidigare avdelningsordförande i Kommunal Norrbotten och nu nyvald riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Norrbotten.
– Jag kan vara en röst för medlemmarna i Kommunal, säger Zara Leghissa.
Grattis! Hur känns det?
– Det känns jättebra! Det är ett stort ansvar. Uppdraget känns spännande, nu sitter vi ju i opposition också. Vi är ett bra gäng och det är god stämning inom partiet. Det finns ett flertal kommunalare som är ledamöter i riksdagen, det känns bra och välkomnande.
Vilka frågor kommer du att driva som riksdagsledamot?
– Jag sitter nu i socialförsäkringsutskottet. Där hanterar vi bland annat sjukförsäkringen och inom det finns karensavdraget, pension, familjepolitik och migration som huvudområden. Jag kan verka för Kommunal i utskottet, men också genom att skriva motioner i riksdagen.
På vilket sätt kan du genom ditt uppdrag göra förbättringar för medlemmar i Kommunal?
– Jag kan vara en röst för medlemmarna i Kommunal. Dels genom att berätta och delge mina erfarenheter, dels genom alla samtal med medlemmar och förtroendevalda.
Det innebär att säkerställa en trygg och säker arbetsmiljö, där skyddsombudens roll måste stärkas. Det handlar också om en trygg sjukförsäkring och trygg pension. Vi vet att det finns många kvinnor jobbar deltid inom lågavlönade yrken som har en försämrad pension. Det ska vara möjligt att leva ett gott liv, hela livet, med god livskvalitet.
I valrörelsen kämpade Kommunal för ett avskaffat karensavdrag och investeringar i välfärden - vilka möjligheter och utmaningar ser du kommande mandatperiod att driva igenom Kommunals frågor?
– Utifrån den senaste valrörelsen vet vi vilka frågor som är viktiga för Kommunal - att svaret är välfärd. Vi måste fortsätta att driva de frågorna, genom att ta den demokratiska kontrollen över välfärden. I en trygg välfärd ska människan sättas före vinstdrifter.
Vi ser utmaningar hos den nuvarande regeringen som vill försämra sjukförsäkringen och försvaga skyddsombudens roll. Men jag och mina kollegor kommer att göra allt för att föra fram den politik som vi har sagt.
Bli förbannad, men fånga också upp den ilskan.
Hur började ditt facklig-politiska engagemang?
– Det började i slutet på 90-talet när jag jobbade inom vården. Jag och mina arbetskamrater kom till jobbet en morgon och fick läsa i tidningen att det boende som vi jobbade på skulle läggas ner. Det var en chock att få reda på det genom tidningen. Vi tog kontakt med Kommunals sektion i Boden och pratade ihop oss, förhandlade med arbetsgivaren, träffade politiker och opinionsbildade i kommunen.
Tack vare den erfarenheten sitter det så djupt rotat i mig att om man engagerar sig går det att påverka. Efter det blev jag ombud på arbetsplatsen, som väckte en nyfikenhet hos mig. Det har lett till olika förtroendeuppdrag inom Kommunal och LO genom åren, det är en ynnest som jag bär med mig in i riksdagsuppdraget.
Utöver ditt riksdagsuppdrag har andra kommunalare blivit invalda på politiska uppdrag runt om i landet. Varför är det viktigt för Kommunal?
– Vi behöver finnas där för att företräda arbetare. Både från Kommunal och LO-kollektivet, för att föra och få igenom gemensam politik som gäller välfärdsarbetare. Ser vi till historien är det ju facken som har drivit igenom och påverkat politiska beslut som till exempel åtta timmars arbetsdag, kvinnlig rösträtt och arbetsmiljölagar.
Det är flera kommunalare som tar klivet in i politiken även på kommunal eller regional nivå, där det också är viktigt att vi organiserar oss. För det är ju så att vi alla berörs av politiska beslut. Om det så är i kommunen där vi bor, i regionen, i riksdagen, ända upp till EU-nivå.
Som politiker handlar det om att gå från tanke, till ord, till handling. Däremellan måste vi kommunicera med varandra inom arbetarrörelsen och ständigt diskutera; vad är problemen, och hur kommer vi åt dem? Det här jobbet måste vi göra tillsammans, för det är då vi är starka.
Vad vill du säga till andra om som också vill göra skillnad, men inte vet hur de ska börja?
– Ett första steg är att bli medlem och börja organisera sig. Det finns många bra utbildningar som ger kunskap om fackets historia och politiken. Sedan går det att engagera sig lokalt och ta på sig politiska uppdrag.
Jag vet ju hur läget är. Jag är själv undersköterska och har jobbat i vården och inom äldreomsorgen sedan 80-talet. För mig är det viktigt att tänka att vi aldrig ska tystna. Bli förbannad, men fånga också upp den ilskan. Stanna inte där utan vi måste snacka ihop oss - hur kan vi påverka? På den fackliga nivån, arbetsrättsliga nivån men även politiskt. För allt hänger ju faktiskt ihop i slutändan.